Familia Omnia Mea

Alla inlägg under februari 2011

Av Johanna Widoff - 27 februari 2011 21:15


Ensamheten och tystnaden om kvällen när mörkret och stillhetetn lägger sig känns både angenäm och välkommen, som påträngande och ihålig.




Ord i oro, känslor och tankar i omlopp... Det stormar och yr så att jag inte hinner med. Det är så stilla att jag inte kommer fram.

Tu delad och smått förvirrad, jag behöver luft under mina vingar! Sväva fritt igen och fylla lungorna med ny luft. Det är så mycket som jag vill och drömmer om. Det bor så många tankar inom mig, så stora känslor och inte alla är lätta att bära.




Här står jag. Orden har fastnat, fastän det är så mycket som vill ut, trots alla tankar och känslor som bråkar inombords, så är det stilla.. kanske har jag isolerat det någonstans för att ta i tu med senare, eller så är det bara så att vissa saker ska man lämna därhän...


Jag ska välja nytt och göra om,

tänka rätt och förändra.

Det är värt att försöka,

samla styrka och kraft,

uppbringa mod

- för jag vet vad jag vill!


Livet är som en vindlande stig med dalar och berg, ibland regnar det och på ställen är det snårigt och svårframkomligt. Stundtals, ofta, skiner solen och fåglarna kvittrar, då känns vägen lätt och härlig att gå.


Jag märker ibland att jag hamnar fel, får vända om, hitta en ny väg närmare mina mål. Livet är fullt av val, att välja och sedan möta konsekvenserna som följer och ta hand om det.

När vägen blir svårframkomlig och man tvivlar på målet, då är det skönt med någon vid sin sida, någon som uppmuntrar, leder en bit...

Några dagar den här veckan har jag hamnat i grubbel träsket, mörkt, kallt och klibbigt, och hamnar man fel är det svårt att ta sig loss. Ibland är det ju så att man är lite känsligare, svagare, av olika anledningar och då verkar världen och stigen man går både längre, svårare och mer orättvist.


Inte vet jag alltid heller vad det beror på, jag hamnar vilse och då blir många saker både läskiga och svåra.



"Jag klättrar på trappan, resan att stiga har med både yttre och inre faktorer att göra, då du själv många gånger måste inse din egen roll i livet och kraften man själv måste vara villig att ge för att klättra. Jag har gjort en lång inre resa och vacklat, skyllt på andra och varit ett offer för allt som händer omkring mig. Idag vet jag att jag bär nyckeln till min egen lycka och jag har makten att styra mitt liv, sätta mål och försöka ta mig dit.
På vägen får jag drömma, skratta, vara liten ibland – det behöver man få vara – men sen är det upp till mig att följa mina drömmar.


Att klättra hela vägen upp och stå på trappans topp, att vara allt som man kan vara, det tror jag är få förunnat, för det kräver så mycket av en person. Inte minst ska man göra hela resan, man ska dessutom känna sig själv så pass, bära tillit, förståelse och ha närvaro att uppleva och känna. Liksom ett lyckorus, en kittlande rosa varm förälskelse, de där saliga ögonblicken av gudomlighet, det tror jag handlar om förmåga att vara närvarande och bära insikt om sig själv. Jag tror även att man på det översta trappsteget kommer och går, att man inte kan bosätta sig och stanna där, utan att man får möjlighet att beskåda utsikten, bära den fulländade känslan och sedan får man stiga ner.
Efter regn kommer solsken säger ordspråket och när en blomma växer behöver den både solens värmande ljus och regnets svalkande näring. På samma sätt behöver en människa både med och motgångar för att utvecklas, stunder av svaghet för att kunna känna sin styrka och sorg för att på riktigt känna fröjden av glädje.


”Det finns ingen mening med livet, bara mening I livet”. Missar man resan kommer man inte i mål och är man inte där och växer längs vägen, då når man inte heller toppen.


Livet är som en väg och ett berg, utan ansträngning att nå toppen kommer man inte dit."


_____________________________________________________



I förmiddags gick vi en promenad tillsammans, småpratandes hand i hand coh före det åt vi en riktigt god mys frukost. Svärföräldrarna kom över på lunch senare och efter lite lek och småprat åkte dem medan jag gick en kortis med Felicia som somnade bums :) Mys med Älskling, plugg och annat nytto göra...


Efter bad, middag och lek var det dags att sova och vi bäddade ner oss alla tre i Felicias säng för saga, kramar och bök bland kuddar täcken och nallar... Som det var mysigt! <3 Värmen spred sig i hela kroppen och jag bara njöt! Älsklingen och jag tittade på varandra flera gånger, så stolta över våran lilla fantastiska dotter! <3 Hon är så klok, så go och fin och alldeles otroligt underbar!!! Tycker det är alldeles otroligt hur hon växer, utvecklas och lär sig mer varje dag som går. Fler "ord", ljud, miner ochc gester som alla gör hennes språk allt tydligare.


Igår var vi in på klädbytar dagen på stan och fyndade en massa :-D Felicia fick en jätte fin regndress Bamse, såg alldels ny ut! Super fin vårjacka (också som ny), vinterkängor, en söt sommarklänning, kjol och två toppar, mysbyxor och en liten söt väska.. Hittade dessutom en fin bok och lite andra kläder. Toppen det!


Imorgon har jag VOMS och examination, ett prov och en muntlig grupp presentation.. Kommunikation och det känns bra. Sen ska jag hem och äta lunch och dona lite. Så är det ny vecka med allt vad det innebär.


_______________________________________________________________


  



Du ska lära på din färd
Att vår gåtfulla värd
Är mycket stor
Den är svår att helt förstå
Inget brukar någonsin gå
Så som vi tror
Men vi följer din väg
Ger dig stöd för varje steg
När allting känns hopplöst min vän
Vi står stolta och ser
Hur du lär dig mer och mer
Vi är mer än du tror
Vi är en 
”En familj, en familj”
Genom gråt genom skratt
Jag är med dig dag och natt
Vi är mer än du ser 
Vi är en 
Vi är en hör ihop
Som två träd med samma rot
Å jag är för alltid din vän
När jag kan ger jag svar
På den kraft vår kärlek har
Den ger mer än vi ser
Vi är en
En familj

Du ska lära på din färd

Att vår gåtfulla värd

Är mycket stor

Den är svår att helt förstå

Inget brukar någonsin gå

Så som vi tror


Men vi följer din väg

Ger dig stöd för varje steg

När allting känns hopplöst min vän

Vi står stolta och ser

Hur du lär dig mer och mer

Vi är mer än du tror

Vi är en 


Genom gråt genom skratt

Jag är med dig dag och natt

Vi är mer än du ser

Vi är en 

Vi är en hör ihop

Som två träd med samma rot

Å jag är för alltid din vän

När jag kan ger jag svar

På den kraft vår kärlek har

Den ger mer än vi ser

Vi är en


En familj


ANNONS
Av Johanna Widoff - 25 februari 2011 21:16

Mitt älskade lilla hjärta ligger och sover, som en liten ängel och jag blir alldeles varm inombords. Jag ler.

  


Häromdagen plockade Felicia fram en kjol som hon har och tycker mycket om, hon skulle klä på sig den, själv. Hon satte sig på golvet, höll upp den och stoppade in en fot, försökte stoppa in den andra med.. det gick nästan. Hon försökte igen och efter lite bökande kom hon upp på fötter och drog halvt upp kjolen.. men den fastnade på lilla go rumpan .. Mammas duktiga lilla tjej! Som jag är stolt över dig, som jag fashineras över dig och allt som du kan!!


I förmiddags hjälpte hon till när pappa dammsög. :) Det brukar hon vilja göra.. sen! För först talar hon om med rynkad panna och anklagande pekfinger att hon inte är så förtjust i den där låtande saken som far fram på golvet... Sen, då vill hon gärna hålla "munstycket" själv och går runt med det en stund.


Men gullungen har inte varit så pigg idag och innan Daniel åkte till jobbet (började 11 idag) ville hon bara ligga och kura i soffan med mig <3 Pappa ville ha en hej då puss, fick ingen tyckte hon.. Men sen tittar hon upp, rynkar pannan och näsan på det charmigaste sättet, putar med munnen och pekar på läpparna.. Jag ropade på pappa som fick en puss, mamma fick också puss och så gjorde hon sådär bedorande gulligt igen. *blir alldeles varm inombords*


Sen sov Felicia i över två timmar tror jag.. vaknade till en liten stund och somnade om när jag gick in.. Jag passade på att plugga och dona lite, söka lite mer jobb :) Sen var jag hungrig och när jag började i köket vaknade hon och kom upp och kramades med mig<3 Åt inte. =/

Efter en liten stund uppe vill Felicia bara kura i soffan igen och somnar om hos mig. Då ligger vi tillsammans och kurar i soffan och jag snosar på min lilla skatt som inte är en bebis mer. Jag stryker hennes mjuka hår och klappar ömt hennes varma små händer, fötter och håller om henne vamrt och länge.


