Jag är alldeles betagen! . . .

Jag som brukar ha så lätt med ord, vara rik på ord och fritt kunna använda dem för att uttrycka mig. Jag som älskar ord, att måla fram mina tankar och känslor eller bara för att berätta någonting av mer eller mindre värde. . . Men jag står förstummad, så uppfylld av känslor att inga ord får plats, att inga ord räcker till.

Det är fantastiskt och skrämmande på en och samma gång.

För över fyra år sedan valde jag att gå in i en relation med någon som hade barn sedan tidigare. Kärleken slog ner som en blixt och ingen av oss ville vara utan den andra. <3 Allt var rosa skimrande, som i en saga! Att verkligheten skulle hinna ifatt oss var ett faktum och vår resa har inte alltid varit lätt - men tillsammans, sida vid sida, har vi stått starka och gör fortfarande. Vår kärlek blomstrar!

Jag har läst mycket, pratat och skrivit mycket om allt som jag varit med om, upplevt och känt under den här tiden. Jag har behövt förstå, jag har varit i behov av bekräftelse och jag har behövt lära mig. Stundtals har lärdommarna gjort ont. I vissa fall har där krävts misstag och omvägar för att komma frammåt. Men allt detta har fått mig att växa och inse mycket om både mig själv och andra.

Jag har aldrig ångrat att jag valde kärleken! Att jag på köpet fick en familj och mycket mer. Jag är så tacksam och så otroligt glad att jag och älsklingen valde att vara tillsammans! Valet var enkelt för mig, men att sedan hitta min plats, min roll och finna en balans i tillvaron i och med allt det nya som det innebär, det var allt annat än en barnlek!

Alla behöver vi lite tid, lära känna, finna sig själv och varandra, hitta tillrätta. Hitta hem! För detta är hemma för mig och har varit under all denna tid.

Hjärtebarnet bringar mig sådan lycka och värme så jag ibland inte vet vad. Hon har lärt mig så mycket och tillsammans har vi upplevt och sett så mycket vackert. Men att leva med ett barn med allt runtomkring som kommer med en situation som sådan är inte alltid så lätt. Och det har vi många gånger påverkats av. Som i alla relationer, som för alla, har man bra och sämre dagar, man har sina sidor och livet går i vågor.

Det handlar i de flesta fall om att känna sig själv, tro på sig själv och veta var man står och sedan förmedla det...

Jag hade inte kunnat sätta Felicia till världen med sådan trygghet och självtillit, med sådan insikt och kännedom om mig själv, om det inte varit för Hjärtebarnet!

Jag blomstrar, jag svävar,

jag ler med hela min själ

och sådan värme som strömmar genom hela mig!

Man kan inte mäta kärlek,

inte väga den eller värdera den.

Man kan heller inte jämföra den,

ty alla kärlekar är olika!

(  (  (  Jag gick genom stunder under graviditeten då jag var fruktansvärt rädd. Jag var rädd hur jag skulle klara mig och bli, som person, som sambo, som mamma och förälder. Fastän jag någonstans samtidigt visste att jag redan kunde, att allt skulle lösa sig och att jag var bra som jag var. För kärleken mellan Daniel och mig är så stark, för som förälder var jag redan "skolad"... Men jag var också rädd för att mina känslor för hjärtebarnet skulle förändras eller att balansen i vår familj skulle rubbas till någonting ohållbart.

Jag tror att det är bra att vara rädd ibland! Man tar sig igenom sin oro på ett bättre sätt då får jag för mig...  )  )  )

Stolta storasyster myser med lilla syster <3

Två flickor som tycker så mycket om varandra! <3

Felicia är min lilla ängel Min vackra ögonsten! Jag älskar varje sekund, även om jag kan vakna till på nätterna, sittandes med min lilla skatt sovandes i famnen efter vi ammat... Innerligheten och närheten i våra stunder - jag skulle inte byta mot någonting i hela världen! <3

Tiden är obetydlig och långa stunder går åt att bara sitta och små prata och se på detta lilla underverk som hon är. Mitt hjärta svämmar över <3

I morse efter jag ammat Felicia bäddade jag ner henne lite och kröp tätt intill älsklingen för att kramas. Åh min kärlek! Din närhet, tryggheten i din famn och fjärilarna i magen av dina fingrar mot min hud <3 Som jag älskar dig, som jag är lycklig att leva med dig! Som jag är glad att stå vid din sida <3 Finns ingen som du, finns ingen annan jag vill vara med!

Min familj är de vackraste jag vet, det dyraste jag har

Jag älskar er bortom stjärnorna och tillbaka!

En kvinna som har ett barn vid sitt bröst sade:

"Tala till oss om Barnen."

Och han sade:

Era barn är inte era barn.

De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.

De kommer genom er men inte från er.

Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar,

ty de har sina egna tankar.

Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.

Ty deras själar dväljs i morgondagens hus

som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.

Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.

Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.

Bågskytten ser målet på de oändligas stig och Han böjer dig med

sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.

Ty liksom Han älskar pilen som flyger, älskar

Han också bågen som är stadig.

Dikt av Khalil Gibran

[ Respektera våra - alla - barn som individer, ha tilltro till barnens egna möjligheter och bär förtröstan inför framtiden ]

Med egna ord . . .

Jag omfamnar varje ögonblick

Jag älskar varje sekund.

Jag förundras över detta livets underverk

och hur otroligt det är,

uttänkt in i minsta detalj.

Alla de där små sakerna tar jag till mitt hjärta,

de där stunderna som egentligen är vardag...

Med all värme och kärlek som jag förmår

Älskar Jag!

Det är det allra största och mest storslagna mirakel!

Styrkan de små händerna besitter,

ja hela den lilla kroppen

- det är alldeles otroligt!

Din mjuka fjuniga hud

Hela du som doftar så ljuvligt!

Dina små fina händer som griper så hårt om mitt hjärta.

Fötterna, så oskyldiga och små,

som snart vill känna sommargräs och solvarm sand.

Benen som redan nu tränas för spring och lek...

Dina vackra bruna ögon som nyfiket

upptäcker världen för första gången.

Felicia är en fantastskt härlig liten tjej! Snart har tre veckor gått och jag förstår inte hur tiden kan gå så fort! :-o Lilla skatten växer, det händer saker hela tiden, både med henne och med mig.

Älskar våra mysiga stunder, älskar att amma! Det är så vackert, det är så . . . Och Felicia är så härlig, riktigt litet charmtroll!!! Drunknar och försvinner i hennes alla olika ansiktsuttryck, alla de små egenheter som hon har för sig. Så trygg och lugn är hon, alldeles nöjd!

Idag har jag fått flera stora leenden när jag suttit och pratat med henne om mest ingenting. <3 Åh det är så underbart och som det värmer mitt hjärta! <3

Älskade hjärtebarnet, du är enastående! <3 Jag är så stolt över dig så du anar inte!!! Men visst känns det att det är annat och nytt... Vi behöver alla lite tid att vänja oss vid det nya. Jag älskar dig lilla stora prinsessan - det kan ingenting ändra på! <3

Nu är det blöjbyte och mys i soffan en liten stund före "sista" (kvälls) målet innan sovdags! Imorgon blir det mys o bus hela dagen ute i det fina höst vädret =) *älskar*

All kärlek till min fantastiska familj - som jag älskar er mina stjärnor!

Tiden flyger förbi! Imorgon har det gått två veckor sen lilla skatten äntligen kom till världen, "egentliga BF" är det också.

Min lilla ängel växer! Hon äter bra och är så mysig och fin! <3 Skatten har börjat le! Åh som det värmer mitt hjärta när hon drar på munnen!

Vi tar långa promenader i de ljumma höstvindarna och gosar och myser så mycket vi bara kan. Lilla bebis doftar så gott! De små händerna är starka och huden alldeles mjuk och fjunig. <3 Jag njuter hela dagarna, även om jag inte sover hela nätterna, trots bajsblöjor och bröst som "läcker" . . .

Felicia är så vacker, så varm och så fin! <3

Imorgon kommer hjärtebarnet och då blir det full fart här hemma igen =) Har längtat så mycket!!! <3 Ska bli skönt att ha henne här hemma nu o busa och mysa en hel massa =)

Mys i soffan en stund till innan bums i säng <3

På kvällen den 23/8 var jag ledsen och frustrerad, jag minns hur älskling låg i sängen med mig och jag var nära på att gråta. På dagen hade jag flera gånger "haft magen i vägen" och när jag sett mig i spegeln tyckte jag att jag såg så grymt tjock och uppsväld ut - överallt! Jag kommer ihåg hur jag låg där och allt bara kändes så elendigt; magen som var så tung, kunde inte sova bekvämt tyckte jag och vet inte allt...
Jag minns hur jag låg och sa "jag är färdig med magen! Bebis också, jag känner det!" "vi är färdiga med magen nu . . ."
Vid ett på natten hade jag lite förvärkar, slumer sov till tre tiden då det började om och höll i sig till tidig morgon varefter jag hade någon till då och då under dagen.

Nästa natt, 24/8 måndag, hade jag regelbundna värkar från kl 21 och hela natten - inte en blunds sömn. Duschade vid två tillfällen vilket var grymt skönt - sitta där med riktigt varmt vatten och blunda, lättare att  ta värkarna (som kom ca var 5e minut hela natten).
Vid 7 åkte älskling och jag in till förlossningen för att "kolla läget" (jag hade ringt dem på natten) och för att få en sovdos så jag kunde vila upp mig...
Fick en säng och CTG ca 30 min, med älskling vid min sida som höll min hand, pratade och retades - "nu kommer det" när han såg siffrorna stiga. "jag vet när det kommer, du behöver INTE tala om det!!" Jag är så glad att jag har en sådan klippa till sambo! <3 Hur det än är kan han alltid få mig att skratta - det är magi!

Bebis låg långt ner i becken och jag var öppen 3 cm - det hade jag inte trott, var en blandad känsla; lyckorus och "oj"! och . . . Skulle det börja "NU!?"
Jag fick alvedon och två andra tabl, en för avslappning och en lätt värk dämpande. Åkte hem och la mig på en gång (kl 9:10). Kände mig skakig av tabletterna (det och säkert bristen på sömn.)
Hade värkar ändå men kunde slumra och sova lite. Vid 13:30 kände jag mig mer skakig och kom upp för att äta, var uppe ca en timme - plockade sista med BB väskan, när jag sov hade älskling handlat lite proviant åt oss.
La mig igen och slumrade vidare till 15 tiden då jag inte kunde/ville ligga längre. Dusch och göra sig klar, vid 16:30 åkte vi in mot Valbo/Gävle för att "göra något".

Haha Älsklingen min frågade flera gånger om det gick bra <3 Men jag gick hellre och gjorde något än att bara ligga hemma och ha ont! När jag vilade var värkarna mildare och med lite mera mellanrum, från 15 tiden tog de "fart" och höll sig kring 5 min...

Strax före19 åt vi Max (bara en hamburgare till mig, fast jag ätit dåligt hala dagen... var inte hungrig) sen ringde jag upp till förlossningen och sa att vi kommer - hur det än var skulle jag stanna nu!
CTG och sådant igen;  både kraftigare och mer regelbundna värkar nu, öppen 4 cm och mycket gynnsamt läge, livmoderhalstappen utplånad. Älskling är underbar, åh min prins! Höll min hand, strök min panna, pratade snällt och skrattade med. (berömde mig att jag var duktig <3 ) Vi blir inskrivna och får ett rum.

Klockan 20 kryper jag ner i lavendelbad, levande ljus, avslappnande musik och jätte mysigt rum. Älskling hade en fotölj att sitta i och höll mig sällskap med små prat, gav mig vatten och var så bra som bara han kan <3 Jag satt och sköljde vattnet mot magen i "vågor", vilket var riktigt härligt! Efter en timme känns det oroligt i kroppen av att "bara ligga där" och värmen känns jobbig, enligt älskling var värkarna lindrigare första halvtimmen...

Älskling var så duktig han, gav mig dricka, banan och annat för att jag skulle orka. 21:05 kommer sköterska o barnmorska (nya skiftet), underbara båda två! Klockan 21:12 sätter dem elektrod så att vattnet ska gå "för att hjälpa till framåt"... (det kändes som om någon slängde upp ett glas vatten mellan benen på mig) Öppen 5 cm och CTG.

