Daniel och jag träffades första gången sommaren 2005. Jag som återvänt till ljuset från de mörkaste mörker, han som… ja.. Inte heller haft det allt för roligt... Vi fick kontakt över internet, lunarstorm för att vara exakt. Det var menat från första stund och vi hittade varandra direkt. Chattade på msn, skrev mail och bytte nummer efter bara någon dag.
Härligt pirrande, spännande och jag var så glad! Vi hade kontakt mest hela dagarna på ett eller annat sätt – jag hade aldrig upplevt något tidigare förut.

Det var alldeles i början av juni. Vi ville träffas och han tog tåget till mig. Jag gick och mötte honom, nervös som sjutton! Solen sken och vi möttes mitt på en bro… Han gav mig en varm innerlig kram, doftade så underbart och ger mig en stor röd ros. Det pirrar i magen på mig när jag tänker tillbaka på det! På vägen tillbaka tänkte jag bara och undrade varför han inte tog min hand… haha

Efter någon vecka kom han tillbaka och sov över, träffa mina föräldrar lite mer, umgås, prata. Däremellan höll vi kontakten på alla tänkbara sätt. Vi pratade timmar och timmar i telefonen och jag svävade på moln!
I slutet av juni, vid midsommar var det min tur att hälsa på hos honom. Tåget till Gävle där han hämtade mig. Jag skulle spendera en ”länghelg” (tors-sön) och fira midsommar tillsammans, träffa hans föräldrar, syster och lilla dotter som då blev fyra månader.

Jag blev varmt mottagen och det har alltid känts som hemma där, det är min extra familj och jag är så glad att jag har dem! Daniels lilla dotter som då bara var en bebis tog mitt hjärta med storm! Jag har alltid haft mindre barn omkring mig, kusiner och vänner till familjen… Men ingen som henne! Visst tar det alltid lite tid att lära känna någon, men hon och jag fann varandra snabbt och har alltid stått otroligt nära varandra.
Då reflekterade jag inte över vad det kunde betyda, roller eller vad det innebar. Att han hade en dotter var bara fint! Dock visade det sig allt för snart att verkligheten inte var lika fin… Även om hjärtebarnet är och förblir min ögonsten, min prinsessa, min skatt!

Jag åkte inte hem den söndagen. Nästan hela sommaren spenderade Daniel och jag tillsammans bortsett några dagar jag åkte ner för att hämta kläder eller liknande hos mamma och pappa. Vi pratade mycket han och jag, om framtiden, om oss, om livet, vad vi vill känner och tycker. Tillsammans kom vi fram till att vi ville vara tillsammans och det tillsammans var under samma tak hos honom här i Sandviken.
Helgen före skolstart åkte jag ner till mina föräldrar för att prata. Jag ville flytta! Dem kunde inte säga nej efter att veta hur ofantligt bra jag mådde, allt som hänt med mig sen Daniel och jag träffades efter allt mörker som härjat mitt liv före… Jag ringde runt, skrev papper, adressändrade och skrev mig i Sandviken. Och så började en ny tid i mitt liv. I vårat liv.
Jag har aldrig ångrat att jag flyttade, även om jag var så ung. Jag har aldrig velat någonting annat, hur svårt och tufft det än varit med allt som hänt och dykt upp runtomkring.

Tillsammans har vi stått starka Daniel och jag, och vad som än kommit i vår väg, hinder, motstånd och prövningar, har vi tagit oss igenom det han och jag. Vår kärlek är stark, det vi delar når bortom alla ord och mått. Vi har valt varandra, vi har öppnat våra hjärtan och vill alltid vara tillsammans. Vi har byggt ett hem, skapat en familj och vi håller ihop!

Hade tänkt plugga, hade behövt göra det! Har lagt Flisan hjärtat tre gånger ikväll... Varav hon vaknade de två första och bestämde sig för att inte alls sova... (behövde bajsa den andra gången) Lilla sötigisan min<3 Hon har mest bara velat kramas och gosa hela eftermiddagen och kvällen! Och jag  har varit så trött så hade jag bara låtit mig hade jag somnat i hennes säng! haha

Sen har det varit lite ledsen/sura miner när hon inte fått som hon velat eller jag inte alls förstått vad det varit... =/ Inte så lätt alltid att vara liten och inte kunna göra sig riktigt förstådd! Och inte lätt att vara mamma alltid med en små trött kram sjuk liten en, som skulle bordat sova, när man behöver plugga och ja...

Men så kan det vara ibland - en aning frustrerande!

Men så go hon är mitt lilla hjärtegull! Kramas, pussas, busar och "dä dä" ligga i sängen och gosa, krypa runt och sen satt hon en stund och tittade på och la alla filmer så fint i en hög på golvet :-D hihi

Men nu är det dags att krypa ner i sängen med älsklingen och mysa lite innan sömnen tar mig så jag är pigg och glad imorgon! :)