Visst gör vi alla fel emellanåt!

Visst gör man saker man kanske inte borde - men det är så mycket man inte borde... Många gånger borde man tänka en gång till, före, men det är inte alltid man kommer ihåg, tänker på, eller orkar för den delen. Man är inte mer än människa och som det sägs:

"Det är mänskligt att fela, gudomligt att förlåta"

Att göra med eller utan hjärta... Jag har blivit sårad och visst gör det ont, men för utgår jag inte från att andra är jävliga, på samma sätt som jag inte går ut för att vara jävlig!

Jag bestämde mig för en tid sen för att sätta ner foten - för min skull.

Jag bestämde mig för att nyttja mina rättigheter som människa, jag bestämde mig för att ta tag i saker och för att vara fri. Jag bestämde mig för att leva och fylla mitt hjärta med liv. Jag bestämde mig för, att som människa, har jag rätten att vara den jag är, rätten att säga ifrån om jag blir behandlad fel och jag har rätten att vara ifred om jag vill det. Som människa har jag också rätten att röra mig och vara ute, vilket jag också tänker nyttja.

Något som alltid har varit och kommer vara viktigt för mig, är att uttrycka mig, att skriva. Det är en rättighet jag gjort avkall på för andra, som jag älskar högt. Fastän min kärlek till dem aldrig kommer falna, så har jag nu tagit mig rätten att nyttja den friheten jag som människa har - och det står jag för.

Ingen av dessa rättigheter har eller tänker jag missunna någon annan och om någon i fortsättningen vill missunna mig dessa, då vill jag ha en godtycklig anledning till det.

Flisan sover här hos mig, hade inte hjärta att lägga ner henne, då skulle hon mest troligt vakna.. och så är det himla mysigt; känna hennes värme och tyngd tätt intill mig <3 Mammas lilla ängel!

I förmiddags var vi till BVC - lilla snäckan växer och växer, men nu planar kurvan ut lite i alla fall. Sen var Rebecca snäll och sällskapade med oss in till Valbo (jag behöver assistans och "stöttning" när jag ska gå i affärer :p tror mina shopping gener saknas haha) Kändes som vi sprang i varenda affär, men bra blev det och jag tycker jag var riktigt duktig! =)

Först åt vi buffé och svamlade lite för att ladda krafterna för en massa springa runt. Blev endel skratt - måste bjuda lite på sig själv! haha Men snälla någon hur ser kläder u idag!? :-o Byxorna såg ut som ridbyxor!!!

Hittade ett par snygga svarta tighta jeans, ett fint lila linne med spets, långt silver halsband med hjärta, en grå cardigan och längre kofta. Köpte dessutom en liten doppresent till Felicia =)

Ska gå igenom barnens garderober här hemma nu i veckan och se ifall någonting behövs, kunde ju inte låta bli att titta på kläder till dem idag också, men höll mig! Sen ska jag försöka köpa klart alla julklappar också, skönt att vara ute i god tid!

Älsklingen vet jag inte alls vad han ska få... Hjärtebarnet är jag nästan redan klar till, massa fint har jag hittat åt henne =) Felicia vet jag också vad hon ska få, har bara inte hittat rätt än...

När vi kom hem fick Ronja komma ut och kissa, sen har Flisan och jag bara kramats och gosat <3

Älskade hjärtebarn, om du bara visste . . . ! <3

.

.

.

Har funderat en hel massa senaste dagarna, velat och behövt skriva, men liksom inte tagit mig tiden till det... Igåg kväll låg jag med Felicia brevid mig och skrev flera sidor - det var så skönt! Mammas vackra ängel, tryggheten och lugnet du utstrålar hänför mig <3

Att först vara förälder utan barn . . . Och sedan bli mamma och ha två barn . . .

Tänk så många slags föräldraroller det finns, så många olika slags familjer det är i dagens samhälle och alla barnen där i.

Hur kan vi hjälpa varandra och våra barn att möta livet vi ger dem?

Nyfamiljer, kärnfamiljer, familjer med adoptivbarn, fosterfamiljer, ensamstående . . . . . . . . . . Mina systrar och jag är uppväxta i kärnfamilj, min sambo och hans syster är adopterade från olika länder - men lika mycket syskon som jag med mina systrar. Deras föräldrar är lika mycket mamma och pappa som vad mina är för mig.

När min sambo och jag flyttade ihop för ca 4½ år sedan hade han en fyra månader gamal dotter som jag är bonusmamma till.

Idag har vi lyckan i att ha gett henne en lillasyster.

Jag har alltid stått nära min bonusdotter och våran relation är stark. Tyvärr uppskattas inte detta, vilket gjorts tydligt för alla, så även bonusdottern (vilket gör henne splittrad...).

Jag är den jag är med min bonusdotter, men jag är också någon som "man" är arg på, skriker på, är nedlåtande mot . . . (detta innebär inte uttryckligen smutskastning eller ordagrant någonting rakt ut, barn uppfattar känslor, kroppsspråk och tonfall.. vilket faktiskt vid flera tillfällen inträffat!)

Det gör mig ont att se hur denna konflikt tar fäste i en fantastisk flicka, som endast borde få njuta av att vara barn - utan några bekymmer! Inte grubbla över och höra vuxnas värderingar och oskiljaktigheter... Det gör mig ont att se osäkerhet - eller vad det nu bottnar i - och rädslor gå ut så över andra, för det påverkar i allra högsta grad! Det känns så fel och så fruktansvärt orättvist när barnen kommer i kläm; när dem tappert anpassar sig efter vuxnas beslut och tar sig an nya situationer med öppna sinnen varefter de kommer, när de vuxna inte klarar det själva och däröver ser fel i barnens anpassning. Det gör mig ont . .

Varför kan vi inte gå vidare?

Varför kan vi inte vara glada för varandra och för våra barns skull?

Tänk vilken lycka

i att ha fler som älskar mig,

som bryr sig om mig,

fler som finns där för mig,

som der mig!

Tänk vilken lycka

att ha fler som vill mitt bästa

som vill skämma bort mig ibland

som vill komma på uppvisningar och avslutningar!

Tänk vilken lycka

att alltid ha någon att vända sig till

att ha någon som kan något om annat

att se en bättre del av världen

att lära sig öppna sitt hjärta för andra

för alla är olika

och det är bra

för då kan vi så många olika saker

. . . . .

"Man är sin egen herre och skapar sin egen lycka"

.

.

.

Ord är vackra, starka, mjuka.

Ord är mäktiga,

därför skall de yttras varsamt.

Mina ord

.

.

Felicia, min ögonsten <3

.

.

.

Jag vet att det kan vara svårt att förstå, att inte många verkligen gör det - inte jag heller alltid. Men det gör inte så mycket. Jag känner och jag tänker gott, jag försöker bjuda på ett leende och vända andra kinden till ibland, även om jag kanske kommer på det lite sent vissa gånger... Jag menar ingenting illa, för jag har ingenting att vinna på det - jag lärde mig tidigt hur ont det gör och efter det vill jag inte göra så emot någon annan - oavsett situation!

Kärlek är gott. Kärlek är bra - det kan man inte få för mycket av!

Jag sa någonting idag som jag tyckte lät så bra när jag sa det . . . *hjälp mig komma på vad det var* Det handlade om att komunicera, att hjälpa varandra bli tillfreds med hur saker är . . .