Värkarna blir starkare och jobbigare, känns svårt att ligga i sängen! 21:35 står jag upp "mot en sån där" och börjar med lustgas, efter tio minuter vill jag ha yogaboll istället; värkarna kommer oftare och starkare. Älskling är en klippa, vid min sida hela tiden, stryker min rygg, håller min hand och berömmer mig. Hur skulle jag klarat det utan honom? <3 Emellanåt får han mig att skratta trots det onda och är så bra med att säga till när värkarna börjar gå upp/avta så jag tar lustgasen rätt. (sköterskan/barnmorskan berömmer mig för att jag gör det så bra, det är himla skönt med uppmuntran!!!)
Jag vet att jag försökte berömma Älskling så ofta som möjligt för han skulle veta hur glad jag var att ha honom där. Han var glad att jag inte blev ett argt monster, för det hade han fått för sig att jag skulle vara! . . .

Värkarna blir bara värre och värre, 22:20 får jag dropp för att, efter lite frågor från min sida, få EDA - ta bort det onda!!!
22:37 kommer narkosläkaren och berättar hur/vad han ska göra, jag ligger redan i sängen sen dropp sattes och har fått hjälp att lägga mig på sidan. Ska kuta med ryggen och gör så *beröm* ;) Tar en värk med lustgas och älskling, min fantastiska, står och pratar uppmuntrande, finns där alldeles nära hela tiden. Han är bara så BÄST!!!
22:50 slabbar han på något kallt först och sedan kör han in "spiken" i ryggen på mig. Jo jag tackar, det kändes som en sån där grå, tjock, stor spik man får slå på bra många ggr för att få in i en planka, inslagen i ryggen!
Min klippa stod och höll mig, pratade med mig om vår bebis, om julen och jag är så ÅH för hur fantastisk han är!!! <3 Sa inte ett ord och låg bara still, vet inte hur det brukar vara men fick en massa beröm för det i alla fall och det var så skönt med uppmuntran!!!

22:57 avtar värkarna och endast "trycket neråt" återstår, jag slutar med lustgasen, vilket är enormt skönt då jag kände mig så fruktansvärt yr av den och det var jobbigt! Skönt med den var att verkligen koncentrera mig på andningen. Men älskling sa att jag var otroligt duktig på andningen i alla fall och kom på mig själv om jag "slutade". =) Nu kunde jag slappna av och till och med skoja lite ;)

23:20 Ökar trycket neråt ordentligt, det är skönt att bara kunna andas igenom och slappna av utan värkar. Snart vill jag börja hjälpa till!

00:04 ringer vi in barnmorskan då jag känner trycket så pass att jag snart vill hjälpa till... Öppen 10 cm och bebis är redo! Alla värden är bra och livmodertappen har retraherat; dvs nu går runt barnets huvud - snart ska vi börja krysta! Jag ska nu börja "följa med värkarna" och får trycka på... Hon vill inte att vi ska börja riktigt än...

Efter en stund kommer barnmorskan tillbaka och nu ska vi börja! =) Äntligen. Hon plockar isär sängen och berättar hur jag ska göra när värken (trycket) kommer; böj ner huvudet, ta ett djupt andetag och pressa neråt . . .

00:30 börjar jag krysta - oj vilken känsla! Vilken fantastisk kraft kroppen besitter! Det är helt otroligt! Jag tog nya andetag en-två gånger på varje värk och tryckte allt jag orkade, mellan värkarna brände det som eld där nere. Älskling stod vid min sida hela tiden, höll min hand som jag fick trycka, strök mitt hår och peppade och berömde mig hela tiden. Min älskade klippa, min fantastiska kärlek! Jag är så lycklig som har dig, så otroligt glad att stå vid din sida, vara tillsammans med dig! <3 Jag hade läst att man inte "ska" skrika och ta ut kraften, jag var så focuserad på att bara trycka neråt, allt jag bara kunde! (på väg hem sa Daniel han inte tyckt det såg ut som om jag tog i ens! haha Ja, jag har aldrig varit så stark som jag var, jag har aldrig varit så focuserad och inte så modig heller!) Med Daniel har jag alltid varit mitt bästa jag, hel, lycklig, komplett! Det här är allt det och lite till, eller på ett annat sätt!

00:42 tar jag sissta krysten, då ser älsklingen redan huvudet och sedan kommer bebis... Jag får upp henne på magen på en gång, alla känslor svämmar över - lättnad, utmattning, kärlek och en lycka jag inte kan mäta, jag grät och jag har aldrig känt som jag kände då!
Älskling får, så klart, klippa navelsträngen.

Barnmorskan var imponerad över att jag klarade det så "snabbt och lätt" för att vara först föderska, men jag tror bara Felicia och jag var klara med magen, det visste vi redan söndag kväll! Behövde bara någon dag att förbereda oss och "ladda upp".

01:25 amar jag lilla prinsessan första gången, så otroligt! Efter en stund tar dem Felicia för att väga, mäta, tvätta av och se så att hon mår som hon ska. Sen får älskling hålla vår skatt varefter jag får skölja av mig i duschen (älskade assisterar och leder mig dit då jag är så skakig i benen...)

Sen får vi en fint dukad bricka med goda smörgåsar, juice i fina glas (att skåla med!) och choklad/te. Försvinnande gott att äta något!

Kl 02:30 flyttas vi ner till BB. Amar igen och bara myser <3 Dags att sova och vila upp sig =) Sover inte så mycket tror jag, amar några gånger till och sen är det morgon; frukost och första barnläkar undersökningen; allt bara bra.
Samma eftermiddag, efter besök av storasyster och farmor och farfar åker vi hem. Det känns både och, mest skönt! Felicia sover hela vägen hem och sedan kryper vi ner i sängen och bara gosar...

Det är storslaget, bortom allt. Det är så enastående fantastiskt, ja helt otroligt och alldeles fenomenalt! Jag är så grymt facinerad av hur kroppen är skapt och hur finurligt allt är uttänkt för att fungera. Den styrkan och kraften man besitter!
 

Min fantastiska älskade sambo - Daniel, du är underbar och liksom du står vid min sida står jag vid din! Älskar dig utan gränser och är enormt stolt över dig, glad för din skull!!! Är så ofatbart lycklig med dig <3

Allra käraste hjärtebarn <3  Jag är så stolt över dig, om du bara visste hur enasående du är! Så omtänksam och storhjärtad, så otroligt fin och go! Jag kommer alltid att vara tacksam emot dig, för allt som du givit och delat med mig, för resan jag får göra vid din sida... Du är en helt otrolig person som jag är så glad att få ha i mitt liv <3 Du är en otrolig stora syster!!!

 Finaste hundisen - Ronja! Nu har hon vuxit till sig lite, lärt sig av Pysen och Sirap, tränats här hemma; av mig, med hjärtebarnet . . . (att vi har en så fantastisk hund!!) Och nu med en liten bebis hemma, Ronja är lugn och tålmodig, nosar fint och ligger snällt vid sidan av. <3 Världens bästa hund är alltid så snäll och fin!! Älskade Ronja!!!

 Mitt vackra lilla underverk! <3 8 dagar har nu gått sen jag fick min fina lilla ängel, dagarna går fort!

 Mycket mys och långa stunder spenderas tillsammans i sängen när vi ammar och gosar; otroligt mysigt! :) Felicia är fantastisk på alla sätt - det är obeskrivligt att få uppleva detta! Jag älskar varje sekund <3 Allt från de vakna timarna på natten, fis pruttarna och blöjbyten, att amma.... Att pussa hennes små fötter och hålla hennes små starka händer, låta tiden försvinna när jag inte får nog av att bara se på min lilla skatt <3 De nyfikna mörka ögonen som allt mer söker sig omkring, den söta lilla näsan och munnen som ofta gör roliga grimascher... 

Jag är bortom lycka och kärlek,

denna otroliga värme och allt detta fantastiska . . . !

Jag saknar ord!

Jag älskar min underbara familj så enorm,

jag svävar på moln!!!

Aldrig hade jag trott det skulle vara såhär, inte kunde jag ha vetat! Jag är överväldigad - det går så bra, jag mår så bra! Känner mig stark och säker som aldrig förr. Vilken otrolig kraft!