Familia Omnia Mea

Alla inlägg den 4 september 2009

Av Johanna Widoff - 4 september 2009 11:18


På kvällen den 23/8 var jag ledsen och frustrerad, jag minns hur älskling låg i sängen med mig och jag var nära på att gråta. På dagen hade jag flera gånger "haft magen i vägen" och när jag sett mig i spegeln tyckte jag att jag såg så grymt tjock och uppsväld ut - överallt! Jag kommer ihåg hur jag låg där och allt bara kändes så elendigt; magen som var så tung, kunde inte sova bekvämt tyckte jag och vet inte allt...
Jag minns hur jag låg och sa "jag är färdig med magen! Bebis också, jag känner det!" "vi är färdiga med magen nu . . ."
Vid ett på natten hade jag lite förvärkar, slumer sov till tre tiden då det började om och höll i sig till tidig morgon varefter jag hade någon till då och då under dagen.

Nästa natt, 24/8 måndag, hade jag regelbundna värkar från kl 21 och hela natten - inte en blunds sömn. Duschade vid två tillfällen vilket var grymt skönt - sitta där med riktigt varmt vatten och blunda, lättare att  ta värkarna (som kom ca var 5e minut hela natten).
Vid 7 åkte älskling och jag in till förlossningen för att "kolla läget" (jag hade ringt dem på natten) och för att få en sovdos så jag kunde vila upp mig...
Fick en säng och CTG ca 30 min, med älskling vid min sida som höll min hand, pratade och retades - "nu kommer det" när han såg siffrorna stiga. "jag vet när det kommer, du behöver INTE tala om det!!" Jag är så glad att jag har en sådan klippa till sambo! <3 Hur det än är kan han alltid få mig att skratta - det är magi!

Bebis låg långt ner i becken och jag var öppen 3 cm - det hade jag inte trott, var en blandad känsla; lyckorus och "oj"! och . . . Skulle det börja "NU!?"
Jag fick alvedon och två andra tabl, en för avslappning och en lätt värk dämpande. Åkte hem och la mig på en gång (kl 9:10). Kände mig skakig av tabletterna (det och säkert bristen på sömn.)
Hade värkar ändå men kunde slumra och sova lite. Vid 13:30 kände jag mig mer skakig och kom upp för att äta, var uppe ca en timme - plockade sista med BB väskan, när jag sov hade älskling handlat lite proviant åt oss.
La mig igen och slumrade vidare till 15 tiden då jag inte kunde/ville ligga längre. Dusch och göra sig klar, vid 16:30 åkte vi in mot Valbo/Gävle för att "göra något".

Haha Älsklingen min frågade flera gånger om det gick bra <3 Men jag gick hellre och gjorde något än att bara ligga hemma och ha ont! När jag vilade var värkarna mildare och med lite mera mellanrum, från 15 tiden tog de "fart" och höll sig kring 5 min...

Strax före19 åt vi Max (bara en hamburgare till mig, fast jag ätit dåligt hala dagen... var inte hungrig) sen ringde jag upp till förlossningen och sa att vi kommer - hur det än var skulle jag stanna nu!
CTG och sådant igen;  både kraftigare och mer regelbundna värkar nu, öppen 4 cm och mycket gynnsamt läge, livmoderhalstappen utplånad. Älskling är underbar, åh min prins! Höll min hand, strök min panna, pratade snällt och skrattade med. (berömde mig att jag var duktig <3 ) Vi blir inskrivna och får ett rum.

Klockan 20 kryper jag ner i lavendelbad, levande ljus, avslappnande musik och jätte mysigt rum. Älskling hade en fotölj att sitta i och höll mig sällskap med små prat, gav mig vatten och var så bra som bara han kan <3 Jag satt och sköljde vattnet mot magen i "vågor", vilket var riktigt härligt! Efter en timme känns det oroligt i kroppen av att "bara ligga där" och värmen känns jobbig, enligt älskling var värkarna lindrigare första halvtimmen...

Älskling var så duktig han, gav mig dricka, banan och annat för att jag skulle orka. 21:05 kommer sköterska o barnmorska (nya skiftet), underbara båda två! Klockan 21:12 sätter dem elektrod så att vattnet ska gå "för att hjälpa till framåt"... (det kändes som om någon slängde upp ett glas vatten mellan benen på mig) Öppen 5 cm och CTG.

Värkarna blir starkare och jobbigare, känns svårt att ligga i sängen! 21:35 står jag upp "mot en sån där" och börjar med lustgas, efter tio minuter vill jag ha yogaboll istället; värkarna kommer oftare och starkare. Älskling är en klippa, vid min sida hela tiden, stryker min rygg, håller min hand och berömmer mig. Hur skulle jag klarat det utan honom? <3 Emellanåt får han mig att skratta trots det onda och är så bra med att säga till när värkarna börjar gå upp/avta så jag tar lustgasen rätt. (sköterskan/barnmorskan berömmer mig för att jag gör det så bra, det är himla skönt med uppmuntran!!!)
Jag vet att jag försökte berömma Älskling så ofta som möjligt för han skulle veta hur glad jag var att ha honom där. Han var glad att jag inte blev ett argt monster, för det hade han fått för sig att jag skulle vara! . . .

Värkarna blir bara värre och värre, 22:20 får jag dropp för att, efter lite frågor från min sida, få EDA - ta bort det onda!!!
22:37 kommer narkosläkaren och berättar hur/vad han ska göra, jag ligger redan i sängen sen dropp sattes och har fått hjälp att lägga mig på sidan. Ska kuta med ryggen och gör så *beröm* ;) Tar en värk med lustgas och älskling, min fantastiska, står och pratar uppmuntrande, finns där alldeles nära hela tiden. Han är bara så BÄST!!!
22:50 slabbar han på något kallt först och sedan kör han in "spiken" i ryggen på mig. Jo jag tackar, det kändes som en sån där grå, tjock, stor spik man får slå på bra många ggr för att få in i en planka, inslagen i ryggen!
Min klippa stod och höll mig, pratade med mig om vår bebis, om julen och jag är så ÅH för hur fantastisk han är!!! <3 Sa inte ett ord och låg bara still, vet inte hur det brukar vara men fick en massa beröm för det i alla fall och det var så skönt med uppmuntran!!!

22:57 avtar värkarna och endast "trycket neråt" återstår, jag slutar med lustgasen, vilket är enormt skönt då jag kände mig så fruktansvärt yr av den och det var jobbigt! Skönt med den var att verkligen koncentrera mig på andningen. Men älskling sa att jag var otroligt duktig på andningen i alla fall och kom på mig själv om jag "slutade". =) Nu kunde jag slappna av och till och med skoja lite ;)

23:20 Ökar trycket neråt ordentligt, det är skönt att bara kunna andas igenom och slappna av utan värkar. Snart vill jag börja hjälpa till!

00:04 ringer vi in barnmorskan då jag känner trycket så pass att jag snart vill hjälpa till... Öppen 10 cm och bebis är redo! Alla värden är bra och livmodertappen har retraherat; dvs nu går runt barnets huvud - snart ska vi börja krysta! Jag ska nu börja "följa med värkarna" och får trycka på... Hon vill inte att vi ska börja riktigt än...

Efter en stund kommer barnmorskan tillbaka och nu ska vi börja! =) Äntligen. Hon plockar isär sängen och berättar hur jag ska göra när värken (trycket) kommer; böj ner huvudet, ta ett djupt andetag och pressa neråt . . .

00:30 börjar jag krysta
- oj vilken känsla! Vilken fantastisk kraft kroppen besitter! Det är helt otroligt! Jag tog nya andetag en-två gånger på varje värk och tryckte allt jag orkade, mellan värkarna brände det som eld där nere. Älskling stod vid min sida hela tiden, höll min hand som jag fick trycka, strök mitt hår och peppade och berömde mig hela tiden. Min älskade klippa, min fantastiska kärlek! Jag är så lycklig som har dig, så otroligt glad att stå vid din sida, vara tillsammans med dig! <3 Jag hade läst att man inte "ska" skrika och ta ut kraften, jag var så focuserad på att bara trycka neråt, allt jag bara kunde! (på väg hem sa Daniel han inte tyckt det såg ut som om jag tog i ens! haha Ja, jag har aldrig varit så stark som jag var, jag har aldrig varit så focuserad och inte så modig heller!) Med Daniel har jag alltid varit mitt bästa jag, hel, lycklig, komplett! Det här är allt det och lite till, eller på ett annat sätt!

00:42 tar jag sissta krysten, då ser älsklingen redan huvudet och sedan kommer bebis... Jag får upp henne på magen på en gång, alla känslor svämmar över - lättnad, utmattning, kärlek och en lycka jag inte kan mäta, jag grät och jag har aldrig känt som jag kände då!
Älskling får, så klart, klippa navelsträngen.

Barnmorskan var imponerad över att jag klarade det så "snabbt och lätt" för att vara först föderska, men jag tror bara Felicia och jag var klara med magen, det visste vi redan söndag kväll! Behövde bara någon dag att förbereda oss och "ladda upp".

01:25 amar jag lilla prinsessan första gången, så otroligt! Efter en stund tar dem Felicia för att väga, mäta, tvätta av och se så att hon mår som hon ska. Sen får älskling hålla vår skatt varefter jag får skölja av mig i duschen (älskade assisterar och leder mig dit då jag är så skakig i benen...)

Sen får vi en fint dukad bricka med goda smörgåsar, juice i fina glas (att skåla med!) och choklad/te. Försvinnande gott att äta något!

Kl 02:30 flyttas vi ner till BB. Amar igen och bara myser <3 Dags att sova och vila upp sig =) Sover inte så mycket tror jag, amar några gånger till och sen är det morgon; frukost och första barnläkar undersökningen; allt bara bra.
Samma eftermiddag, efter besök av storasyster och farmor och farfar åker vi hem. Det känns både och, mest skönt! Felicia sover hela vägen hem och sedan kryper vi ner i sängen och bara gosar...

Det är storslaget, bortom allt. Det är så enastående fantastiskt, ja helt otroligt och alldeles fenomenalt! Jag är så grymt facinerad av hur kroppen är skapt och hur finurligt allt är uttänkt för att fungera. Den styrkan och kraften man besitter!
 

Jag är så lycklig!   Vilda FELICIA Maria2009-08-26 00:42 2902 g 48 cm
ANNONS

Presentation


Öppna ditt hjärta och följ dina drömmar!


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Familia Omnia Mea     med Blogkeen
Följ Familia Omnia Mea     med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se