Jag är stolt över mig själv, jag har kommit långt! Jag bär kunskaper och visdom, även om jag också har mycket kvar att lära. Mitt hjärta är gott och jag är otroligt mån om andra. Jag vet att jag bär många fina, nyttiga egenskaper och har en trevlig personlighet. Jag vet också att jag har svagheter och brister.
Till er som Älskar mig, med och trots brister och skavanker, ser bortom dessa, eller rentav finner dem älskavärda, är jag otroligt tacksam! Med det inte sagt att jag jobbar på att mildra eller rent av jobba bort vissa av mina egenheter som jag själv vet med mig kanske inte är de mest tilldragande.

Jag vet med mig att jag har ett starkt kroppsspråk och kan bli jätte sur för små saker. Jag vet att jag är envis, ibland lite väl till och med. (men det är tur jag är det nu med båda våra små charmtroll ibland<3 ) Jag vet att jag är frågvis, nyfiken och tycker mycket om att prata. Jag är ordningssam, effektiv och när det gäller vissa saker är det ganska noga att det blir "på rätt sätt". Ibland om saker inte går som jag önskar eller vill kan jag bli frustrerad över det, vilka saker det handlar om kan jag inte sätta fingret på nu, men det är en punkt som jag vet jag blivit bättre med. Jag är mång sidig och kan många saker hyfsat bra, sådär så jag hänger med. Men jag är inte bäst på något, vad jag vet än :) Jag vet att jag har stora drömmar och vill mycket, ibland för mycket... Men min tanke är i alla fall alltid god! Sen att mina idéer, tankar och meningar inte alltid passar med andras. Jag lär mig gärna nya saker och hoppas jag är ganska flexibel. Sen är jag säkert en hel massa annat också som jag inte tänker på just nu...
Vad som är mer eller mindre åtrovärt av allt som jag är tänker inte jag värdera, för det är olika vid olika tillfällen och situationer...

 

Daniel och jag är olika på många sätt, men det är någonting som faktiskt gör att jag älskar och uppskattar honom ännu mer, för vi väger upp varandra så bra. Vi har många saker gemensamt också, intressen, moraliska tankar och när det gäller uppfostran och liknande. Att vi kan göra saker tillsammans, skratta och ha kul är jätte viktigt för både honom och mig! Och om vi inte tänkte i samma banor när det kommer till uppfostran och annat liknande, då skulle det nog inte gå! Ännu minde eftersom vi inte bara är en familj utan har andra personer och saker som spelar in, både i familje livet och vardagen.

Jag kan inte påstå att jag alla gånger är så jätte glad över vissa av våra olikheter, men det är ändå sidor hos honom som jag inte vill vara utan, för jag älskar honom, hela honom och allt som han är - annars vore det ju inte han, faktiskt.
På samma sätt uppskattar jag hur han älskar mig, även om jag vet med mig att jag är och gör alldeles tokigt ibland :)
Jag behöver honom i mitt liv och vill aldrig vara utan honom! Han har alla egenskaper som jag saknar själv, han kan och vet det där som jag inte gör. Och det är ganska lika för honom också, det vet jag! ;p

Vi har valt att leva med varandra, att bilda familj. För oss båda är barnen och familjen viktigast och vi gör allt för att vi ska ha det bra tillsammans och fungera. Klart man planerar framtiden tillsammans när man varit tillsammans så länge!
Jag är så stolt över både Daniel och mig för långt ifrån alla gånger har det varit lätt! Men vi har tagit oss igenom det och blivit starkare tillsammans.

I Love you my sunshine <3

I allt det jobbiga och trötta, allt det svåra och sjuka.
I allt det tunga och det där man inte förstår,
det där man inte alltid har svar på.
I allt som jag vill, alla drömmar som jag bär.
Genom hopp och önskningar.
Är det allra minsta det mest storslagna
och allra mest fantastiska, magiska!

För så stort och varmt det kändes i natt
när min skatt sträckte armarna mot mig
och lutade sig tryggt emot mitt bröst.
När hon satt i mitt knä med örat mot mitt hjärta
och jag vaggade henne viskande
strykte hennes mjuka hår och små händer.
Att bli omfamnad av både armar och ben
och känna de lugna andetagen när hon somnar tätt intill mig.

Jag slogs av en så underlig känsla, läskig, underlig, ofantlig..
Ibland kan jag känna mig så liten, när Felicia växer
- Jag är mamma, jag är förälder!
Det kändes så överväldigande,
det är så stort!
Jag njuter verkligen varje dag,
jag utvecklas, jag lär mig, jag växer och fashineras.

All den glädje och stolthet jag känner,
den oändliga tacksamheten att få ha dem i mitt liv,
att få dela deras (båda fina flickornas) uppväxt och liv.
Storheten i och vördnaden för att ha ansvar över någon annans liv
den stora makt som ligger i det
och vikten av att göra sitt yttersta för påverkan som man har.
Saligheten i den ofantliga värme och kärlek som vi delar,
det vackert magiska som överstiger alla ord.

Ni är så värdefulla och dyrbara, speciella och enastående
var och en i er själva, för allt som ni är
Jag älskar er över haven, bortom molnen, av allt som mitt hjärta förmår!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallå där ute. Jag kan inte sova. Jag vill och tänker så myckey. Här ekar det tyst. Jag saknar att skriva men ibland går luften ur. Motivationen tryter och jag saknar mening. Ja, i perioder är det tungt, mera grått och ingenting går ihop, alls, kan...

  Jag har tappat bort orden och inte skrivit nästan någonting alls på väldigt (för mig) länge. Jag saknar det. Jag älskar att skriva av så många anledningar och det är en av mina drömmar.   Världen är en stressig plats, nya val som ska fattas ö...

När mina barn är ledsna, eller har ont, då blöder mitt hjärta. När det känns som att det onda de bär på gör dem tysta och ledsna och berövar dem glädjen som jag önskar dem, då gör det ont i hela mig. När jag känner att de brottas med känslor och t...

När sommaren är slut och allting börjar om... När ljuset (och värmen falnar, för mörker och svala vindar... Jag välkomnar höstens friska luft, klara färger och varma filtar. (även om det för stunden verkar som att sommaren bestämt sig för att stann...

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning...