Familia Omnia Mea

Alla inlägg under maj 2011

Av Johanna Widoff - 29 maj 2011 12:24



Att vara mamma är inte något man bara blir, ett val man gör.

Det är inte en rättighet,

att vara mamma något storslaget och fantastiskt,


Att vara mamma är ett privilegium och en ofantlig gåva!

Att vara mamma,

att bli förälder, är ett vördnadsfullt uppdrag som måste vårdas,

varje dag!


Föräldraskap är ett storslaget äventyr

och en fantastisk resa

som man får uppleva tillsammans.


 

Att vara förälder bjuder en städig utveckling

och varje dag bär nya möjligheter och kunskaper.

 Att vara förälder kan vara både utmanande och lärorikt,

sagolikt, fullt av frågor, oro och ibland ganska svårt.

Att vara förälder innebäär salig lycka, enorm stolthet och

kärlek som som flödar ut till himlens alla stjärnor.


Som förälder har du chans att vara mer än vad du någonsin varit,

bli mer än du någonsin trott.

Som förälder får du super krafter, större än vad du själv kan förstå

och inflytande starkare än någonting annat.

Det är viktigt att se efter vart man sätter fötterna

och vårda det stora ansvaret man bär försiktigt.


 

"En förälder agerar sjukvård och taxi, kock och städerska, sömmerska, uppassare och behöver färdigheter och kunskaper större än de mesta andra inom både det ena och andra området..  En förälder är en vän, en vuxen förebild, en förälder bär oro, kärlek, sätter gränser och håller rutiner, vilket inte alltid är så lätt.


Som förälder behöver du en hel massa tålamod, uppfinningrikedom och ork.


Att vara förälder innebär att finnas till hands, att se efter, stötta och uppmuntra, ta alla stunder av frustration eller behov av att avreagera sig, bollplank för livets alla tankar och funderingar..."


 

Men vare sig du är mamma, pappa, syster, vän, bonusförälder eller respektive i en relation, så är du fortfarande DU, dig själv och en individ, viktig i din person som alla andra.

Alla har rätt till dåliga dagar, alla kan vara trötta, ledsna, sura och arga och mamma eller inte, så får man vara det, så och det är helt okej med känslor! Det är så viktigt att visa att det är okej, för det blir bra igen! (allting med motta, så klart! Ett barn är alltid ett barn!)


 

Att vara mamma är så mycket lättare än att  vara bonusmamma har jag märkt, rättigheter eller inte, ansvar eller inte, delaktighet eller inte. Vissa begrepp har ringa betydelse för det stora hela.

Att ha ett barn varannan vecka är också mycket lättare än att det är olika och familjen splittras.

Att ha familjen samlad varannan vecka innebär möjligheten att vara bäst, varje dag när man är tillsammans. Det innebär möjligheten att få allt av livet utan att behöva välja eller prioritera hela tiden. Att ha familjen samlad varannan vecka innebär att du får allt du vill ha, om du bara väljer att se det så. Du bli bäst i dig själv och i din föräldraroll! Dessutom känns inte familjen eller tillvaron lika splittrad, som när alla bor olika "hela tiden"...


Det är konstigt med vissa saker. För så klart man vill ha barnen här, hemma, hos sig hela tiden! Det läser jag och förstår jag verkligen alla som känner och skriver!

Men sedan tänker jag, eftersom jag vet skillnaden och verkligen har fått känna på de olikheterna som barn på heltid och varannan vecka innebär...

Hur det än är och även om jag aldrig skulle vilja vara tvungen att lämna bort Felicia eller vara utan mitt lilla hjärta flera dagar "mot min vilja"! Så är det otroligt bra att ha varannan vecka! Faktiskt!

Man har så stora möjligheter och som jag skrev, man får allt utan att behöva välja! Det är en svår balansgång och ett stort steg att ta för att se det så. För visst vill väl även jag att HELA familjen ska vara hemma och tillsammans jämt! :)


Jag är så tacksam och så glad för allt vackert som jag får dela och uppleva tillsammans med er! Jag känner mig verkligen lyckligt lottad!

Det är inte alltid så lätt, ibland är det till och med riktigt svårt! Men jag vet att vi klurar ut det tillsammans, stöttar varandra och ser till så att det blir bra!

Jag älskar er mer än ord kan förklara!

    



Man kan inte mäta kärlek,

inte väga den eller värdera den.

Man kan heller inte jämföra den,

ty alla kärlekar är olika!

Av Johanna Widoff - 5 maj 2011 21:03

Jag klarar det, jag klarar allt! Jag kan och jag vågar!

Jag blir så stolt över mig själv, jag blir så glad! Vilken otrolig styrka och vilken härlig och skön känsla det är!

Lite ensam, mycket att göra, Felicia och jag, utan bil och körkort, men det går, det går riktigt bra! (även om det är sjukt tomt, tyst och alldeles ensamt utan pappa Älsklingen och allra käraste Hjärtebarnet/storasystern).

 

Vi har det bra i alla fall.. Lite fullt upp då jag fått för mig att hitta på en massa göromål här hemma ;) Plus praktiken (som är slut nu, känns både och - haft det otroligt bra, roligt, givande och trevligt, men skönt att landa lite i det nu också) och plugget, för det är några uppgifter jag håller på med nu, närmare bestämt tre ganska stora arbeten, som i alla fall snart är klara :-D Matlagning, inhandling, mys och bus med Felicia, mig själv...

Men det är bara att prioritera, och det har vi gjort! Hämta på dagis och ut och leka lite någonstans, handla om det behövts, gå lite ärenden på stan, laga mat och mysa lite.. Sen har jag försökt varva här hemma och hunnit med både tvätt, en massa rensning och städ i köket och några garderober och sådant. Känner mig så duktig! :-D (och dammsugit så klart)

Kvällarna och morgnarna (och ja, allt däremellan också!!) har varit så mysiga! Lugna, sköna, bara tillsammans med en massa gos <3 Kärlek kärlek kärlek!

Nästa vecka ska jag ta toaletten riktigt grundligt, bädda rent och tvätta undan det... Sen var det någon sak till jag tänkt för oss också.

 

Men nu går vi på helg Felicia och jag! :-D Åka iväg (kanske till Högbo) för att mysa och hitta på lite skoj.. Det blir härligt det! Tänkte försöka träffa lite trevligt folk och bara ha det bra ;)


Felicia är så go och hjälper mig så mycket när vi grejar.. Hon har sina saker som hon donar och plockar med, små pratar och grejar med mig Det är så härligt! När vi tvättar ska hon ha nycklarna och traskar själv i trappen, håller i sig i "gallret" under räcket (som är för högt än) och mig i handen.. så pratar hon och donar så det ekar i trapphuset Gullungen min


Vi har lagat lite olika god mat den här veckan, speciellt gott var kycklingen ;) Åt med ris, en smarrig sås och massa härliga grönsaker. Mums!

Ikväll blev det pannkakor, vilka jag tycker själv att jag gör riktigt smarriga, lite matigare och bruna och fina (inte sådär gula och slemmiga :p ) Snälla svärmor kom över en stund och körde så jag fick slänga lite skräp (noga med såndär sortering jag) och sedan iväg för ett annat fix som jag ordnat. Tur jag har som kan ringa om en bil när det verkligen verkligen behövs!

Annars är det bara att planera, traska eller ta cykeln!

 

Daniel, min kärlek, min älskling är Bäst! Han är värd allt det underbara jag hoppas att han möter, allt det fantastsiska han får uppleva!! Jag skulle så gärna vara där och dela allt detta med honom! Men man kan inte få allt.. Hur det än är så är jag så otroligt glad att vi har möjlighet att göra så här, att han fick chansen och tog den! Det är ju jätte stort!

Jag blir så varm och glad (och faktiskt alldeles tårögd) när jag får ett litet meddelande ifrån honom. Jag blir alldeles varm inombords och all den kärlek jag känner, som vi delar svämmar upp. Det är inte alls roligt eller så lätt att vara ifrån varandra. Det kommer en jätte jobbig känsla som ger magont.. Jag vill vara nära, jag vill ju ha honom här!!

Sen är det klart att jag varit van att sköta, fixa och göra mycket själv! Det har varit så med jobb och annat. Vilket fungerat jätte bra för våran familj! Klart man ska jobba! Klart man får träna och självklart ska man träffa sina kompisar!!! Man måste alltid få vara sig själv, en person och individ, även om man är förälder! Sen förhåller sig alla olika till det... :-)

Men känslan, vetskapen.. Nu är han ju bara så långt borta och kommer inte hem senare ikväll eller imorgon eller om en stund... =/ Blä! haha


Min vackra, underbara, älskade Daniel Ingen kan få mig så tokig som du, ingen kan få mig att må så bra som du (förrutom våra underbara tjejer också så klart!!!) Ingen ger mig fjärilar i magen som du, tar bort alla bekymmer..

Du är mitt kaos, du är min trygghet, du är min kärlek och min bästa vän!

Daniel du är allt jag vill ha!

 

Nu ska jag ta med mig min braiga bok och krypa ner i sängen och bara ha det bra. Skönt efter en dag med full fart och massa fläng. Iväg till dagis efter morgonstöket och lite bus. Sprang en halvtimme ungefär - härligt!!! Dusch och iväg till praktiken, vidare till skolan för en lektion om paliativ vård och sen hem (och jag trampar på när jag cyklar!) greja lite hemma snabbt innan jag promenerade till dagis igen för att hämta hem min lilla skatt Promenera iväg och handla lite, leka i lekparken en stund för Felicia ville det så gärna ;) Hem igen.. Pust!

Så kan det vara! Därför går vi på helg nu och ska bara mysa, busa, ta det lugnt och ha det bra... Vara ute, hoppas på fin väder! Så vi kan träffa lite finisar och mysa i Högbo eller så ;)


En go bild på Pappan och Felicia

 



Saknar, längtar!!!  Mitt hjärta slår så hårt för er och jag älskar er mer än några ord kan beskriva!!!Vi tillsammans, nu och alltid!



Näe, nu har jag svamlat färdigt!

Av Johanna Widoff - 2 maj 2011 22:08

Ibland är det lättare att skriva, om man känner att det finns någon där, som tar emot det man behöver säga. Lättare att lufta sitt hjärta, om man vet att man får svar på alla frågor som dväljs där inne. Det känns tryggt och skönt, om någon håller ett ljus för en, så att man vet att mörkret inte är ogenomträngligt.


Varje ord är en gåva, en tillits förklaring, en utsträkt hand... Ett tecken på en önskan och en vilja av något slag. Ta emot den gåvan och vårda den väl.


Idag har varit en hemskt förskräcklig dag. Och en alldeles underbar dag. Det har varit riktigt ruggigt och kallt ute. Inne har vi det alltid varmhjärtat, nära och tryggt. Vi började dagen så fint<3 sen avslutade vi den likaså :-D


Däremellan har det varit både upp och ner, ut och in, allt möjligt och ingenting... Det är jobbigt, rörigt, svårt, det gör ont och jag vet inte alls var jag ska göra av det eller vart jag ska ta vägen.

Jag tänker. Jag frågar. Jag tänker ingen och försöker. Jag vill. Jag vill verkligen. Men, och det är ett stort men! Vill, tror och tänker jag åt ett håll och andra åt ett annat, ja, då blir det ju fel i alla fall! Jag vill prata, förstå, veta. Jag frågar. Tyst. Inget svar. Jo.. Nej, mer anklagelser, hån, fula ord. Spottad i ansiktet. Barnet spottat i ansiktet.

Makt? Kärlek? Rädsla? Behov? Trygghet? Konkurrans? Avundsjuka? Osäkerhet?

Vad handlar det om? Varför?


Jag vill mötas någonstans i mitten, jag vill hjälpas åt. Jag vill fungera. Jag vill veta åt vilket håll jag ska vända mig, vad jag ska titta efter. Jag vill vara, göra, bra. En lösning, en väg som passar, som alla kommer fram på och få plats på, någonstans som alla hittar.


Jag tänker inte göra volter och sitta fint. Rulla runt och tigga godis. Jag tänker inte ta stryk! Jag har rätt till mer, jag är värd bättre!

Jag vill inte ha någonting, jag behöver ingenting. Men jag har rätt! Jag och alla har rätt till att bli accepterad, respekterad! Bemött som människa.


Jag är jag och jag gör mitt bästa, anstränger mig i det yttersta. Men jag orkar inte heller alltid. Och ja, jag säger också ifrån!

Jag kräver inte många mandat, jag vill inte hävda mig mot någon annan. Jag vill inte konkurrera eller ta någonting!

Jag vill bara vara MIG, JAG! Jag är utvald och jag stannar. Jag hittar min plats, min roll, mitt sätt att förhålla mig till allt och tillsammans med den som valt mig, dem som valt mig, vill ha mig, skapar och formar jag. Vi bygger våran borg, knyter våra band och formar de relationer vi vill ha, där vi är, för dem vi är.

Det kan ingen ta ifrån oss, det ska ingen ta ifrån oss lika lite som jag vill ta från någon annan. Det är ingenting som kan jämföras eller mätas, det är inte meningen. Du är du och jag är jag. Det jag har är mitt, det du har är ditt - och så är det, punkt.


Jag önskar att vi flyter, svävar. Jag önskar att det går på räls.


Vuxna kan vara så förbannat barnsliga. Och vilken prestige! Vad är det?!

Vuxna gör och skapar, vuxna fattar beslut och bestämmer. Vuxna gör och bråkar, först ett och sedan annat...

Vuxna gör om och där är ett barn mitt i allt. Vuxna byter, vill olika, vill annat. Väljer nytt. Barnet följer med. Där, mitt i allt är barnet, okej. Barnet lyssnar, ser, barnet anpassar sig och vuxna bestämmer. Fel! Fel är det när barnet anpassar sig och slår rot mitt i det som de vuxna har bestämt...

Är det så?


Jag hör, jag lyssnar, jag frågar.. Men det ekar för där kom inget svar. Säg ett, men säg då resten så att jag förstår vad sjutton det handlar om! Jag är mer än villig att hitta en omväg om det är en väg som alla hittar!! 

Jag vill inte höra krav, inte bli utsatt för påhopp. Jag vill inte höra glåpord eller fula gliringar. Det ger mig ingenting, det tar mig ingenstans.


Jag vill flyta, sväva! Jag vill segla fram...


Näe, jag är alldeles för trött för det här nu! Ska krypa ner och gosa brevid lilla skatten min som somnade med armarna om min hals... Lilla go hjärtat mitt <3 Jag bär kärleken för dig så ömt!


Presentation


Öppna ditt hjärta och följ dina drömmar!


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards