Det kommer stunder då tvivel grusar mitt sinne. När så mycket känns hopplöst och frustrerande förgäves. När oträttvisor och fel blir allt för påtagliga och andras (närmaste) smärta tränger in i mitt hjärta.

Jag vill så väl, jag tänker så gott, jag försöker så mycket jag förmår...!

Jag rasar en stund men håller samman ändå. För dig, för mig, för oss står jag stark. Jag vet vad som är rätt. Jag vet vad som är sant. Jag vet vad som är på riktigt och tillsammans vet jag att vi kan och vi vågar. Tillsammans härdar vi ut alla stormar som river. Tillsammans orkar vi även när allting är svårt.

Vad än som går emot oss så vet vi var vi har varandra, att vi tillsammans har någonting både vackert och hållbart, någonting viktigt och någonting starkt, bara för oss.

Vi påverkas alla av dem omkring oss, av det som händer i världen, av vad dem som står oss nära tycker, av vad dem vi ser upp till gör och tycker om, vi påverkas av reklam, budskap i filmer, böcker som vi läser. Allt detta formar oss. Som vuxen kan vi solla någorlunda bland alla dessa intryck, vi kan välja att anamma och vi kan välja att stå emot.

Ett barn har inte samma filter än, ett barn har inte samma kraft att stå emot.

Som förälder vill jag vara stark och trygg, jag vill stötta och leda med kärlek utan att knuffa. Jag vill sätta gränser, men inte utan inrådan från mina barn. Jag vill bli accepterad och lyssnad på när jag säger någonting som är viktigt eftersom jag bryr mig så ömt om dessa båda fantastiska små skatter. Men jag vill också lyssna, förstå och bejaka det som rymms i deras små hjärtan. För det är av största vikt att ta på allvar då livets största skatter rymms innom dessa båda (och alla barn) otroliga flickor.

Det är svårt att sätta ord på all den välvilja, översvallande kärlek, storslagna stolthet och ofantliga glädje man bär för någon som de barn som har givits än. Jag läste någon som skrev att några av hennes barn var biologiska, de andra vunna i livets lotteri...

Det var så fint. Jag blir så varm av att läsa om andra föräldrar som hittar ord för den värme dem bär för sina "skyddslingar", sina extra ungar, bonusbarn, . . ..

Ett barn är den största gåva man kan få. Men ändå är den ändå aldrig din att behålla, bara att vårda! "Det är bara ett lån" säger vår granne, en söt, mysig liten dam... Och visst är det sant för tiden rusar förbi.

En vinst på livets lotteri.. Det är väl egentligen alla barn? Såväl biologiska som inte?

En relation byggs och grundas mellan två individer, det är alltså upp till dem båda att sköta och respektera och sätta nivån för den. Vare sig det är vuxna eller barn, så bygger relationen på individen och de förutsättningar och förväntningar som man har på varandra...

Vad är mod?
Att konfrontera drakarna
Övervinna hindren
Förstå riskerna
Verkligen leva
Alltid hoppas
Gå hela vägen
Och förvänta sig det bästa