Min lilla bebis har blivit ett litet barn, hon som så liten växte under mitt hjärta och den välsignade natten när hon kom till oss och jag första gången fick hålla henne i min famn. Vårat storslagna lilla underverk!<3


Idag och igår har Felicia pratat en väldig massa om både det ena och andra. Jag kan inte återge mycket av hennes uttryck, men hon gör sig både förstådd med vad hon vill, berättar och förklarar så att jag blir alldeles paff! Det är så fantastiskt med komunikation och det blir verligen bevisat hur lite själva orden egentligen betyder för innehållet.. Sen finns såklart undantag eftersom ord i vissa sammanhang betyder allt. :)


Vi har en sån massa tok och bus för oss ibland Felicia och jag, det är underbart! Hon är så fantastiskt glad och tillfreds. Det är en härlig känsla att bära, se henne och veta att hon är trygg, älskad och nöjd i livet. Jag hoppas hon får behålla de känslorna långt fram, alltid! Även om alla måste möta motgångar för att utvecklas, sorg för att till fullo uppleva sann glädje.. Allting med motta, eller vad heter det?


Felicia är en riktig liten dock tjej, hon pysslar om, klär av och på, ger dem mat, ger till mig att hålla åt henne eller hjälpa till med någonting.. Hon kör runt dem i små vagnar och det är så sött!! Storasyster har inte alls varit någon dock tjej!


Nu i veckan har hon kommit på en ny "lek".. Hon ska klättra upp över armstödet på soffan och hasa ner med huvudet före i sitsen, skrattar hjärtligt, hasar fram och ner och sedan upp igen. :-) Dem kommer på så tok roliga saker ibland! En annan sak var när hon vände sig där uppe för att kika ner på mig som satt på golvet (klättrade på mig för att ta sig upp:p ) , sträcker händerna för att hålla mina och hasar sig ner mot golvet med huvudet före. Vadå trygghet!? Verkligen veta att jag tar emot henne!! Och vilken kittlande känsla att falla sådär..! Eller? :p


Tiden går så fort! =/

  

  


Ska försöka få en del plugg gjort i helgen, sen har jag lite annat skoj jag tänkt också.. Vi tar dagen som den kommer, får se hur pigga och glada vi är också!


Ska skumma min psy uppg nu och känna efter om den är färdig. Sen ska jag plocka några delar och publicera tänkte jag! :-) Sen natti natti.


Hoppas hjärtebarnet haft en fantastisk födelsedag med många fina paket, god tårta och många skratt, du är värd allt det bästa! Jag saknar dig och längtar tills du är här igen.


ANNONS
Av Johanna Widoff - 25 februari 2011 10:45

Idag är en stor dag, för idag fyller en otroligt viktig, speciell och alldeles fantastisk, go och klok flicka sex år!


En flicka som inte är så liten mer, som till hösten börjar skolan (sexårs) och som redan kan, vet och förstår så mycket.


Den här speciella lilla stora flickan tog mitt hjärta med storm redan från början, sen har kärleken bara vuxit. Det har inte alltid varit lätt, vi har många gånger ifrågasatts och prövats. Men tillsammans har vi funnit våran väg, hittat varandra och knutit våra egna band och byggt en stark relation baserad på oss själva.


Jag delar ansvaret med vördnad och känner stor glädje och enorm tacksamhet inför det storslagna i att dela någons liv som vi gör.

En flicka vars liv jag delat ansvaret över, delat glädje och smärta med. En flicka som jag älskat (och alltid kommer att älska) och uppfostrat och aldrig skulle göra skillnad på mot min egen dotter. Dem är båda lika stora och viktiga i våran familj! Sen fyra månaders ålder har vi delat hem och familj och jag skulle inte kunna tänka mig att vara utan henne.


Jag har vuxit och lärt mig så mycket med henne, utvecklats som person och förälder. Tillsammans har vi upplevt fantastiska äventyr och delat enorm glädje och strålande kärlek.


Vi har delat allt från de första otydliga orden och stapplande första stegen... Från vällingflaska och kladdiga måltider med mat upp till armbågarna, i panna, öron och hår... Från blöjbyten och potträning, huvudfotingar, inskolning på dagis och en massa annat härligt, busigt mys... Plåster omläggning, trösta, blåsa och pussa på slagna knän och pannor... Ro om vid sjukdomar...

Stöttning, uppmuntran, närhet, utveckling, glädje och kärlek!


Till att både prata, förklara, påpeka och fråga, veta, förstå och kunna…

Den här flickan kan sedan ganska länge både alfabetet och alla siffror, kan en hel massa ord på engelska och förstår ännu mer, hela meningar och kan svara på svenska eller ställa motfrågor. Kan skriva alla bokstäver, siffror och ljudar fram ord som hon skriver i brev, små sagor och annat, visst kan det bli lite tokigt ibland, men alldeles förståeligt och klart läsbart! Kan även läsa korta meningar och räkna en del alla redan.


Till att dansande hoppa och springa fram, lära sig cykla, åka skridskor och öva simning tillsammans. Till att kunna äta så bra med bestick, smaka och önska maträtt och hjälpa till att laga och baka. Dela intressen och göra tillsammans. Till att kunna klara nästan allt som hon vill på egen hand. Mästerliga konstverk, stora funderingar om livet, bestämd egen vilja och en härlig gnistrande personlighet, fantastisk omtanke och ett hjärta av guld.

 

Till att bli storasyster och stolt växa och ta hand om ”sin lilla skyddsling” och ögonsten. Med mjuka händer, ofantlig omtanke och stjärngnistrande kärlek dela sin vardag och omgivning med en lillasyster. Som med all den kärlek och glädje det innebär, alla skratt och härligheter, såklart ändå inte alltid är så lätt…

 

Till att i höst börja skola och allt mer stå på egna ben och bli stor. En liten flicka som växer och utvecklas, som fortfarande är barn och ska och behöver få vara det, med all lek, bus och tokigheter som hör till… Trots, sura miner och testande av gränser, egen förmåga, bestämmande rätt och hur man själv klarar flyga livets stundtals stormiga vindar och stilla briser.


Jag ser dig! Jag finns här för dig, jag bryr mig och jag älskar dig! Du är en otrolig liten flicka, jag är stolt över dig! Och jag ser fram emot alla härliga äventyr vi ska göra, alla upplevelser vi kommer dela, varje liten och stor utvecklingsfas och lärdom i livet som jag med iver och glädje vill följa med dig.

Av Johanna Widoff - 15 februari 2011 21:15

Allt som en förälder gör...

 

Ett barn är en gåva,
de dyraste av allt man får.
Ett barn är en välsignelse,
ett underverk.



En förälder blir och är mer än man någonsin varit förut.

En förälder klarar sådant som ingen annan kan,

vet sådant ingen annan vet.


Att vara förälder är krävande, svårt och kan göra ont ibland. Att vara förälder är det bästa och mest sagolikt underbara som jag någonsin upplevt.

Att vara förälder är spännande, utmanande, lärorikt och utvecklande. Det är genomsyrat och pöser av salig lycka, enorm stolthet och kärlek bortom världens alla mått och gränser.


 



En förälder får svara på finurliga och djupa frågor, bära livets svar och kunskap. En förälder har alltid vaksamma, nyfikna ögon och öron på sig och har därför ofta både egna och andras "krav" och förväntningar på sig. Allt som man gör och säger påverkar ju ens älskade ungar och hur dem sedan utvecklas, uppfattar och blir...



En förälder agerar sjukvård och taxi, kock och städerska, sömmerska, uppassare och behöver färdigheter och kunskaper större än de mesta andra. En förälder är en vän, en vuxen förebild, en förälder bär oro, kärlek, sätter gränser och håller rutiner... Något som är långt ifrån lätt alla gånger då det inte finns många tydliga svar och ingen kan säga vad som är mer rätt än någonting annat. Allt beror på uppfattning och situation, kunskap, erfarenheter och personlighet. Någonting som fungerar för mig och barnen i en situation fungerar inte säkert för någon annan...



Det är både tankar och känslor i omlopp, frågor om rätt och fel, oro, framtids tankar och planering, kost, uppfostran och sedan fortsätter det...



Jag blev förälder långt före jag fick barn. Jag hade barn före jag blev mamma. För i och med flytten hemifrån, hit till Han som jag vill vara med, fick jag en familj, en nyfamilj.

Det var nytt, pirrande härligt, spännande, annorlunda... Sen visade det sig vara även svårt, konfliktfyllt, orosfyllt, smärtsamt nästan stundtals och jag möttes av känslor som förtvivlan och maktlöshet mitt ibland all den pirrande lyckan och varma svallande kärleken.

Ett är säkert, det är långt mycket lättare att vara Mamma än BonusMamma!!! I våran familj (och många andra) räknar vi inte "dina mina andras", är barnen VÅRA och vi bär ansvar, kärlek och hjälps åt alla tillsammans - som en HEL familj! För det är så vi tycker att det ska vara. ALLA är lika viktiga, lika mycket värda och har samma självklara plats i hemmet, familjen och våra hjärtan.



En förälder har ork och kraft trots sömnlösa nätter och tidiga morgnar. En förälder har tålamod trots tjat, upprepningar, hundra och hundra frågor om varför och hur, trots tjuriga miner, trots och ledsna, arga barn.

En förälder bär kärlek från djupet av sitt hjärta och längst ut i fingertoppar och tår, även i stunder av prövning och motgångar, när allting känns svårt.

Oro och rädslor smyger sig på en förälder när minst man anar, för allt som man vill skydda sina dyrbara skatter ifrån. För allt som man vill bära och ge åt sin lilla skyddsling och ögonsten.

  


Vid din sida står jag fast och trygg. Vid din sida med öppen famn och kärlek som svämmar över. Vid din sida, i solsken och i regn. Vid din sida är jag lycklig. Vid din sida delar jag världens största skatter och upplevelser.

Vid din sida älskar jag gränslöst! 





19 maj 2009

Det finns inte ord för den kärleken,

den storheten och skönheten i att vara och att veta.

Det finns inte ord i det oändligt svåra

som det faktiskt innebär att det är så.

Det finns inte ord för självklarheten

i att bara finnas där, att helhjärtat ge

utan att kräva någonting tillbaka.

  




Bonusförälder – ”förälder utan barn”


Kort beskrivning:

”Delaktig och närvarande vuxen förebild, delande av ansvar, samsande i vardagen och givare av kärlek, ömhet, omtanke och respekt, även oros bärare under stunder av sjukdom eller annan åkomma. Samt syndabock och hackkyckling vid stunder av konflikt.

Ej berättigad några rättigheter.”


Av Johanna Widoff - 14 februari 2011 13:31

För allt det storslagna och underbara

för alla skratt och tårar

För solsken och regn

för tystnad och för alla ord som yttras

För all den närhet och ömhet

För alla äventyr och varje ny kunskap

För alla minnen, alla resor och upplevelser

För vardagens slentrian

För spänning och mystik

För alla prövningar och svårigheter

För varje berg vi bestiger

För alla drömmar om framtiden

För allt som vi delar och tillsammans skapar

för valen vi tillsammans gör

för målen vi strävar mot

För banden vi knyter och varsamt underhåller

Av tacksamhet och ömhet

Genom salig lycka och stunder av sorg

Över berg och hav

bortom solen och himlens alla stjärnor


Av all kärlek som mitt hjärta förmår


Älskar jag Dig Daniel,

mitt hjärtas prins och livskamrat

Älskar jag Dig Felicia,

min dotter, mitt underverk, min lycka och kärlek

min lilla fågelunge

Älskar jag Dig Nea,

mitt hjärtebarn, min stora skatt, min lycka och kärlek

min lilla fågelunge


                 

Av Johanna Widoff - 9 februari 2011 22:02


Johanna heter jag.


 





Jag älskar luften efter regn, dofterna och känslan när jag andas, kippet under fötterna. Jag älskar snökristaller en gnistrande vit vinterdag, när kylan biter i kinder och näsa. Jag älskar solvarmt sommargräs som kittlar under fötterna, dofterna från sommarblomster och fågelkvitter runtomkring. Jag älskar höstens alla skiftande färger, svalkan, förvandlingen och de friska vindarna. Jag älskar värmande vår sol som kittlar i ögonen, får snön att droppa och gör att det spritter i både hjärtat och benen. Jag älskar solen som glittrar i kluckande vatten till måsarnas skrin i skyn. Jag älskar hur molnen svävar över himlavalvet och allteftersom ändrar form.





  

Kärt för mig är min penna och mitt block, för det finns inte mycket som är både helande, renande och förlösande som att skriva och förtrollas av ordens makt och form. Målande från en palett med världens alla färger beskriva med liknelser och metaforer, sväva bland adjektiv och bokstäver som flätas samman till starka, uttrycksfulla meningar och texter som berör, som upprör och ger känsla.


Kärt för mig är min kamera, det härliga klick ljudet, zoomen som sätter avstånd och blixten som lyser upp vad som fångat min blick. Allt som är vackert, som berör, som får mig att le. Allt som är värt att minnas och det som bara måste förevigas. Allt det där som värmer i hjärtat, som jag gläds så åt, tillsammans med eller för.





  

Viktigt för mig är kunskap. Jag vill veta saker, jag vill förstå. Jag vill kunna och jag vill lära mig mer. Jag vill lära mig nytt och ställa frågor, jag undrar, funderar, tänker och pekar, petar och letar vetgirigt när någonting fångat mitt intresse. Spännande, pirrande, härligt, intressant och roligt. Jag vill mötas, utvecklas, diskutera och skratta. Jag vill ifrågasätta, tänka om och fundera lite till. Jag vill ha svar. Jag vill se, jag vill uppleva, jag vill omges och vara. Världen är stor och jag är så liten...





 

Jag känner mig själv, jag vet vem jag är. Jag har rest långt och jag har tänkt resa länge. Men jag är ändå hemma, i mig själv, och där ska jag bo! Under hela mitt liv är det alltid mig jag har med mig. Min kropp är ett tempel, den är hem åt min själ, det är mitt redskap för att ta mig fram, för allt jag gör, för allt som jag vill. Jag vill känna mig själv och hälsar ständigt på, vårdar relationen och tar hand om den, om mig själv. Vi är snälla mot varandra, mina jag och allt som jag är. Jag har gått den andra vägen, när vi var osams- det var inte roligt!




Emellanåt är det jobbigt och då får jag tänka om, påminna mig själv om vad som är bra, vad som betyder någonting och ibland knäppa mig på näsan så jag slutar upp... För det är så lätt att sparka på den som ligger, speciellt när man själv ligger där. Vi är vår egen hårdaste kritiker!




Jag är värdefull och viktig, jag är betydelsefull och jag kan! Inte allt kan jag, fel har jag och tokigt kan det bli. Trött är jag emellanåt, stressad också och då kan det bli ännu tokigare. Men jag tänker alltid gott, jag vill alltid väl och jag gör alltid mitt bästa! Även om det för stunden kanske inte räcker, även om det just den gången, ibland, inte är så bra som jag hade kunnat en annan gång...




Jag är härlig och glad! Jag är kvinna, jag är mig själv och det är jag stolt över att vara.

Jag vill vara ännu mer.



  


Jag är mamma och bonusmamma.

Jag är sambo, flickvän.

Jag är vän, dotter, syster,

svärdotter, svägerska, kusin, medmänniska...



Jag är många saker, jag har många omkring mig till vilka jag har olika relationer, band och känslor. Till en del jag står närmare, som känner mig bättre och därigenom ser fler sidor av mig. Till andra som får en mycket plattare blid av mig då många av de djupare sakerna faller bort i relationen.



Under det senaste året har jag lärt mig mycket om mig själv och andra. Jag har knutit många nya kontakter och träffat fantastiska kvinnor som idag för mig är otroligt viktiga. Dem är starka, vackra och alldeles fantastiska personer.

Jag har själv och genom självvalda böcker och skollitteratur kommit in på många djupa ämnen och frågeställningar där jag verkligen fått rannsaka mig själv och gräva i mitt inre för att känna och tänka till. Det är spännande, lite läskigt, väldigt givande och otroligt stärkande.



Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
ska jag leva som jag vill
jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till


Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
kunna vara stark och fri
se hur natten går mot dag


Jag är här och mitt liv är bara mitt
och den himmel jag trodde fanns
ska jag hitta där nånstans


Jag vill känna att jag levt mitt liv

Gabriellas sång



Jag tycker om Helen Sjöholm, filmen, rösten, musiken, texten!!



Det liv som jag fått är mitt eget, det är bara jag som kan leva det, det är jag som väljer! Jag väljer hur jag lever, jag väljer väg genom livet och vilka blommor jag plockar längs vägen. Ibland snavar jag, ibland sticker jag mig på en tagg eller bränner mig på en nässla som gömt sig bland allt det vackra... Men det är jag som väljer, det är jag som lever och jag kan bara göra det För MIN EGEN SKULL!!!

Jag kan inte leva för någon annan och jag kan inte lägga på någon annan att den ska leva för mig.



"Jag bär nyckeln till min egen lycka!"

Presentation


Öppna ditt hjärta och följ dina drömmar!


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Familia Omnia Mea     med Blogkeen
Följ Familia Omnia Mea     med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se