Vaken alldeles för sent. Mina älsklingar sover.

Jag behövde nattens mörker, den där tystnaden som bara finns då, när allting sover. . . . . 

Det är så lätt att få det att låta som om allting är någon annans fel. Ibland är det kanske skönt att skylla ifrån sig, vad vet jag. Hur man än säger eller menar saker, så är det som om att det låter så ibland, fastän man inte tänkte så. Liksom det är lätt att höra hur någon annan lägger hela skulden på en själv, inte för att det alltid är det, men för att någonstans innombords, så vet man att man faktiskt är delvis ansvarig för det fel som är.

Så tror jag att det är. Man värderar det andra säger alldeles för mycket, istället för att bara höra vad som faktiskt sägs. Det blir alldeles för mycket missförstånd på det sättet, det orsakar alldeles för många konflikter. Synd.

.  .  .  .  .  .  .  .  .  .  . 

Idag blev det lite fel. Så fort dörren öppnades och vinden svepte in, som om det var förut bestämt på något sätt.. Nej jag kan inte säga att jag gjorde rätt, och jag är ledsen att det blev fel. Men jag är trött på att bli kritiserad, ifrågasatt och misstrodd. Jag har ingenting att dölja! Jag har rätt att stå upp för mig själv. Man lär av sina misstag och jag försöker lära mig även utan, eftersom det ibland blir så jobbigt med...

Man kan inte ge med krav på motprestation, man kan inte kräva för att få. Imorgon ska jag skriva, för att fråga, eftersom det har blivit ombett av mig. Någonstans måste man börja, kanske är det min tur att tala, sen vill jag lyssna!

"I guess I see things clearer from up here"

"One persone can change us all - we're all in this together"

High School Musical
Citat som på något sätt passade så bra här... 

Det sägs att man bara kan utgå ifrån sig själv. Så kanske det är, jag försöker ofta se på saken även genom att "kliva ur mig själv", för att bli mer objektiv. Dessutom, rådfrågar jag gärna andra, vill ha åsikter om saken. Jag vill inte fastna i ett negativt tankemönster, jag vill inte stänga in mig i en och samma uppfattning, utan utvecklas och gå vidare. Så försöker jag göra också.

Jag har fått förklarat för mig att vissa saker kan man inte göra någonting åt, ibland spelar det inte någon roll vad man gör, för det ligger inte hos en själv att förändra. Inställningen säger mycket, och finns den inte så finns den inte. Det är på sätt och vis självklart befriande. Ja, det är inte alltid mitt fel och alla saker är inte mitt fel. Så klart kan jag vara delaktig och mitt bästa kanske inte alltid räcker.

Men när någon säger "det spelar ingen roll vad du gör eller vad du svarar på en fråga, Ditt svar kommer alltid att vara fel i hennes öron". Jag försöker i alla fall, men vill ingen höra vad jag har att säga och misstror allt jag säger - då gör det faktiskt det samma vad orden innehåller och vad jag menar egentligen. Synd, väldigt synd.

Ibland är försvaret viktigare än taktiken mot mål, då kan det bli självmål, ibland blir det bara fel. Men livet är inte lika lätt som en boll match, saker avgörs inte alltid mellan en viss bestämd tid och när det blåser är det klart, ladda om för nästa... Även om det i vissa fall skulle vara så enkelt om det var så.

Det bästa som kan hända!...

...är väldigt relativt, helt beroende på var man står, vad man förhåller sig till och i vilken fråga det gäller. Jag har hört att på nyår eller i önskningar/böner och liknande, ber och önskar man att ens nära ska klara sig från sjukdom, hålla sig friska och må bra.

Någon som har det illa ställt ekonomiskt kanske önskar sig en stor vinst, i tron om att pengar skulle lösa alla problem.

Någon som saknar en relation, önskar sig någon som älskar en.

Någon som har barn med två hem önskar ganska säkert att den fick ha barnet alldeles för sig själv...

Någon som har vill ha något annat, den som inte har vill ha mer och den som har mycket, vad vill den ha...?

Alla vill ha någonting men vet vi verkligen vad som är "bäst för oss"? Och blir det bra om vi får det vi önskar och vill?

Jag har läst en dikt om någon som bad till Gud. "jag bad dig om.." och dikten berättar att denne ber om någonting av gud, mod, styrka och så vidare, och möts av prövningar och rädslor att övervinna. Sedan slutar dikten med

"vi får inte alltid det vi ber om, vi får det vi behöver."

Vad kan det här säga oss? Dels att jag tror inte vi alltid vet vad vi vill, vi behöver absolut inte allt som vi vill ha. Och det vi vill ha är sällan det som gynnar oss eller någon annan!

Tillexempel: Pengar löser inte dina problem om du inte vet vad eller hur du ska göra med dem. Någon som älskar dig stannar inte om inte du kan älska dig själv eller ger kärlek förehållslöst.

Ditt barn som har två hem mår inte bra förän föräldrarna gör det. Barnet mår inte bra förän föräldrarna kan samsas och ta vuxen ansvaret och det är ofta svårt i den situationen att komma över stoltheten och att se sin egen del.

(jag har sett och upplevt eller vara nära del i flera av dessa punkter...!!)

Nä nu har jag svammlat färdigt! Ska krypa ner hos mina älsklingar och försöka sova lite jag också!

God natt har jag sagt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallå där ute. Jag kan inte sova. Jag vill och tänker så myckey. Här ekar det tyst. Jag saknar att skriva men ibland går luften ur. Motivationen tryter och jag saknar mening. Ja, i perioder är det tungt, mera grått och ingenting går ihop, alls, kan...

  Jag har tappat bort orden och inte skrivit nästan någonting alls på väldigt (för mig) länge. Jag saknar det. Jag älskar att skriva av så många anledningar och det är en av mina drömmar.   Världen är en stressig plats, nya val som ska fattas ö...

När mina barn är ledsna, eller har ont, då blöder mitt hjärta. När det känns som att det onda de bär på gör dem tysta och ledsna och berövar dem glädjen som jag önskar dem, då gör det ont i hela mig. När jag känner att de brottas med känslor och t...

När sommaren är slut och allting börjar om... När ljuset (och värmen falnar, för mörker och svala vindar... Jag välkomnar höstens friska luft, klara färger och varma filtar. (även om det för stunden verkar som att sommaren bestämt sig för att stann...

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning...