Familia Omnia Mea

Alla inlägg under juli 2012

Av Johanna Widoff - 28 juli 2012 19:15















En dag på stranden, här leker min Älskling med kameran ;-)

(medan tjejerna och jag plaskar och busar eller kramas i filten)



Glass bus <3

   


Njuter i gröngräset <3 Min fantastiska lilla flicka och jag

 


Vackra blommor och en liten humla

   


Några solskens dagar, lekparks bus, spring, skratt, picknick mys och kramgos <3

 


En liten humla :-)

 







ANNONS
Av Johanna Widoff - 22 juli 2012 22:15

Barn är oslagbara! 


Barn ska springa, hoppa, leka och busa. Barn ska dansa fram och plötsligt stanna upp, för att undersöka något litet intressant. Barn ska ställa frågor om allt och lite till, nyfikna på världen och allt som ryms i den. Barn ska plaska, känna, smaka och prova på. Barn ska gegga ner sig, skrapa knäna, barn ska klättra upp och hoppa ner, dem ska utforska och upptäcka, leka lekar och fantisera, drömma stort och bara vara. Fria känslor och massor av kärlek, dem ska få uppmuntran och stöttning, tillit att dem kan av sig själva! Tröst och närhet, trygghet och gemenskap ska dem omges av. Barn ska få respekt för sin egen person, liksom dem ska lära sig att respektera andra.

Barn ska lyssnas på och bekräftas för sin egen lilla viktiga person och veta att dem är de finaste som finns.

Barn ska bara vara barn.


_________________________________________

______________________________


Jag skriver väldigt lite, väldigt sällan, om något som är jobbigt eller svårt med föräldraskapet, med Felicia och de gånger man är oense och trilskas. För visst är där sura miner ibland, gånger då man tycker olika, eller vill mer än vad som passar och går för stunden.

Felicia är en väldigt glad tjej, hon är lättsam och ja.. En helt fantastisk liten tjej! Så klart ;-) Även när hon vill bestämma själv, tycker till och säger hur hon tycker att det ska vara - så går det att prata lite och komma frammåt. Samma sak får jag höra av farmor och farfar de gånger dem varit barnvakt, och jag blir så varm, stolt och glad!

Genom att visa att jag lyssnar och hör vad hon vill, genom att prata lite eller berätta hur man kan göra i stället, så går det ofta bra ändå.

Sen är det så klart alltid så att man tycker olika i en familj, saker känns som orättvisa mellan syskon, eller mellan vuxna och barn, olika dagar passar olika saker in bättre och ibland måste man ju anpassa sig efter varandra!


Jag känner inget behov av att hänga upp mig på de gånger det blir tokigt, ofta uppstår de svårare sakerna kring situationer eller någonting som jag valt att faktiskt utelämna i skrift.

Ibland tänker jag på att det är roligt och givande att läsa om uppfostran, att se hur andra gör, hur man klarar de där trixiga stunderna, små (eller stora) konflikterna och hur sjutton man ska komma till rätta med olika saker... Det är skönt att känna igen sig och att läsa om hur andra har det ibland, och veta att man inte är ensam om att gå igenom det. Men jag tycker också att det är härligt att kunna dela med sig av allt det andra, av all värme, av alla glädje ämnen och av allt det underbart härliga som man år uppleva!


______________________________________________

________________________________


Den här helgen har jag tänkt mycket på det här med barn och familj.. Min längtan efter ett barn till och de två barnen som redan tillhör och ingår i våran.

Jag har känt och tänkt på all den kärlek som jag känner för dessa båda barn, och allt fantastiskt som vi delar, alla minnen vi har och allt annat som vi har gjort, som vi drömmer om och som finns inom och emellan oss.

Jag har längtat och saknat, så som man alltid längtar efter och saknar en oändligt älskad och kär familjemedlem. Och jag har njutit, uppskattat och bara varit i det härliga och fina som Felicia och jag har, som den lilla familjen vi är... För det är så det är.

Jag har ställt de båda mot varandra. Charmen och skönheten i egen tiden, två - du och jag. Charmen och härligheten, värmen och det bullrigt kärleksfulla i att vara flera och alla vi tillsammans. För visst är det så klart olika! Annars vore det ju konstigt. Om en saknas finns alltid ett tomrum, det är alltid någonting, någon viktig, som fattas!


Det här är både svårt och komplicerat, som det många gånger är med känslor och tankar, "rätt och fel". Eftersom att det i en bonusfamilj, en nyfamilj, tillkommer så mycket mer. Det är inte bara två som blir kära, som blir fler... Det är fler inblandade, reglerna är annorlunda och pjäserna spelar ibland "efter olika regler", ibland till och med på olika spelplaner - vilket så klart knölar till alltsammans lite.


Och det vet vi ju att dessto fler att ta hänsyn till och anpassa sig efter, gör det lite svårare. Av någon anledning. Till det kommer att vi alla är olika, har olika bagage och ser på framtiden på olika sätt, tänker olika om det som råder också. Vilken soppa det skulle kunna bli med andra ord!


I detta spelar de egna känslorna och tankarna in,

dåligt samvete, kärlek, rätt och fel,

hur man ska göra, när och var, hur och varför...


>>> Måste, eller borde man se fram emot sina "extrabarns" ankomst, hemkomst? Är det fel att känna missnöje, få en känsla av obehag och olust inför deras stundande närvaro?

Hur är det med en klump i magen över all den oreda som "extra familjemedlemmar" skapar och berikar ens liv med?


Ska man känna saknad, längtan när barnet åker, får man göra det? Får man, liksom vilken annan närstående som helst, känna en klump i magen, ett hugg i hjärtat, för det svåra i ett uppbrott - både för barnen och en själv?

Och om man inte gör det... kanske infinner sig en lättnad istället. Känslan av att "nu slipper vi den där ungen, oredan, tjatet"... Hur skulle det vara då?


Hur blir det, när det händer så.. att .. och sen om ..

Uppbrott, närhet, samhörighet och gemenskap. Kärlek och starkt knutna band, relationer skapade mellan två individer, som rör, endast dessa två, utformade utifrån vad dem ser och behöver i varandra. Men så läggs det till, dras ifrån, rörs om... och det blir trassel i banden och oreda, balansen sviktar och ... Vad händer då?


Ett barn ska alltid få känna kärlek, ett barn ska alltid vara välkommet! Ett barn ska alltid få känna sig önskat, liksom de ska få längta och sakna. Ett barn, liksom alla andra människor - stora som små - har rätt till sina tankar och känslor! Sedan ska dem också lära sig hur man rår över dessa och ansvarar över sina handlingar.


. . . . . . . . . . .


Nu blev det mycket tankar idag, om ganska stora saker. (vill gärna höra era tankar om detta) Sängen kallar och en ny dag väntar imorgon med nya spännande saker ;-)

ANNONS
Av Johanna Widoff - 21 juli 2012 16:49

Har tänkt på det där med att vara ledig... Vad är det egentligen och vad är man ledig ifrån?


Idag jobbar jag inte så ledig från jobbet är jag! Jobba hemma måste man ju göra i alla fall, diska tvätta....


Men idag har vi låtit sådana måsten vara, nästan helt. Istället har vi passat på att bara mysa vara tillsammans och njuta! För det här vi :-)
Skrattat, kramats, lekt, busat, skrattat mer, kramas mer och skojjat igen. Alldeles underbart har det varit.


Vi tog en promenad i solen, plockade blommor, tittade och pratade om saker
Vi såg. Gick till en jätte fin liten lekpark inbäddad i ett mysigt grönområde där vi spenderade hela förmiddagen i solen, blåste bubblor, sprang barfota i gräset, gungade, kastade boll...


Felicia gick själv en stor bit av vägen hem, balanserade, tittade på blommor eller små saker längs vägen- hon är såstor nu!
Till lunch var det beställt pannkakor så det vispade vi ihop tillsammans, sen dukade min duktiga tjej åt oss <3
Balkong mys av bästa sort! Felicia hamnade i mitt knä, sen hämtade vi en liten filt och satt där och gosade och skrattade tillsammans hon och jag <3


Sago läsning gillas så vi kröp upp i soffan när maten var bortplockad och läste många sagor om spännande och fina saker.


När älsklingen kom hem åkte vi till svärföräldrarna där vi plockade bär och grejade. På hem vägen passade vi på att köpa hem sushi till ikväll ;-)
Felicia satt och gosade i min famn, trött efter allt spring och bus idag, så nu sover hon i soffan med sin lilla filt. Gull hjärtat! Det värsta nu, hur söt och go hon än är, är att hon är omöjlig att väcka och inte alls blir glad när man gör det :-/


Molnen har blåst fram nu men jag hoppas på mer sol sen. I alla fall några dagar i veckan när jag är ledig och tänkt hitta på lite roligt :-)


Nu ska jag fixa lite för imorgon har vi planer...






   

Av Johanna Widoff - 10 juli 2012 22:18

Jag vet inte var jag ska börja... Klockan är mycket, jag är trött egentligen, men har inte skrivit på länge och känner ändå någonstans att jag vill få ur mig några rader.


Våra små söt hjärtan sover gott, hemma, i sina egna sängar. Men när det är olika, när det är annat, och när man är lite uppspelt, som man gärna är på sommaren, med ljuset, efter semestern och så vidare så tar det en stund att varva ner ibland. Speciellt också när det är så mycket bus man behöver hitta på sådär lagom till att man ska sova..


Borta bra och hemma regnar det mest, eller? ;-p Hade gärna stannat någon dag till, Felicia längtade hem till sitt gula hus, till sina saker, till att titta på film, till hundarna! Hundarna längtade vi nog efter alla, och hundarna efter oss för vilken fart det blev när dem kom hem! <3 Våra fina fina hundar! Och jo, det är skönt att komma hem, samtidigt som det är skönt att vara borta också, mysigt!

Bo i stuga är verkligen charmigt, hur charmigt som helst! Jag gillar till och med när det är lite "gammalt och rustikt". Tänker tillbaka på våra sommrar på Öland och vet att vi bara måste åka dit någon sommar längre fram!

Jag gillar att det är litet, att man är nära varandra, jag tycker om när man lyckas hitta sådär härligt braiga campingar som passar familjen, variationen, det nya.. Äventyret i sig att inte vara hemma och upptäcka nya platser.


Första semester veckan har varit, ja, faktiskt, hur bra som helst! :-D Vi har lyckats undvika de värsta skurarna på något fantastiskt sätt och fått njuta av solsken, bad, äventyr, utflykter, lata dagar, mysiga kvällar, bus, skoj, glass, promenader och jag vet inte allt.


Önskan för i år var mycket bad och det var vad som stod på "schemat", det var också vad vi fick till allas glädje. Både i sjöar på olika badplatser och på Skaras sommarland. Vi hade införskaffat våtdräkter och ett litet "halv tält" (typ "UV skydd"/regnskydd) vilka båda var bra investeringar! Sen var det full fart och massa skoj!

Resan ner var ganska lång, med med något litet stopp för mat intag och så gick det bra. Vi är otroligt stolta över våra duktia tjejer som verklgien är helt fantastiska och sköter sig så bra! Det blev en rolig och mysig resa, även om det så klart inte alltid är roligt att sitta länge i bilen. 

Hem resan delade vi upp lite genom att stanna över på en camping strax utanför Örebro på vägen hem.


Nu bjuder jag på lite bilder från senaste dagarna, skriva mer får jag göra en annan dag!



 <3 Lilla blötdjuret som plaskar och simmar <3 Solstrålen som busar i gräset med mamma <3

 


Med dig i mitt liv är jag lycklig

Min fina älskling


På äventyr i skogen bland varg grottor, troll och små skogs feer..

Och små djur som äter lunch


 



Hungriga vänner och annat fint





   


I mammas famn <3 I mammas hjärta <3

Min Älskade lilla skatt


 


Skönhet i de små sakerna

   



Av Johanna Widoff - 5 juli 2012 22:51

Sist jag skulle skriva hängde sig hela datorn, sen blev det inte av att skriva nå mer... Alla dagar har man inte riktigt tid, lust, ork.. Många dagar kommer orden i vägen på något sätt, vissa dagar hittar man bara fel ord och andra ord som jag faktiskt inte känner att jag vill dela med mig av.


Nu är jag trött efter en hel dag ute i solen. Ljuvligt, för så ska sommaren vara! <3


Liten vovve promenad och frukost mys med familjen, små plock och don hemma innan jag fick ge mig ut i solen på en låång powerwalk med topp sällskap ;) Härligt värre det! Prata strunt och spatsera i solen ger näring åt både kropp och knopp!


Whoop whoop måste ju bara meddela senaste bedriften med löparskorna på - min första mil! :-D DET är LYCKA! Kände att efter några dagar utan spring ville jag bara UT, så när söt hjärtana somnat gott i sina sängar efter en busig dag snörade jag upp. Tunga ben och sedan håll - toppen start! Men det släpte och jag bara flög fram!

Min kropp älskar att springa, jag har mer att ge! Slutade med en spurt och totalt blev det 1,2 mil på 1 timme och 2 minuter. Medelhastighet 11,8 km/h.


Upptäcksfärd, glass i solen och bus. Övningskörning, bad, skratt och tok. En toppen dag tillsammans med dem allra bästa! Min familj är verkligen den allra mest underbara! Blev en lite sen kväll, men ibland kan det få bli så också, speciellt när gull trollen somnar i bilen ^^ 


Bad plask bus och skratt på stranden

Härlig är sommaren!

 

I like my camera!

 

som en dröm...

 



Det finns stunder så speciella och vackra. Andra tillfällen som mest bara gör ont. Ögonblick som kan vara för alltid, och stunder som man helst skulle slippa undan. Vi väljer inte alltid vad som händer oss, vad vi möter längs vår väg. Men vi väljer vad vi gör med det, vi väljer hur vi går vidare. Vi väljer också vad vi vill fästa våra tankar vid, vad vi vill bära med oss i våra hjärtan. Allt detta gör oss till dem vi är. Det formar oss och skriver framtiden med oss.

Varje val vi gör påverkar den vi är och människor omkring oss.. Varje val vi gör formar, skapar eller bryter. Vi väljer vem vi är och formar själv den vi blir.

Vem vill du vara? Är du den du vill vara idag, och vad gör du för att bli den du vill vara imorgon?

 

Nu kramar och sova, imorgon är en ny härlig dag och vi har massor att se fram emot! :-D

Presentation


Öppna ditt hjärta och följ dina drömmar!


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Familia Omnia Mea     med Blogkeen
Följ Familia Omnia Mea     med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se