Det känns så konstigt. Det är så tomt. Himlen är sådär gråvit och de gulnande löven rasslar i vinden utanför. Äpplena mognar och växterna vissnar och sjunker mot marken...

Kissemissen ligger och kurrar här intill mig, små biter mig i armen och gosar. Ur stereon strömmar klassiska toner och skolböcker, skrivpapper och pennan väntar mig. Igår när jag läste var det så spännande, så roligt!

Jag följer mina drömmar, jag vet vad jag vill!

Men det är så tomt och så tyst. Det känns så konstigt.

Storasyster och lillasyster är på dagis. Efter en super härlig gårdag tillsammans med solsken kramar och bus<3 En natt med ilska, kramar och närhet, åh min lilla skatt! En morgon med tillhörande bestyr . . .

Det går bra med dagis, det är bra med dagis! Jag är så stolt över mig själv som klarar och gör det så bra.

Jag är så STOLT över mig själv som mamma och förälder, för jag vet att jag är RIKTIGT BRA! Jag är busig, kärleksfull, ansvarsfull, rolig, ger ansvar, sätter gränser, stöttar, uppmuntrar och en hel massa annat... Jag är otroligt stolt över våra tjejer, dessa båda underverk och fantastiska flickor!! Stolt för allt som vi ger och delar, som vi har kvar att uppelva och se tillsammans.

Jag är glad, för jag gör mitt bästa och menar väl.

Jag tänker gott och är så tacksam för allt som jag har.

Nu ska jag stoppa näsan i böckerna och plugga!

Jag ska skriva och berätta utan att säga någonting.
För detta kan inte ord beskriva.
Men du vet och jag vet, och det är de viktigaste,
vi vet tillsammans och bryr oss inte om de andra som inte vet.