Hela Jag. Lycklig, full av kärlek. Stark, modig, med en hel massa vilja, stort hopp och nyfikenhet. Välvilja, glädje och positiva tankar. Funderingar och stora frågor. Rädslor! Åsikter, frustration...

Tacksamhet! Jag har varit längst ner i mörkret, där inget ljus fanns kvar. Jag har haft så ont i själen att jag inte tyckt mig känna någonting mer. Jag har gått sönder, hela jag i kropp och själ, varit så vilsen att jag var alldeles borttappad....

Men jag fann ljuset igen och med all min kraft och viljestyrka tog jag mig upp, sårad och fördärvad.

Jag har byggt min grund stark och stabil, jag vet var jag står, vem jag är, vad jag vill! Jag har lärt känna mig själv och tagit reda på en hel massa av livet och byggt upp allt som jag är. Fortfarande med mycket kvar att lära, och med hunger tar jag åt mig allt jag kan...

Just nu är jag väldigt trött. Får aldrig riktigt chans att ta igen sömn eller på riktigt vila ut. Skola, måsten och egna föreställningar om krav stressar mig till frustration och tiden räcker inte till.

Vill lära mig att prioritera, ta bort konstiga idéer och avdramatisera onödiga "måsten".

Vi lever olika liv. Vi vill olika saker, värderar och prioriterar olika och ... ja, ni förstår??! Det är OKEJ!

Man måste lära sig att SLUTA jämföra så mycket! Det är onödigt och ingen vinner på det. Vi är skapade olika, uppväxt och formade olika, vi har upplevt olika. Det är väl då självklart att vi varken gör, känner, uppfattar eller vill samma då!!

Just nu... Sover jag inte så bra, vaknar tidigt och har fullt upp hela dagen. Många stunder njuter jag. Jag älskar och uppskattar såå högt, all den tid jag spenderar med barnen, våra fantastiska flickor vi inte kunde vara mer stolta över. Jordens största skatter! <3

Att jag nu börjat få riktiga vänner är stort och underbart. Snälla, härliga, fina och goa tjejer som i mina ögon är starka kvinnor, vackra mödrar och otroliga individer! Jag skrattar ofta, umgås, pratar, utvecklas, växer och mår så BRA i deras närvaro!

Skola och studier... En utmaning, en dröm! Möten, utveckling, diskussion och kunskap. Trots stressfaktorn och vardagens slentrian älskar jag det! Kunskap är makt och det är underbart med nya lärdomar!

Hemma-göra; handla, tvätta (sortera, vika, hänga etc.), plocka undan, diska, städa, gå ut med hunden . . . . . Det börjar bara om. Olika dagar är det på olika sätt, många saker uppskattar jag stundtals och har ingenting alls emot att göra. Då städning för mig kan vara renande även inombords. Men är det för mycket, fel saker, fel tid... Ja, då är det allt annat än det!

Kärleken, Daniel, min andra hälft <3 Jag önskar vi fick mer tid tillsammans, jag önskar det fanns mer utrymme och fler möjligheter till allt som vi vill göra tillsammans (MED och utan våra härliga tjejer<3) ...

. . . 

Funderar emellanåt hur man kommunicerar med någon som inte förmår lyssna.. lyssna eller höra vad man faktiskt vill säga... En situation jag så gärna vill finna lösning på, frågor som borde besvaras, möjligheter som borde skapas och utrymme för att hjälpa varandra ... Varför är det så svårt att hjälpas åt?

En del saker övergår helt enkelt mitt förstånd...!

. . .

Förälder - Mamma - Bonusmamma

Det mest storslagna och fantastiska!

Jag vet inget större

än den glädje och kärlek

som vi delar tillsammans!

Jag är så stolt över er

Jag är så tacksam för er närvaro i mitt liv!

Jag är lyckligt lottad

Och all den ofantliga kärlek

mitt hjärta bär för er

sipprar ur varje por i min kropp.

All den lycka jag upplever

tillsammans mer er

strålar starkare än solen!

Varför ska jag dömas för min förmåga att vara positiv? Varför ska jag ifrågasättas för min tacksamhet, stora kärlek, glädje och vördnad för livet? Varför skulle inte jag få må bra? För att någon annan inte gör det? För jag jag i "min situation" inte borde göra det? Varför skulle inte jag, som omgetts av och varit så mörk, kunna uppskatta allt ljus jag omges av? Borde jag då klaga om det skulle blända mig något?

Jag vet inte hur det kommer sig, jag vet inte var jag får det ifrån, hur jag orkar, var all denna kraft kommer ifrån och förmågan jag verkar ha... Men på något sätt kan jag vända andra kinden till och se livet med öppet hjärta och snälla ögon. Kanske är jag naiv, men jag vill tänka gott om andra, jag vill se gott i andra människor! För mig blir världen något vackrare då, för jag vet att det händer allt för mycket hemska saker och jag kan inte förstå att människan kan vara så fruktansvärd mot varandra!