Visdom på natten... Några kvällar nu har jag haft svårt att sova och funderat så mycket att jag behövde skriva av mig...

För när tankarna flyger och flänger var helst de vill... Ja, det är svårt att slappna av med ett mindre kaos inombords!

Tog mig tid, satte mig ner och skrev, försökte räta ut frågetecken, få svar, se klarare i allt det dunkla och finna en sanning, min sanning.

"Lys min väg i mörkret!"

Men jag tror, att så här långt i efterhand, finns ingen riktigt tydlig sanning. Man färgar sitt minne allt för starkt av dagens vetskap, känslor och händelser. Allt däremellan påverkar hur man idag minns någonting från "igår".

På varsin sida av en vägg vet man inte vad som händer i rummet bredvid. Vad än man tror sig höra genom springor och hål... Kan man bara tro och inbilla sig!

Tänker tillbaka nu och då och jag vet med mig, liksom jag vetat förr. Att allt som man menade inte kommer fram på rätt sätt och tanken bakom ibland inte blir som man tänkte - hur väl man än menade och ville!

Min goda vilja och förmåga att tänka ut, går ibland så långt att jag inte själv förstår hur fel det blir. Misstag blir till lärdomar!

Om någon inte hunnit lika långt eller står på samma trappsteg, kan dem varken se eller förstå. Man är inte där än och då kan man inte alltid greppa det man hör av någon annan...

Även om jag bara ville att allt skulle bli bra och fungera!

Jag vet att jag kunnat driva för hårt. Jag vet att mitt behov av svar och mina outtröttliga frågor är utmattande för många andra. Nyfiken, vetgirig, men kunskap är makt! Och förståelse, tycker jag, gör många saker enklare.

Jag är den jag är och jag är stolt över mig själv! Jag har gjort en ofantlig inre resa och jag väljer att lära av mina misstag, jobba på mina svagheter - för att varje dag bli en bättre människa!

Man kan inte alltid vara klok eller "tänka rätt." Så ja, i vissa lägen borde man alldeles säkert ha agerat annorlunda - men det är också så lätt att säga efteråt!

Just då, i det läget gjorde jag nog det jag då trodde och hoppades skulle bli bäst. För så är det - jag bar inte samma kunskap som jag gör idag!

Jag älskar att skriva!

Ord är magi och jag kan trolla!

Jag skriver för min skull, för att jag behöver det. Behöver ge ord till mina tankar och känslor, sortera, låsa fast de i pappret. Så att de ibland slutar fara runt så inombords... Eller för att alltid finnas bevarat...

Absolut vill jag beröra med vad jag delar med mig av! Feedback får jag gärna! Men aldrig skulle jag skriva för någon annan än mig själv eller med avsikt att sänka eller såra! Ända sedan tidiga skolår har jag varken kunnat säga eller skriva på sådant sätt att med avsikt skada någon annan. Jag vet själv hur fruktansvärt det smärtar...!

Hur kan det vara fel att

belysa kärleken och ge den ord?

Hur kan det vara fel att älska

rent och ärligt?

Hur kan det vara fel att skriva

bra och snälla saker,

välmenande och positiva?

Hur kan det vara fel att

tro på kärleken,

stolt lyfta upp och vilja dela den?

Hur kan det vara fel att fråga för att få svar,

för att förstå,

med viljan och tanken

att allt skulle bli bra...

Vad är respekt för dig? Varför respekterar man, hur visar man respekt? Finns det olika respekt? Går det "på tur ordning" vem/vad som respekteras först? (för er som kan lite religion tänker jag på "plikt etik"...)

Sorterat i oredan, spaltat upp och rensat litegrann.

Det känns bra, jag är trygg och jag vet.

Kommentera gärna om ni tycker om vad jag skriver, men stjäl inte mina ord ifrån mig!!! Vill ni låna, fråga gärna före..!

kärlek är kärlek
den kan inte mätas eller jämföras
ingen kan ta den ifrån dig!
kärlek är kärlek
vem än den kommer ifrån
en vacker gåva att vårda
kärlek är kärlek

håll ditt hjärta öppet

och glädjs med alla

som är älskade för dem de är

kärlek är kärlek

för någon som väljer att se dem

väljer att vara och finnas

utifrån sig själv

kärlek är kärlek

unik och speciell

för alla som delar den

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallå där ute. Jag kan inte sova. Jag vill och tänker så myckey. Här ekar det tyst. Jag saknar att skriva men ibland går luften ur. Motivationen tryter och jag saknar mening. Ja, i perioder är det tungt, mera grått och ingenting går ihop, alls, kan...

  Jag har tappat bort orden och inte skrivit nästan någonting alls på väldigt (för mig) länge. Jag saknar det. Jag älskar att skriva av så många anledningar och det är en av mina drömmar.   Världen är en stressig plats, nya val som ska fattas ö...

När mina barn är ledsna, eller har ont, då blöder mitt hjärta. När det känns som att det onda de bär på gör dem tysta och ledsna och berövar dem glädjen som jag önskar dem, då gör det ont i hela mig. När jag känner att de brottas med känslor och t...

När sommaren är slut och allting börjar om... När ljuset (och värmen falnar, för mörker och svala vindar... Jag välkomnar höstens friska luft, klara färger och varma filtar. (även om det för stunden verkar som att sommaren bestämt sig för att stann...

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning...