Här börjar det visst eka lite tomt... Jag har loggat in, jag har satt mig, jag har haft orden i fingerspetsarna... och loggat ut. Sorry. Ibland passar det bara inte riktigt. Ibland är det fel ord som vill sätta sig där på print, eller så vill det inte som jag vill eller så blir jag för trött, eller tappar bort orden lite just som jag sätter mig.

Hittat några roliga, härliga, varma, glada och väldigt kloka bloggar att doppa näsan i. Blivit en hel del spännande läsning och tänkande på det. Jag har alltså läst en väldig massa, funderat, reflekterat, känt efter... En väldigt ärlig blogg, en blogg som med värme beskriver kanske lite av den här baksidan med föräldraskapet, det där som inte alltid är så lätt att uppskatta, som till och med får vissa att rent av inte alls vilja vara förälder mer (för en stund).. När vardagen knappt går runt, när saker går fel, när alla är trötta och sura, eller ja... Det är lite fint att läsa, med glimten i ögat och ett stort hjärta.

Jag har låtit bli att skriva så mycket själv, just för att jag funderar över vad jag själv vill skriva om, vad jag vill dela med mig av, hur och varför. Det ska beröra, det ska kännas och det ska sprida glädje! Jag vill att man ska känna och fundera lite ibland, lämnas med ett litet spår av någonting.

Nu är det ju så att vi alla är olika, vi ser på saker på olika sätt och tar till oss saker olika. Vissa av oss har eller får det lite lättare, för andra är något lite svårare, det är liksom bara så det är.

Både vad gäller graviditet och förlossning tror jag att jag faktiskt hade det oförskämt bra. Jag mådde som en prinsessa och svävade på moln. Jag levde i nuet och bara njöt. Till och med förlossningen var liksom på något sätt alldeles underbar! (ja, jo, bortsätt från den där tryckande brännande smärtan, illamåendet av lustgasen och väntan mellan kryst verkarna när det liksom bara brände och gjorde o n t ! Men jag tyckte hela grejen var så otroligt stark och vacker, och att få upp Felicia på bröstet går inte att beskriva. Sen visste jag – det här vill jag öra igen!)

Föräldraskap och andra delar av livet, ibland har man tur, ibland flyter det på.. ibland tar det bara stopp. Här är det var många skiljer sig åt, en del ser det verkligt sura och beklagar sig över att alltid serveras citron, medan andra faktiskt kan se och hålla kvar i de där charmiga små ögonblicken och lyckliga små stunderna, som ja, i perioder kan vara både kortare och färre än vad man önskar.

Kanske är Felicia ett ovanligt lättsamt, glatt, förståndigt och alldeles underbart litet barn. Kanske är jag bara en sådan person. Vad vet jag. Men jag bara älskar det. Helt ärligt och fullt ut på riktigt. Jag älskar att följa utvecklingen och alla nya upptäckter, jag älskar att det blir lite kladdigt, att kläderna blir lite skitiga efter en lekdag ute någonstans.

Ja, är jag tok slut på kvällen är det kanske inte alltid jätte lustigt att bråka om tandborstning och toalettbesök om fröken är på det humöret och lite trött hon med, att det tar tid att välja ut många sagor och när det sedan bökas runt i sängen… Men att det är fantastiskt mysigt med en varm liten hand på min kind eller en sval liten arm om min hals. Att det är fantastiskt underbart att lyssna till de djupa andetagen och se lugnet i ansiktet på sitt sovande lilla barn. Det är någonting himmelskt över det.

Förhoppningsvis kommer jag snart på det och hittar de rätta orden. Jag älskar att skriva och dela med mig. Men jag skriver så klart allra helst där jag får utbyte av någon, där det kan bli diskussion och dialog om tankar och känslor som kommer upp…

Vi är sjuklingar här hemma, vilket inte är någon höjdare. I helgen kom det smygande, tung i huvudet, ont i halsen, alldeles snuvig och den där jobbiga känslan som oftast sätter sig i hela kroppen. Inte min melodi och ingenting jag har tid med just nu. Bah! Men det är bara att dricka te, äta C-vitamin och kurera!

I måndags skrev jag prov, det gick bra men väntar på resultat, liksom på en inlämnad uppgift.. Men förra veckan fick jag toppen fina omdömen – jätte kul!!

Två uppgifter pågående varav en ska bli klar de närmaste dagarna.

Bjuder på lite bilder i brist på annat… Nu ska jag kramas och vila upp mig. Imorgon tänkte jag orka iväg till skolan!!!

Gosiga Nova grisen <3 Bus Felicia <3 En liten tårta - Felicias fina kanin - Skruttis och jag bakar frukost bröd <3

Höst promenad och ute bus - frisk luft, sprakande löv och skrattande barn <3

This is love <3 I'm so happy to have you by my side <3

Ja där kom kaninen igen.. haha ja den ville väl vara med fler gånger :p
Min nya fina jacka - yeey - på Rea
Bus med go Flisan ute i höst rugget, klättra högt och gå på gymnastik

Min fina nya ljusstake jag fyndade.. nu ska den bara upp på väggen också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallå där ute. Jag kan inte sova. Jag vill och tänker så myckey. Här ekar det tyst. Jag saknar att skriva men ibland går luften ur. Motivationen tryter och jag saknar mening. Ja, i perioder är det tungt, mera grått och ingenting går ihop, alls, kan...

  Jag har tappat bort orden och inte skrivit nästan någonting alls på väldigt (för mig) länge. Jag saknar det. Jag älskar att skriva av så många anledningar och det är en av mina drömmar.   Världen är en stressig plats, nya val som ska fattas ö...

När mina barn är ledsna, eller har ont, då blöder mitt hjärta. När det känns som att det onda de bär på gör dem tysta och ledsna och berövar dem glädjen som jag önskar dem, då gör det ont i hela mig. När jag känner att de brottas med känslor och t...

När sommaren är slut och allting börjar om... När ljuset (och värmen falnar, för mörker och svala vindar... Jag välkomnar höstens friska luft, klara färger och varma filtar. (även om det för stunden verkar som att sommaren bestämt sig för att stann...

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning...