Familia Omnia Mea

Alla inlägg den 15 januari 2011

Av Johanna Widoff - 15 januari 2011 21:45

Igår när jag hämtade Felicia på dagis och pratade lite med fröken blev jag så glad, jag kände hur jag som växte och kände mig så stolt, trygg och jaa.. I alla fall så berättade hon att (första dagen efter lovet) Felicia hade gått runt där inne och kikat på ett så härligt sätt, upptäckt nya saker och utstrålat en sådan trygghet och harmoni, alldeles  tillfreds med tillvaron.
Det är så skönt att höra att hon har det så bra och trivs på dagis och jag blir så klart jätte stolt över mig själv också som har  kunnat ge Felicia en så fin och trygg start i livet! För det är grunden hon står på sen.

Som förälder blir man alltid glad över positiva saker om sina barn! För båda våra tjejer är så härliga och goa, dem är frammåt, glada, trevliga (ja storasyster i alla fall, Felicia pratar ju inte så mycket än :p ) och snälla. Båda är dessutom väldigt omtänskamma, vilket är väldigt fint tycker jag!


Daniel och jag är bra föräldrar och vi har alltid funnits där för tjejerna, visat dem hur viktiga och speciella dem är, hur älskade dem är!! Vi har stöttat och kommer fortsätta stötta dem och visa allt detsamma hur viktiga dem är för oss.
Jag är verkligen glad att vi har tjejerna, dem är våra solstrålar, och allt som vi har gjort och gör tillsammans!

Konflikterna som tyvärr fortsätter och vakna nätter ibland, eller någonting annat som kanske får mig lite ur balans och gör en trött, tar så klart på krafterna emellanåt. Men det är ingenting jämfört med all den stora glädje och ofantliga kärlek som vi delar och upplevt tillsammans under de här åren.

Vad gäller de tråkiga och, enligt mig, väldigt onödiga konflikterna... Ja, vad säger man? Det är aldrig bara ens fel! Man måste lyssna, komunicera, göra val, mötas, jämka och ge med sig. Men kanske viktigast, man måste gå vidare och vilja att det ska bli bra, våga tänka om och se till sig själv i första hand, för all förändring kommer från en själv och det börjar i tankarna!
Kanske måste man se saker från "ett annat håll", vara lite positiv och optimistisk. Allting har ju någon fördel, men det beror på vad man jämför med...!
Jag har tänkt om, ställt om hela mig och jag vill!!!

Jag styr mitt eget liv. Jag är ”herre” över mig själv och det är upp till mig att ta mig dit jag vill vara. Livet handlar om att göra val, att möta sina val. Visst där händer en massa saker hela tiden som jag inte kan styra över eller göra någonting åt. Livet har sin gång, vi föds och vi dör, det är säkert och ingenting vi kan påverka nämnvärt. Men där emellan och inför allt vi ställs inför så kan vi välja!
Vi väljer åt vilket håll vi går, vi väljer vilka vi vill umgås med, vad vi vill göra och vilken mat vi vill äta. Men vi väljer också hur vi möter och tar allting som händer omkring oss. Vi väljer helt själva vad vi gör åt med och för allting omkring oss.
Ibland blir vi kanske ”offer för omständigheter”, vi låter bli att välja eller ta hand om oss själva och istället lägger vårt ansvar och liv på någon annan... Men ingen annan kan leva för oss eller göra dessa val.
Du bär nyckeln till din egen lycka och väljer man att ”lägga ansvaret om sitt liv” på någon annan, det vill säga inte möta det som händer en, då står man ganska handfallen och försvarslös i livet. För ingen mer än man själv kan göra någonting åt det.

Under min uppväxt har jag varit med om möten och stunder elller händelser som fått mig att må riktigt dåligt. Personer har sårat mig djupt och jag har varit så ledsen och haft ont in i själen. Det händer fortfarande saker som skakar om min värld, som sårar och gör ont. Det kommer fortfarande stunder då jag känner mig förtvivlad över omständigheterna och som att livet är allt för orättvist och svårt.
Allting kan jag inte göra någonting åt, alla kan man inte påverka och man kan varken tycka om alla eller allting som händer. Men jag kan välja hur jag ser på det, hur jag möter det och vad jag sedan gör av det.
Jag har valt att vända andra kinden till, att tänka på någonting bra istället och försöka vända på saken. För ingenting blir bättre av att ”ge igen” eller älta.


  


Det finns bara en som kan leva ditt liv – det är du själv!
Du lever livet av dig själv, för din egen skull, inte för någon annan! Tycker du dig leva för någon annan blir ditt liv en lögn... För ingen annan kommer leva livet åt dig!
Livet är här och nu, allt som har hänt har hänt, det finns ingenting man kan göra åt det. Man får lära av sina misstag, be om ursäkt ibland och gå vidare – göra framtiden bättre.



Livet är nu – lev det!

Av dig själv, för dig själv – tillsammans med andra!

I’m loving the sun !

ANNONS
Av Johanna Widoff - 15 januari 2011 21:15

Jag är stolt över mig själv, jag har kommit långt! Jag bär kunskaper och visdom, även om jag också har mycket kvar att lära. Mitt hjärta är gott och jag är otroligt mån om andra. Jag vet att jag bär många fina, nyttiga egenskaper och har en trevlig personlighet. Jag vet också att jag har svagheter och brister.
Till er som Älskar mig, med och trots brister och skavanker, ser bortom dessa, eller rentav finner dem älskavärda, är jag otroligt tacksam! Med det inte sagt att jag jobbar på att mildra eller rent av jobba bort vissa av mina egenheter som jag själv vet med mig kanske inte är de mest tilldragande.

Jag vet med mig att jag har ett starkt kroppsspråk och kan bli jätte sur för små saker. Jag vet att jag är envis, ibland lite väl till och med. (men det är tur jag är det nu med båda våra små charmtroll ibland<3 ) Jag vet att jag är frågvis, nyfiken och tycker mycket om att prata. Jag är ordningssam, effektiv och när det gäller vissa saker är det ganska noga att det blir "på rätt sätt". Ibland om saker inte går som jag önskar eller vill kan jag bli frustrerad över det, vilka saker det handlar om kan jag inte sätta fingret på nu, men det är en punkt som jag vet jag blivit bättre med. Jag är mång sidig och kan många saker hyfsat bra, sådär så jag hänger med. Men jag är inte bäst på något, vad jag vet än :) Jag vet att jag har stora drömmar och vill mycket, ibland för mycket... Men min tanke är i alla fall alltid god! Sen att mina idéer, tankar och meningar inte alltid passar med andras. Jag lär mig gärna nya saker och hoppas jag är ganska flexibel. Sen är jag säkert en hel massa annat också som jag inte tänker på just nu...
Vad som är mer eller mindre åtrovärt av allt som jag är tänker inte jag värdera, för det är olika vid olika tillfällen och situationer...

 

  


Daniel och jag är olika på många sätt, men det är någonting som faktiskt gör att jag älskar och uppskattar honom ännu mer, för vi väger upp varandra så bra. Vi har många saker gemensamt också, intressen, moraliska tankar och när det gäller uppfostran och liknande. Att vi kan göra saker tillsammans, skratta och ha kul är jätte viktigt för både honom och mig! Och om vi inte tänkte i samma banor när det kommer till uppfostran och annat liknande, då skulle det nog inte gå! Ännu minde eftersom vi inte bara är en familj utan har andra personer och saker som spelar in, både i familje livet och vardagen.


Jag kan inte påstå att jag alla gånger är så jätte glad över vissa av våra olikheter, men det är ändå sidor hos honom som jag inte vill vara utan, för jag älskar honom, hela honom och allt som han är - annars vore det ju inte han, faktiskt.
På samma sätt uppskattar jag hur han älskar mig, även om jag vet med mig att jag är och gör alldeles tokigt ibland :)
Jag behöver honom i mitt liv och vill aldrig vara utan honom! Han har alla egenskaper som jag saknar själv, han kan och vet det där som jag inte gör. Och det är ganska lika för honom också, det vet jag! ;p

Vi har valt att leva med varandra, att bilda familj. För oss båda är barnen och familjen viktigast och vi gör allt för att vi ska ha det bra tillsammans och fungera. Klart man planerar framtiden tillsammans när man varit tillsammans så länge!
Jag är så stolt över både Daniel och mig för långt ifrån alla gånger har det varit lätt! Men vi har tagit oss igenom det och blivit starkare tillsammans.


  

I Love you my sunshine <3


I allt det jobbiga och trötta, allt det svåra och sjuka.
I allt det tunga och det där man inte förstår,
det där man inte alltid har svar på.
I allt som jag vill, alla drömmar som jag bär.
Genom hopp och önskningar.
Är det allra minsta det mest storslagna
och allra mest fantastiska, magiska!


För så stort och varmt det kändes i natt
när min skatt sträckte armarna mot mig
och lutade sig tryggt emot mitt bröst.
När hon satt i mitt knä med örat mot mitt hjärta
och jag vaggade henne viskande
strykte hennes mjuka hår och små händer.
Att bli omfamnad av både armar och ben
och känna de lugna andetagen när hon somnar tätt intill mig.


Jag slogs av en så underlig känsla, läskig, underlig, ofantlig..
Ibland kan jag känna mig så liten, när Felicia växer
- Jag är mamma, jag är förälder!
Det kändes så överväldigande,
det är så stort!
Jag njuter verkligen varje dag,
jag utvecklas, jag lär mig, jag växer och fashineras.


All den glädje och stolthet jag känner,
den oändliga tacksamheten att få ha dem i mitt liv,
att få dela deras (båda fina flickornas) uppväxt och liv.
Storheten i och vördnaden för att ha ansvar över någon annans liv
den stora makt som ligger i det
och vikten av att göra sitt yttersta för påverkan som man har.
Saligheten i den ofantliga värme och kärlek som vi delar,
det vackert magiska som överstiger alla ord.


Ni är så värdefulla och dyrbara, speciella och enastående
var och en i er själva, för allt som ni är
Jag älskar er över haven, bortom molnen, av allt som mitt hjärta förmår!


  

ANNONS

Presentation


Öppna ditt hjärta och följ dina drömmar!


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Familia Omnia Mea     med Blogkeen
Följ Familia Omnia Mea     med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se