Flisan sover här hos mig, hade inte hjärta att lägga ner henne, då skulle hon mest troligt vakna.. och så är det himla mysigt; känna hennes värme och tyngd tätt intill mig <3 Mammas lilla ängel!

I förmiddags var vi till BVC - lilla snäckan växer och växer, men nu planar kurvan ut lite i alla fall. Sen var Rebecca snäll och sällskapade med oss in till Valbo (jag behöver assistans och "stöttning" när jag ska gå i affärer :p tror mina shopping gener saknas haha) Kändes som vi sprang i varenda affär, men bra blev det och jag tycker jag var riktigt duktig! =)

Först åt vi buffé och svamlade lite för att ladda krafterna för en massa springa runt. Blev endel skratt - måste bjuda lite på sig själv! haha Men snälla någon hur ser kläder u idag!? :-o Byxorna såg ut som ridbyxor!!!

Hittade ett par snygga svarta tighta jeans, ett fint lila linne med spets, långt silver halsband med hjärta, en grå cardigan och längre kofta. Köpte dessutom en liten doppresent till Felicia =)

Ska gå igenom barnens garderober här hemma nu i veckan och se ifall någonting behövs, kunde ju inte låta bli att titta på kläder till dem idag också, men höll mig! Sen ska jag försöka köpa klart alla julklappar också, skönt att vara ute i god tid!

Älsklingen vet jag inte alls vad han ska få... Hjärtebarnet är jag nästan redan klar till, massa fint har jag hittat åt henne =) Felicia vet jag också vad hon ska få, har bara inte hittat rätt än...

När vi kom hem fick Ronja komma ut och kissa, sen har Flisan och jag bara kramats och gosat <3

Älskade hjärtebarn, om du bara visste . . . ! <3

.

.

.

Har funderat en hel massa senaste dagarna, velat och behövt skriva, men liksom inte tagit mig tiden till det... Igåg kväll låg jag med Felicia brevid mig och skrev flera sidor - det var så skönt! Mammas vackra ängel, tryggheten och lugnet du utstrålar hänför mig <3

Att först vara förälder utan barn . . . Och sedan bli mamma och ha två barn . . .

Tänk så många slags föräldraroller det finns, så många olika slags familjer det är i dagens samhälle och alla barnen där i.

Hur kan vi hjälpa varandra och våra barn att möta livet vi ger dem?

Nyfamiljer, kärnfamiljer, familjer med adoptivbarn, fosterfamiljer, ensamstående . . . . . . . . . . Mina systrar och jag är uppväxta i kärnfamilj, min sambo och hans syster är adopterade från olika länder - men lika mycket syskon som jag med mina systrar. Deras föräldrar är lika mycket mamma och pappa som vad mina är för mig.

När min sambo och jag flyttade ihop för ca 4½ år sedan hade han en fyra månader gamal dotter som jag är bonusmamma till.

Idag har vi lyckan i att ha gett henne en lillasyster.

Jag har alltid stått nära min bonusdotter och våran relation är stark. Tyvärr uppskattas inte detta, vilket gjorts tydligt för alla, så även bonusdottern (vilket gör henne splittrad...).

Jag är den jag är med min bonusdotter, men jag är också någon som "man" är arg på, skriker på, är nedlåtande mot . . . (detta innebär inte uttryckligen smutskastning eller ordagrant någonting rakt ut, barn uppfattar känslor, kroppsspråk och tonfall.. vilket faktiskt vid flera tillfällen inträffat!)

Det gör mig ont att se hur denna konflikt tar fäste i en fantastisk flicka, som endast borde få njuta av att vara barn - utan några bekymmer! Inte grubbla över och höra vuxnas värderingar och oskiljaktigheter... Det gör mig ont att se osäkerhet - eller vad det nu bottnar i - och rädslor gå ut så över andra, för det påverkar i allra högsta grad! Det känns så fel och så fruktansvärt orättvist när barnen kommer i kläm; när dem tappert anpassar sig efter vuxnas beslut och tar sig an nya situationer med öppna sinnen varefter de kommer, när de vuxna inte klarar det själva och däröver ser fel i barnens anpassning. Det gör mig ont . .

Varför kan vi inte gå vidare?

Varför kan vi inte vara glada för varandra och för våra barns skull?

Tänk vilken lycka

i att ha fler som älskar mig,

som bryr sig om mig,

fler som finns där för mig,

som der mig!

Tänk vilken lycka

att ha fler som vill mitt bästa

som vill skämma bort mig ibland

som vill komma på uppvisningar och avslutningar!

Tänk vilken lycka

att alltid ha någon att vända sig till

att ha någon som kan något om annat

att se en bättre del av världen

att lära sig öppna sitt hjärta för andra

för alla är olika

och det är bra

för då kan vi så många olika saker

. . . . .

"Man är sin egen herre och skapar sin egen lycka"

.

.

.

Ord är vackra, starka, mjuka.

Ord är mäktiga,

därför skall de yttras varsamt.

Mina ord

.

.

Felicia, min ögonsten <3

.

.

.

Jag vet att det kan vara svårt att förstå, att inte många verkligen gör det - inte jag heller alltid. Men det gör inte så mycket. Jag känner och jag tänker gott, jag försöker bjuda på ett leende och vända andra kinden till ibland, även om jag kanske kommer på det lite sent vissa gånger... Jag menar ingenting illa, för jag har ingenting att vinna på det - jag lärde mig tidigt hur ont det gör och efter det vill jag inte göra så emot någon annan - oavsett situation!

Kärlek är gott. Kärlek är bra - det kan man inte få för mycket av!

Jag sa någonting idag som jag tyckte lät så bra när jag sa det . . . *hjälp mig komma på vad det var* Det handlade om att komunicera, att hjälpa varandra bli tillfreds med hur saker är . . .

 

Rebecca

17 november 2009 09:38

Tack själv Johanna (och Flisan såklart!)!
Jag hade jätte trevligt, och de blev en del skratt ;) haha!
Byxorna var ju riktigt snygga ;)

Hoppas allt är bra med er!
Kramkram :)

http://rutigarooth.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallå där ute. Jag kan inte sova. Jag vill och tänker så myckey. Här ekar det tyst. Jag saknar att skriva men ibland går luften ur. Motivationen tryter och jag saknar mening. Ja, i perioder är det tungt, mera grått och ingenting går ihop, alls, kan...

  Jag har tappat bort orden och inte skrivit nästan någonting alls på väldigt (för mig) länge. Jag saknar det. Jag älskar att skriva av så många anledningar och det är en av mina drömmar.   Världen är en stressig plats, nya val som ska fattas ö...

När mina barn är ledsna, eller har ont, då blöder mitt hjärta. När det känns som att det onda de bär på gör dem tysta och ledsna och berövar dem glädjen som jag önskar dem, då gör det ont i hela mig. När jag känner att de brottas med känslor och t...

När sommaren är slut och allting börjar om... När ljuset (och värmen falnar, för mörker och svala vindar... Jag välkomnar höstens friska luft, klara färger och varma filtar. (även om det för stunden verkar som att sommaren bestämt sig för att stann...

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning...