Familia Omnia Mea

Direktlänk till inlägg 8 mars 2012

Självinsikt och acceptans

Av Johanna Widoff - 8 mars 2012 14:48

Att vara den man är. Att följa sitt hjärta och stå för vad man tycker. Att våga visa sig sårbar, att ifrågasätta ibland. Att kunna tänka om. Att bära insikt och förståelse för andra. Att inse sina begränsningar och att ta vara på sina styrkor. Att vara den man är. Att dela med sig och glädjas med andra. Att skydda det som är viktigt och värdefullt.

Att vara den man är. Men hur vet man vem det är? Varifrån ska man plocka sina värderingar och ideal och när ska man testa för att se om de håller? Hur ska man våga byta riktning när och om man märker att man hamnade fel?

Att vara den man är och bli satt i ett fack, att bli dömd på förhand. Att bli den man vill vara. När man följer sitt hjärta. Att göra det man tror på och känna efter vad som är rätt. Att be om ursäkt när någonting blir fel.

Att vara den man är. Att acceptera sin situation och visa respekt för sina medmänniskor. Att bli bättre än vad man var. Att gå vidare, att öppna nya dörrar och se nya möjligheter.

Att vara den man är.


 

För all den kärlek jag bär för Dig och för Er

För att Du och Ni är dem allra viktigaste för mig
För att jag älskar er mer än vad ord kan beskriva

För att ni berikar mitt liv och gör mig till en bättre människa

<3 All min kärlek <3 



Jag bad inte om att hamna här. Jag tog mig hit själv. Alla små beslut, alla chansningar, varje gång jag ville och genomförde, tog mig hit - just här, just nu. Från ett gråmulet mörker till solsken. Från en tomhet, en ensamhet och från att vara vilsen i mig själv till insikt, styrka och egenvärde och tillhörighet och gemenskap.

Jag bad inte om att hamna här och aldrig hade jag kunnat drömma om att hamna, just här. Men det gjorde jag. Flera mil bort, och allting var nytt, hela jag blev ny och någon annan i mig själv växte fram. Jag fick en familj med kärleken och med kärleken fick jag en familj, ett hem och en värme starkare och mer storslagen än vad jag någonsin kunnat förstå tidigare.

Man ber inte om de situationer man hamnar i, man tar sig dit, mer eller mindre, genom de val man gör. Vid någon punkt, om det vill sig illa, fortsätter det dock även efter att man själv försöker ta sig därifrån - det är i alla fall min uppfattning. För ens egen vilja är väldigt mäktig, och insikten om vad man kan göra med den och hur långt man kan ta sig, bara med den egna viljans kraft.

Med sina tankar styr man sina känslor och genom att ändra sina tankar kan man alltså välja känsla och därigenom uppnå förändring. All förändring börjar inom en själv. Kommer inte ihåg vem, men jag vet att jag har läst om detta... Kaj Pollak bland flera...


Att inse var man står, att inse hur man tänker. När man förstår att tankarna man väljer förstör mer än vad de gör gott, och vända riktning och tänka om. Det är stort! 

Jag skulle på samma sätt kunna citera, blåsa upp och anta saker som jag inte vet mycket om. Låta agget växa stort och mörkt för att sedan färga och låta forma alla nästkommande tankar... Men jag väljer att inte göra så, för det gör mig ingenting gott. Det gör inte heller barnen gott, inte någon annan heller.

Jag har ingenting att bevisa.


Mina handlingar, mina försök, mina välvilliga frågor förkastas eller ignoreras. Och vems ord som innehåller mer sanning, vem som har större rätt att dömma vem för vad... Det som har hänt har hänt. Det förflutna grummlas av nutidens känsla och känslan baseras på den valda tanken, och alltså väver vi om det som hänt i vårt minne av det vi tror på idag.

Jag har valt att släppa det som varit, växa med det jag kan ta lärdom av, glädjas med mina glada minnen och känna mig stark efter varje gång jag rest mig efter fall.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johanna Widoff - 22 februari 2017 05:31

Hallå där ute. Jag kan inte sova. Jag vill och tänker så myckey. Här ekar det tyst. Jag saknar att skriva men ibland går luften ur. Motivationen tryter och jag saknar mening. Ja, i perioder är det tungt, mera grått och ingenting går ihop, alls, kan...

Av Johanna Widoff - 18 maj 2016 11:20

  Jag har tappat bort orden och inte skrivit nästan någonting alls på väldigt (för mig) länge. Jag saknar det. Jag älskar att skriva av så många anledningar och det är en av mina drömmar.   Världen är en stressig plats, nya val som ska fattas ö...

Av Johanna Widoff - 26 november 2015 22:41

När mina barn är ledsna, eller har ont, då blöder mitt hjärta. När det känns som att det onda de bär på gör dem tysta och ledsna och berövar dem glädjen som jag önskar dem, då gör det ont i hela mig. När jag känner att de brottas med känslor och t...

Av Johanna Widoff - 16 augusti 2015 23:56

När sommaren är slut och allting börjar om... När ljuset (och värmen falnar, för mörker och svala vindar... Jag välkomnar höstens friska luft, klara färger och varma filtar. (även om det för stunden verkar som att sommaren bestämt sig för att stann...

Av Johanna Widoff - 12 maj 2015 10:59

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning...

Presentation


Öppna ditt hjärta och följ dina drömmar!


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards