Familia Omnia Mea

Direktlänk till inlägg 6 augusti 2010

Tankar om liv och lycka

Av Johanna Widoff - 6 augusti 2010 21:26

Jag har tänkt på en sak ... många bloggar, man skriver på fb, lämnar ut mer eller mindre av sitt liv; vad man gör, hur man mår o.s.v Det gillas och kommenteras i olika utsträckning - beroende på hur många/vad för slags vänner man har och vad man skriver om.

Det jag har tänkt mest på är att jag tror mig se fler kommentarer när man mår sämre eller det händer/är "mindre roliga" saker det skrivs om. . . Varför är det så?

. . .


Eller om man träffar/hörs med någon som frågar "hur är det/hur mår du?" - är DU ärlig och säger hur du faktisk och verkligen mår? Liksom när du frågar - vill du verkligen verkligen VETA hur personen FAKTISKT mår? . . .

. . .


Jag tror att det handlar om avundsjuka och en strävan, ett begär man har, som man är rädd för att inte uppfylla eller inte hittar. Jag tror det handlar om att ha att finna att uppnå och att känna LYCKA.


Så när man inte känner att man har det, man saknar det, man vill ha det, då är man, någonstans inombords, lite osäker och blir därför (även om man inte riktigt tänker på det) irriterad på dem som är lyckliga...

Någon som hänger med på vad jag menar? Som när man är singel/bråkat med sin älskling och ser en massa lyckliga och förälskade par som gosar, håller handen... Då blir man lite sådär irriterad på att dem sitter/står där och är sådär äckligt kära.


MEN! Först måste man ju komma på vad lycka ÄR... Där tror jag igen att många går bet.

ETT - lycka är inget varaktigt tillstånd, det är flyktigt, ett "rus" man upplever i vissa ögonblick/stunder.

TVÅ - lycka innebär olika saker för olika personer, kanske till och med olika saker för samma person olika dagar/stunder.

TRE - bara jag själv vet vad lycka är för mig.

FYRA - jag bär nyckeln till min egen lycka! Med det menar jag att om jag är för upptagen med att vara avundsjuk på vad andra har/känner och missunnar andra deras lycka, kommer jag själv inte finna min lycka.


. . .



Jag har mått väldigt dåligt. Fruktansvärt dåligt rent av. Jag levde i ett tillstånd där jag inte såg något ljus, min kropp och min själ var trasig. Det jag upplevde och kände i allt det kall klibbiga mörkret önskar jag ingen i hela världen!

Men jag skulle aldrig vilja vara utan den upplevelsen - vilket säger emot sig självt och blir lite bakvänt... Jag hade inte varit JAG om jag inte gått igenom det. Och jag är glad att jag är den jag är; med allt jag kan ohc vet, med alla mina fel och brister.

Det var botten, det var total mörker och jag var ensammast i världen. Därifrån, från ingenstans, har jag kämpat mig uppåt, mot ljuset. Jag har snubblat och famlat, gjort fel, gråtit, gått rätt och fallit igen... Jag har känt tusen känslor och tänkt tusen tankar. Under lång tid trodde jag inte att det fanns någon glädje för mig. Jag har varit negativ och sett allt i svart och grått.

Jag har läst, jag har skrivit, jag har vänt ut och in på mig själv och sedan in och ut igen.


Jag har också blivit kär, förälskad! Jag har fått en familj! Jag har blivit mamma! Men inget av det hade jag om jag inte hade mig själv. Inget av det skulle jag ha, om jag inte var den jag är, om jag inte tagit mig upp ifrån mörkret.


Jag jobbar fortfarande med mig själv. Jag lär mig fortfarnde nya saker. Jag vill fortfarande bli starkare, modigare, klokare, gladare . . . .


 


Idag mår jag bra,

jag känner stor tacksamhet,

upplever mycket lycka och en enorm välsignelse!!!


Det betyder inte att livet är bekymmer fritt! Det betyder inte att jag inte ofta är trött, att jag känner att livet är orättvist. Att jag blir stressad över skola, jobb, ekonomi. Att jag inte oroar mig för barnen . . .

Men just nu är jag mer lagd åt det positiva hållet! Därför låter jag det ta större plats i mitt liv!

Det andra ska jag skriva om en annan gång - nu väntar sängen och söta drömmar!


 

 
ANNONS
 
Ingen bild

Tomas

7 augusti 2010 01:56

Så sant som det är skrivit, kan bara hålla med. Lycka är något man får försöka skapa åt sig själv. Och människan är ett själviskt djur, men det finns ljuspunkter hos alla som det gäller att se och plocka fram så ofta som möjligt

 
malle

malle

7 augusti 2010 05:20

Jag tror de där med kommentarer och "hur mår du?" är två skilda saker... Att man kommenterar mer negativa tror jag kan va för att det är då man kanske behöver någon att prata med. Och ja, kanske som du säger att man kan känna sig själv lite bättre i jämförelse..
Sen de som frågar hur man mår, har väl blivit lite av en artighetsfras/hälsningsfras, mer som en hälsning än en egentlig fråga. Men jag tycker det är dumt, så frågar någon brukar jag Oftast vara ärlig. Ville de inte höra mitt ev elände så får de skylla sig själv som frågade :P

http://maltazar.blogspot.com

 
Johanna

Johanna

7 augusti 2010 11:06

Tack för era kommentarer! =)

Malle - Visst är det två olika saker! Jag kände när jag gick och la mig att jag var något oklar med vissa saker jag skrev . . . Ska försöka hinna med att skriva senare idag igen! :p haha
Jo det är synd att det är mera "något man säger" än någonting man frågar om för att man bryr sig..!

Ha de gott!

http://mylife-mydreams.bloggagratis.se

 
malle

malle

8 augusti 2010 04:36

Äh, så otydlig var du väl inte :) Hoppade lite mellan kanske men.. Blir ju lätt så när man skriver direkt från tankarna :)
Precis.. Bättre då tycker jag att bara komma med ett enkelt "hej!" eller lägga till något annat. Jag frågar oftast bara då jag verkligen vill veta och har tid att lyssna.

http://maltazar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johanna Widoff - 22 februari 2017 05:31

Hallå där ute. Jag kan inte sova. Jag vill och tänker så myckey. Här ekar det tyst. Jag saknar att skriva men ibland går luften ur. Motivationen tryter och jag saknar mening. Ja, i perioder är det tungt, mera grått och ingenting går ihop, alls, kan...

Av Johanna Widoff - 18 maj 2016 11:20

  Jag har tappat bort orden och inte skrivit nästan någonting alls på väldigt (för mig) länge. Jag saknar det. Jag älskar att skriva av så många anledningar och det är en av mina drömmar.   Världen är en stressig plats, nya val som ska fattas ö...

Av Johanna Widoff - 26 november 2015 22:41

När mina barn är ledsna, eller har ont, då blöder mitt hjärta. När det känns som att det onda de bär på gör dem tysta och ledsna och berövar dem glädjen som jag önskar dem, då gör det ont i hela mig. När jag känner att de brottas med känslor och t...

Av Johanna Widoff - 16 augusti 2015 23:56

När sommaren är slut och allting börjar om... När ljuset (och värmen falnar, för mörker och svala vindar... Jag välkomnar höstens friska luft, klara färger och varma filtar. (även om det för stunden verkar som att sommaren bestämt sig för att stann...

Av Johanna Widoff - 12 maj 2015 10:59

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning...

Presentation


Öppna ditt hjärta och följ dina drömmar!


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Familia Omnia Mea     med Blogkeen
Följ Familia Omnia Mea     med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se