Familia Omnia Mea

Alla inlägg under april 2009

Av Johanna Widoff - 27 april 2009 14:33

Det är vad jag älskar så med de förlösande ordets makt. Släppa allt och bara låta det flytande rinna fram och ta form. Det till en början oformade känslor och tankar, som börjar längst ut och ner i tårna, som finns i varje por och sakta tar form när de flyger fram genom fingertopparna. Formas likt en lerklump i en krukmakares och konstnärs hand, varsamt och så vackert…

 

Jag har alltid fascinerats av ord och uttryck, av makten i att låta orden komma till en och hur man kan förmedla, sprida känslor eller budskap. Det är storartat och alldeles fantastiskt!

 

Skapandets kraft och fulländning – kom till mig, berör mig, ta ed mig på dina spännande äventyr, lär mig, visa mig, känn mig och få mig att känna. Dela med mig vad jag delar med dig – berör mig som du kan göra och hänför mig bortom de vildaste fantasier.

Låt mig skapa och bli omskapt, låt mig vinna och förlora, låt mig vara och låt bli. För mig mot utvecklingen, för mig mot framtiden med styrkan i det förflutna. Låt orden ta form och komma till mig, jag är redo. Jag är här och jag vill. Jag tror och jag kan. Mina styrkor står mig bi och jag vet att ljuset skall stiga igen och igen. Låt mig uppfyllas av samma klarhet, låt det hålla i sig nu – jag vill skriva!

Av Johanna Widoff - 27 april 2009 14:01


Nedbruten i små beståndsdelar. Som om den ofantliga storheten slukat mig med all sin kraft och upplöst mig i allt och ingenting.
Idag faller jag sönder, idag finns ingenting, idag väter salta tårar mina kinder och ingenting, eller allting är bortom förståelsens räckhåll. Huvudets tänkande delar, som på senare tid varit mycket god vän med mig, har tagit semester utan vidare och lämnat stället i kaos. Men ett ordspråk som jag tycker om säger just ”. . . mästaren behärskar kaos.”
Mycket tänkvärt enligt mig, men vad sanning som ligger däri återstår att se.

Även om jag mår ofantligt bra nu (bortsett mina små svarta hål jag trillar i en 15 minuter någon dag ibland) känns det som om jag skulle vilja ha semester. Vardagens stress, all press och förväntningar, alla vardagens måsten (som man egentligen är dum nog att sätta upp alldeles själv i det samhälle som formar oss – faktiskt!), funderingar och oro inför framtiden och lösningar man måste klura ut för att få vissa saker att fungera eller gå ihop.

Ibland verkar bara ingenting vettigt eller riktigt klokt, ibland är allt så svårt att förstå. Ibland vill jag bara slippa ifrån allting och mig själv, som jag tycker är lite för klok eller omtänksam om andra eller med alla de idiotiska kraven jag inte vet var de kommer ifrån… Var tar mitt Jag och själva personen som är mig vägen i allt det här virrvarret? Vissa dagar tappar jag helt enkelt bort mig en liten aning.
Jag bara längtar efter att någon kommer och hittar mig snart igen! I alla fall att det är kväll så att jag kan sova, så, kanske, jag har hittat tillbaka igen i morgon. Av någon anledning kan det faktiskt vara så enkelt att man bara behöver sova lite grann. (sjutton också att jag har så nedrans svårt att sova på dagen – har för mycket att göra då!)

.

Jag var med om någonting
idag, som faktiskt fick en liten liten sten att falla från mitt hjärta. Det var så enormt skönt att känna och märka av. Jag blir så glad! Ett litet steg åt rätt håll kändes det som och ja, det ger mig hopp!

.

Min kärlek till dig är obeskrivlig, den övervinner allt annat. Du är så fantastiskt underbar, tänk att du alltid får mig att le, alltid finns där att hålla om mig, jag är så ofantligt kär i och lycklig med dig! <3

”Jag älskar dig så mycket älsklingen min. Du förstår inte vad du betyder. Av alla stjärnor som lyser på himlen är du den som alltid lyser starkast för mig och visar mig vägen om jag är vilsen. Vi är skapta för varandra, din hand passar i min. Vi är förevigt love.”
ord av kärlek, från min kärlek.
.

Nu känns allting mycket bättre. Lugnet har lagt sig efter stormen som svepte genom och slog omkull mig för en stund. Se över skadorna och reparera, sen känns allting mycket bättre.
Att den här längtan kan ta så mycket plats och kännas så. Att den saknaden är så fruktansvärt oändlig. Ibland är det bra att sakna, att längta, men den här saknaden är outhärdlig! Jag vill ha dig här, nära, jag vill uppleva, se, känna, höra, vara med…


.


Kärleken är mig övermäktig, lämnar mig utan ord, ty inga benämningar skulle göra den rätta. Tack för att ni delar den kärleken med mig, det är fantastiskt underbart,  bättre än allt annat. Jag vill aldrig vara utan er och är så tacksam och glad att vara en del av era liv. Ni är mina stjärnor, mitt solsken, min värme. Ni är de största av skatter och allt som någonsin är av betydelse.



(Det finns så mycket jag vill säga! Det finns så mycket jag önskar vore bra. Att det inte kan vara "lite lättare" ibland... Vissa saker är helt enkelt menade att ta tid på sig, hur snart man än vill att det ska bli av. Sådana saker är lite svåra att förstå sig på, förhoppningsvis blir det klarare så småningom, förhoppningsvis blir det med tiden i alla fall bra. Men det är svårt när man vet vad gott skulle komma ur det och så dröjer det så fruktansvärt. De "onödiga"(?) smärtorna kunde väl sparas oss istället? ...antagligen inte...)


Självransakan och förändring. Hakuna mathata

- ibland är det himla bra!


 .


Nu ska jag


jag bara ska!


. . . . .och så är det.


Av Johanna Widoff - 22 april 2009 12:55

Vecka 20



Barnet:
Ditt lilla barn är ungefär 20 cm lång och väger runt 300 gram. Huvudets diameter är 43 mm. Hjärnan är inne i en intensiv utvecklingsperiod. Flera miljoner nervceller behövs för barnets motorik. Utvecklingen av nervbanorna resulterar i att barnet nu kan göra medvetna och mer koordinerade rörelser, som att suga på tummen och svälja fostervatten. Det är en medfödd reflex som är viktig för barnets överlevnad efter födelsen. Det övar sig inför den kommande amningen. Barnet simmar runt i nästan 1/2 liter fostervatten. Det sväljer hälften av denna mängd varje dygn och förnyar mängden genom att kissa ut det igen. Flera olika hudlager utvecklas och barnets hud tjocknar. Fosterfettet skyddar huden mot skavsår och hudsprickor. Barnets hjärta slår med mellan 110-160 slag i minuten.



Mamman:
Du har nu kommit precis halvvägs i din graviditet.
Livmoderns övre kant når till naveln. Som väl är finns det i dag ett stort utbud av mammakläder för alla smaker och plånböcker för nu kan du antagligen inte ha dina vanliga kläder längre. Är du trött kan en förklaring vara järnbrist. De flesta gravida behöver någon form av järntillskott från mitten av sin graviditet. Du har ökat din blodvolym med nästan 50%. Dessutom är det allt större barnets järnbehov mer påtagligt under den andra hälften av graviditeten. Rådgör med din barnmorska.



Finner inte ord för den lyckan, de otroliga i att vara gravid, att dela någonting så fantastiskt som ett litet barn med den man älskar mest i hela världen. <3 Jag är så glad att kunna ge ett småsyskon till hjärtebarnet, som jag vet kommer bli en fantastisk storasyster. <3

Det är obeskrivligt, spännande och läskigt på samma gång. Jag är jätte glad att lilla bus är så vild av sig så vi (jag) kan känna honom/henne. Det är magi!




Av Johanna Widoff - 19 april 2009 21:53

Det krävs inte mycket, ingenting speciellt.

Att det får vara så bra - som en saga, likt en dröm.

Jag behöver ingenting, jag vill ingenting ha

- så länge ni finns vid min sida!

 

Tack för en fantastisk dag!

Ingen berör mitt hjärta som du kan! Inga ord eller kramar värmer som dina.

Det är magi! Tack för att du vill dela allt detta med mig. Du är fantastisk!

 

Älskling, min prins! Din trygghet, din kärlek, din närhet.

Jag älskar dig mer än något annat, så lycklig att du är en del av mitt liv! <3

Av Johanna Widoff - 14 april 2009 13:11


Jag blomstrar!  Nu är det min tur att njuta och må bra, att låtsas som om det inte finns några som helst bekymmer i hela världen. Livet leker och allting är underbart! Haha Ja, inte ens i drömmar tror jag det blir riktigt så bra, ”alltid är det något” som man säger. För så är det oftast, i alla fall när man tagit steget in mot vuxen världen och ska få familj och hem att gå runt, med allt annat som följer på köpet...

Det gäller att ta vara på alla små glädje ämnen, vara tacksam för det man har och göra det allra bästa av situationen. Visst får man dra in på mycket man alldeles säkert skulle vilja, men vem får allt som man vill?


Älskling och jag har haft enorm tur! Visst har vi ingen tajt ekonomi, men vi trollar med knäna och det går runt. Vi har tillsammans under lång tid tränat och lärt oss, lite grann i alla fall, för visst kunde man vara lite bättre ändå många gånger… Det handlar om att prioritera, och det är vad vi gör.


Allt eftersom vi växer upp lär vi oss och utvecklas vi, mer eller mindre och olika saker beroende på var och vem vi är. Jag kommer alltid att vara tacksam gentemot mina föräldrar som gett mig enorm rikedom genom den kunskap dem gett mig. Genom värderingar och kunskap om livet.

Jag säger inte att dem aldrig gjort och inte gör fel, för det är klart att ingen är perfekt! Men det förminskar ändå inte storheten i de dem fört vidare till mig. Utan dem och allt som dem lärt hade jag inte varit den jag är idag! <3


Min uppväxt var långt ifrån en dans på rosor, men den var för det inte dålig! Jag ser tillbaka på allt detta med värme. För över tiden minns man oftare det bra än det mindre bra. Men jag kommer också ihåg och vet att under framförallt tonåren mådde jag fruktansvärt dåligt och gick igenom en av de absolut svåraste perioderna i hela mitt liv – anorexi. Jag vet att perioden var ett helvete, men det är inte så jag ser på det, inte nu! Jag är tacksam, och faktiskt, glad över att ha gått igenom detta. För allt som jag lärde mig, utvecklingen jag gjorde och allt annat som jag faktiskt fick genom det. Önskar ingen samma smärta eller sorg, men jag skulle nu inte själv vilja vara utan den perioden av mitt liv. Jag skulle faktiskt inte vara den jag är idag utan det.


Pratade med min coach idag och det var himla bra. Jag har funderat mycket på livet och allt vad det innebär de senaste dagarna och jag är stolt över mig själv faktiskt! Jag sa lite saker som jag sedan kände var otroligt kloka och bra och kände mig lite ”vuxen” (vad definierar någon som är ”vuxen”, vem är vuxen och hur kan man sätta en sådan titel på någon – kommentera gärna!!!).


Har nått många insikter och kommit på bra fot med mig själv. Jag behöver mina svackor av mörker, trilla ner i ett hål emellanåt för när solen sedan går upp ser jag hur långt jag kommit och växer lite till. Vilken styrka! Det är dessa svackor som leder till utveckling och självinsikt, dessa svackor som leder till ljus och klarhet. Trots allt synes inga stjärnor om inget mörker fanns!

 

Vilken styrka att kunna vända mörker till ljus! Vilken otrolig vishet det måste ligga bakom det. Så stolt jag blir över mig själv och vad jag förmår med mina egna tankar.

Har jag någonsin förnekat mörkrets existens i mitt liv eller förbisett inträffande av tårar och sorg? Jag har härdat ut och lärt mig, vänt det till någonting positivt istället, om än inte i stunden av oro, men när lugnet sedan lagt sig efter storm.



 Färdig filosoferat för sunden...



 Hela helgen harvårt lilla bus i magen farit runt som en virvelvind. Pirrande härligt och alldeles underbart. Lilla skatt, som jag längtar efter att få hålla dig i mina armar! <3



Ett barn är en gåva,

de dyraste av allt man får.
Ett barn är en välsignelse,

ett underverk.



Min underbara älskade, min kärlek, min Daniel. Tänk att både "få ha kakan och äta den". Att vi är förunnade sådan lycka! Tryggheten i vårt långa förhållande, som stormat ibland men genom det fört oss närmare varandra, starkare än någonsin. Samtidigt som vi har glädjen av att njuta av nyförälskelse igen och igen. <3 Du ger mig fjärilar i magen!

Av Johanna Widoff - 11 april 2009 23:48


Det finns inte ord för den värmen, för den innerliga kärleken...

Älskling som kommer in och kramas och pussar på mig, ler som bara han kan och viskar i mitt öra med en hand på min mage för att känna han också.

Bedyrar mig sin kärlek och pratar om vår framtid tillsammans.<3

Aldrig har jag känt en så innerlig kärlek eller lycka! Aldrig tidigare har jag känt mig så hel som jag blir vid din sida. Du är den vackraste och bästa jag vet min kärlek!

Du och jag älskade, nu och alltid! – Det står skrivet i stjärnorna <3


 


Jag var inte trygg innan jag fick somna i din famn,

tätt intill med dina lugna hjärtslag i mitt öra,

med dina varma andetag emot min hud.
Jag kunde inte skratta innan du visade mig att le,

var inte lycklig innan jag fick skratta med dig.

Jag har aldrig känt mig så hel som med dig

– du är bitarna som fattades.

Jag har aldrig tidigare varit så säker på något,

som jag är säker på oss!

Du ger mig fjärilar i magen – Du ger mig magi!

Du är min styrka, tillsammans klarar vi vad som helst!

I mina ögon finns ingen finare än du,

de finns ingen mer underbar!

Svårigheter kommer att pröva oss,

trubbel att jaga oss – men jag vet att vi klarar det!

Mitt hjärta säger mig att det är rätt

Jag vill aldrig någonsin vara utan dig!




Av Johanna Widoff - 11 april 2009 10:40

Johanna Maria Widoff     1988-01-21
Sambo – bonusmamma – gravid – dotter – syster - vän

Kände att jag behövde göra ett blogg byte, många förändringar och annat som sker så jag ville förnya mig lite och göra om… Välkomna att fortsätta läsningen här =) Lämna gärna en kommentar!

Jag skriver bara för att göra det, känner det som renande, ordna upp tankarna lite... En av mina drömmar är att skriva och ge ut en bok, om det går bra och jag får upp farten (här… samt bestämmer mig för om vad och var jag ska börja) kan det bli så också!

För att börja om ska jag också göra ett snabbis ”från början” . . . Men då finns början på så många olika ställen, i olika sammanhang, beroende på vad man menar med just början…
Allt under uppväxten formar oss och gör oss till dem vi är, vilket gör det till början. Men för mig, som det känns nu, är det inte Den början som är av vikt. Jag har ”börjat” flera gånger, under olika steg i livet och utvecklingen till att bli Jag.

Jag har genomgått svåra perioder och många utmaningar i mitt liv. Jag har bestigit berg och många tårar har fallit längs mina kinder. Men allt detta har gjort mig stark, det har fått mig att än bättre uppskatta och förstå livets glädje ämnen. Därför är jag extremt glad åt alla prövningar som jag klarat mig genom för vad de gett mig.
Början skulle jag säga är sommaren 2005 då jag flyttar hemifrån till min stora kärlek. Själva ankomsten och allt vad som hände är lite suddigt, så jag tar inga detaljer om det, det hände som det hände och gick som det gick, och här sitter jag nu, snart fyra år senare kär och lycklig!
<3

Allt har inte varit en dans på rosor, men sen har heller ingen påstått att livet är så. Vissa perioder vi upplevt tillsammans hade jag visst kunnat tänka mig att vara utan, men man får möta livet som det är. Vi har utvecklats mycket tillsammans och jag har upptäckt mycket om mig själv och min syn på livet, vilket jag ser som otroligt berikande! ”Inget ont som inte har någonting gott med sig!”
Tillsammans är vi som starkast och tillsammans, han och jag, kan vi klara vad som helst. Vi kompletterar varandra på ett fantastiskt sätt och ingen får mig att skratta eller må så bra som han!
<3 *Ger mig fjärilar i magen*

Med på resan som ett enormt stöd har min kärestas föräldrar och syster varit, vilka även dem är en viktig del i mitt liv, en del av min familj. Det finns inte ord för hur glad och tacksam jag är för att ha dem i mitt liv! Det gäller även mina egna föräldrar och systrar som jag saknar mycket när jag träffar dem så sällan!

Någon annan som under dessa fantastiska, utvecklande och händelserika åren av mitt liv har berikat min tillvaro med sin varma och sprudlande härliga person är mitt hjärtebarn – sambons dotter, i vems liv jag varit delaktig från fyra månaders ålder. Den här resan har varit helt obeskrivlig och överväldigande för mig! Visst finns där många stunder som varit allt annat än lätta, men inget som jag någonsin hade velat vara utan - allt är en del av helheten och händer av en anledning! Jag är så oerhört tacksam och lyckligt lottad som fått äran att vara en del av allt som tillhör.
Glädjen, kärleken och det sprudlande livet som barn bär med sig, de sanna, rena och innerliga som är med barn, ja det finns inte ord för det fantastiska!!! Min kärlek svämmar över!
<3


(Nu ska jag ut och njuta av solen, lång promenad - på återseende!)



”Nuet är det värdefullaste du har
ty det förflutna har du inte längre
och framtiden vet du inte hur länge du har.”


Tidigare månad - Senare månad

Presentation


Öppna ditt hjärta och följ dina drömmar!


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<<
April 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards