Familia Omnia Mea

Alla inlägg under februari 2013

Av Johanna Widoff - 25 februari 2013 21:45


❤ Idag är ingen vanlig dag för det är en speciell födelsedag Hurra Hurra Hurra!! 
❤ Du Älskade barn, för som du är älskad!

Jag hoppas din dag blev precis så bra som man kan önska! 




Livet är en gåva, stort, vackert och fullt av äventyr. Allt som vi har delat och sett du och jag. Allt det vackra i det lilla som vi fått uppleva, till det stora fantastiska som vi varit med om. Tack för allt som du har lärt och visat mig, om det inte vore för dig hade jag inte varit den jag är idag. Du tog mitt hjärta med storm och är för alltid mitt hjärtebarn. Med vördnad, stolthet och ömhet ska jag vårda vår relation, jag finns här för dig, ser, hör och älskar dig så att det svämmar över. Jag tror på dig och vet att du kan om du bara vill. Önskar att du ska våga, vara allt som du är, prova en gång till, och känna att du räcker till, just som du är. Ingen kan allt och jag hoppas du ska växa upp med vetskapen om det fina i att vi kan och är bra på olika. Det kan vi träna på och växa i tillsammans!


 


Vilken dag vi har haft, en riktig solskens dag, och med massor av bus kul kramar, skratt och kalas, så klart! För det måste man väl ha när det är någon som fyller år! ;-) (och med Felicia som längtar och tycker det är så roligt)

Felicia och jag började med en lugn och skön morgon, fixade lite hemma och tog en promenad med hundarna i solen. Hejjade på pappan och pratade en massa medan vi gick. Ladda D-vitamin och mysa. 

Efter lunch hemma igen och lite andra doningar traskade vi ut i solen en gång till, nu för att hämta hem födelsedagsbarnet och busa mer i snön och solen. Yeey! Alldeles underbart! Kasta sig ut i snön och bara vara, just som vi är. Låta det vara tillåtet och enkelt, med kärlek och glädje i varandra.

Nu ser vi fram emot sportlovs veckan tillsammans och hoppas att den har många roligheter och mycket solsken att erbjuda! :-)



Jag tycker barnen ska få huvudrollen, ibland bara för att, speciellt när det är födelsedag, och lite mer när det är lov!
Härligt, spännande och roligt, där vi lyssnar på varandra, känner med varandra och lär av varandra, för det är någonting viktigt alla vuxna (!!!), hur mycket vi än tror att vi kan och vet, så har barnen alltid det där lilla extra som är viktigt att ta till sig! Tillsammans och sida vid sida utforskar vi livet och allt som ryms i världen omkring oss. 


 

 

 

Tiden är en minut och en evighet. Vi skulle kunna stanna upp och bara vara här och nu. Vi svischar framåt i livets berg-och-dal-bana. Tiden är ett konstigt begrepp ibland och fastän den alltid är detsamma, så ändras den ändå så ofta. Upplevelsen av tiden är inte konsekvent.


 


Det är oftast de allra minsta som betyder allra mest.
Det är orden som inte sägs, men som hänger i luften,
speglas i våra ögon och strömmar med kärleken mellan våra hjärtan.
Det är den som går djupast inom oss, en ordlös förståelse, så speciell.
Det vackraste som finns är kärleken vi delar!
Ibland är det svårt, det är helt okej, det tycker jag också att det kan vara.
Men tillsammans kan vi klura ut det, tillsammans gör vi det bra igen.
Jag förstår och jag finns här, jag stannar, jag går ingenstans!



   




ANNONS
Av Johanna Widoff - 19 februari 2013 09:30



Skratt som helar och kramar som värmer.

Glittrande ögon och varma små händer.

Bubblande skratt och bus i blicken.

Hand i hand, din och min.

 

 



Från en kram att börja med, till en dipp som kom med ett litet åskoväder... Jag har rätt till mina känslor, liksom någon annan. Men jag hävdar den desto sämre utan håller ihop, biter ihop, håller tyst eller andas en stund. Vänder andra kinden till och lägger om fokus. Jag har rätt till mina känslor, precis som alla andra, även om jag sällan ger de utlopp, som kanske andra gör?




När stormen lagt sig och det blivit lugnt igen sken solen desto klarare och gårdagen var helt fantastisk! Felicia och jag var bara tillsammans, vi två, precis så där som bara vi kan vara

Bakade "tårta" efter frukost innan vi gjorde oss i ordning lite smått. Poppade musik och dansade runt, byggde koja och lekte lekar tillsammans. Hoppade studsmatta och i soffan.. Hjälptes åt och var tillsammans, bara skrattade och kramades en hel massa. Du och jag tillsammans mitt hjärta och största skatt, du och jag för alltid! 



 

"Att man kan ÄLSKA så mycket och så stort
att kärlek är så vackert och överväldigande
att det inte finns någonting som överstiger lyckan vi delar tillsammans"

 





Ord som jag med större vördnad ska bära med mig, känslor som jag oftare ska plocka fram och titta på, stunder jag vill minnas och bära med närvaro, varje dag.


18/2 2010

Stjärnstoft spritt över mina vingar, jag svävar! Jag är så lycklig, så fylld av kärlek och värme och dessa känslor ska jag behålla och gömma, inte låta någon komma åt. Jag ska bära de i mitt hjärta och le så jag strålar. Jag ska känna värmen som spridits i hela mig.
Jag ska vara lycklig och kärleksfull, omtänksam och givmild, jag ska vara glad och stark för det som du gett åt mig. Jag ska bära det varsamt och hålla huvudet högt. Jag ska minnas och komma ihåg och genom det växa än mer. Ingen kan komma åt oss när vi flyger.

Ingen kan nå oss när vi svävar över regnbågen, under stjärnorna.

Ingen annan förstår ett ögonblick som vårat...

 

 

     



ANNONS
Av Johanna Widoff - 17 februari 2013 22:52


Den här veckan har varit en vecka med många plus!
Jag har äntligen gett mig ut i de fina löparkläderna och vilken känsla!!! :-D Mera sådant den här veckan kan jag lova!! Kramiga dagar har vi haft och mycket frukt och nyttigheter, sånt gillar jag! Lax med blomkolsmos och tomater (bild) så gott, för att bara nämna en rätt.. Blommor förgyller och längtan efter våren finns så klart nu! Njuter av fågelkvitter och jag vill ha solsken!

Felicia bubblar och pratar, kramas och är så go och fin som bara hon kan vara <3 Mammas stora lycka och vackra lilla skatt! Film mys och tända ljus om kvällarna, och andra fina stunder har vi haft. Jag har pluggat massor och tycker fortfarande det är lika kul med nya uppgifter!


 


Alla Hjärtans Dag <3 Varken hann eller prioriterade att skriva då, även om jag hade tankarna på det en kort stund... En dag, som för mig i alla fall är värd att fira, för vad vore väl livet utan kärleken!? Sen behöver man inte stressa runt och köpa en massa, men just unna sig och de sina lite extra är aldrig fel, även om man så klart vill älska och dela sin kärlek varje dag! Jag såg till att skicka iväg några kort och ordna lite extra mys, bara för att vi är så bra! Dessutom fick jag fina kort och pyssel med! Älsklingens ord värmer mitt hjärta så klart <3

 


 

I helgen var det så äntligen kalas dax för våran stora tjej!! Ett kalas som jag blivit personligen ombedd att ombesörja, vilket jag så klart, med stor ära åtog mig! :-) Det är roligt att bli betrodd med att ordna och fixa, och så klart, är man som jag är så ;-9 Inbjudningskort, inhandlingar av både gotta ballonger och doningar, planering och annat kalas mys-fix.

Tråkigt dock när det märks att alla inte får bära med sig glädjen fullt ut... det är så synd! :-/ Att det någonstans där mitt i, händer någonting som liksom tar bort och förstör delar av glädjen. Varför gör man så emot ett barn? Varför kan man inte glädjas med varandra och se det som är fint? Varför måste allting plockas sönder då det sättet? Vi har försökt andra gånger, men när någon alltid motsätter sig och inte alls vill hjälpas åt och vara delaktig, fastän det så klart skulle vara roligt, om alla kunde vara med! Så blir det ju inte så enkelt..

Det gör ont att se ett barn som slits så mycket inombords!

 

Många skratt och massor av bus blev det i alla fall! Barnen var glada, ballongerna smällde och massor skrattades det! Paketen var fina och presenterna önskade! När lugnet lade sig var det skönt att krypa upp tillsammans, kramas och bara vara nära. <3

 


Utklädning var temat och jag är inte den som är den ;-) Lite kul ska man ha och bjuda på mig det kan jag!

 


Familje mys i skogen <3 Alla dagar och alla gånger är man inte på topp och ibland kanske man tänkte och inte tyckte om att tankarna inte blev uppföljda.. Ingen fara på taket, med mat i magen och familjen nära så blir det alltid bra ändå! Mina busiga små troll, tänk så glad jag är att jag har er! <3

Körning blev det också och det är lika roligt varje gång, bra går det med, tjohoo, körkort ska det bli!

 





Av Johanna Widoff - 17 februari 2013 10:30



Den här veckan har pendlat lite både upp och ner, varit lite svår stundtals och fått både tankar och känslor att fara runt och nästan både krocka och slå knut på sig.


Ibland är det då alls inte lätt! Och hur man än önskar att man hade svar och visste hur man skulle göra, så står man där med sina frågor och vet varken ut eller in.


Tänk ibland, för jag tänker på det, om man kunnat prata med varandra då...
Jag önskar att vi kunde mötas, få lite klarhet och komma vidare, reda ut det som har varit och göra det bättre för det som ska komma.

Jag är en sådan som vill finnas där. Jag är en sådan som tänker till, som kan göra det där lilla extra, som gärna fixar lite.


I veckan har det varit lite jobbigt, i vissa perioder måste relationer testas hårdare än annars, i vissa tider av livet, ska vi pröva både oss själva och dem vi står nära. Kanske bara för att det ska vara så. Men, ibland kommer vi vilse i stormarna och vi behöver någon som pekar i vilken riktning som vi hittar rätt väg igen.
Tryggheten i varandra är en sådan vägvisare, och som jag är glad över det, att vi har varandra!


Att vara i den relationen som jag är, är både krävande och fantastiskt. Det tar stundtals mycket mer och tillkommer så mycket annat, än det som annars är. Det är någonting som jag har tagit på mig, någonting som jag fått, det är så som jag vill och jag har även blivit vald till det, inte bara av en, men av två.
Det är viktigt för mig hur man ser på detta, det är viktigt för mig att vara här, mitt i det där och veta var och varför jag står där jag gör. Att vara här och mitt i allt det där är både omtumlande, lärorikt och jag hade inte varit den jag är i dag, om det inte varit för allt.

Trots motgångar, motsättningar och otaliga uppförsbackar, så finner vi ändå alltid varandra i trassel och oreda. Även när det är mörkt och jobbigt, så ser vi någonstans ljuset i varandra, och det är en styrka och skönhet om något.


Jag vill vara stark och ärlig. Jag vill visa vad livet kan vara och erbjuda. Jag vill så frön som vårdas och växer, som slår rot och som jag får rå om, men som samtidigt får blomma ut i all sin prakt. Med stolthet och glädje får jag vara med om det, med all den kärlek som mitt hjärta förmår till den bredd att det svämmar över.


I alla relationer finner man sin egen del. I alla umgängen har man på något sätt sin plats. Vi behöver ett nätverk av människor som står oss nära, men på olika avstånd. Människor som är bra på olika saker och som tillför olika saker i våra liv. Eftersom alla är bra på något, men inte alla på allt. Detta är ibland en saknad och svår balans. Ibland ett pussel att få ihop bland allt som livet innehåller så får vi stundtals mer eller mindre av något.


 


Tack för all den tillit som jag får.

Tack för all den kärlek vi förmår.

Tack för all den glädje som vi delar.

Tack för alla skratt som helar.

Tack för det vi tillsammans har.

Jag lovar att alltid stanna kvar.

Du och jag

 

Av Johanna Widoff - 12 februari 2013 11:34


 



Bygg en grund, ställ dig där. Känn hur stadigt du står.

Finn kärleken, öppna ditt hjärta och håll fast vid den. Känn tilltro till ditt jag, våga hitta dig själv och känn stolthet i det.

Lär känna dina styrkor, väx med och underhåll dem. Lär känna dina svagheter, för det är en del av dig. Räds inte, men omfamna, bryt ner de lite mindre och bygg om dem.

Lär dig, utvecklas, väx! Sätt upp mål och finn nya styrkor, dröm av hjärtats lust och finn någonting att sträva efter. Känn kärlek till dig själv, känn tilltro till vad du kan och när du står still, lägg ut kursen och börja segla.

En sjöman ber inte om medvind och du får starkare ben i uppförsbacke.

 

Ta kontrollen över ditt eget liv och lär känna dina tankar.

Är de inte vad du vill att de ska vara.

Tänk om!


     


Började morgonen med god frukost, tända ljus och mys. Lite mental uppladdning, kramar och sedan iväg. Krama om stora kärlekarna och gå med Felicia till daigs, "spring mamma, spring för livet, sträck ut armarna. weiii!!" Hejja i snömodd! haha Avklädning och sedan sprang skruttis iväg med kompisen <3 Det värmer, och gör ont på samma gång. Rötter och vingar, balansen i att hålla om och vara nära och att samtidigt släppa taget och låta flyga själv..

 

Sen sprang vi, hundarna och jag. Det är kärlek till sig själv och att fylla på i må bra kontot! <3 Lycka!

Ökade på den först tilltänkta turen och var ute i 45 minuter. Dock ingen app som mäter sträckan.. får se till att fixa det för det är lite kul att "tävla mot sig själv". Men det blev några bra kilometer och jag tyckte jag lyckades hålla tempot bra ändå! :-D Även om det inte var den där känslan som i somras när man bara kan flyga fram! Men alltid öka sista biten och som det kändes då! haha Hemma igen poppade jag musik och körde lite styrka och dansade runt lite, bara för att jag kan! Livs glädje!


TACK världens bästa mamma och pappa för det kanon fina understället och toppen (funktions) jackan. De gamla skorna fick gå, och de gjorde de! Men jag har till de nya som jag bara ska få tid till att prova ut! ;) Tack till fina vänner och världens fantastiskaste släkt för era bidrag till mina drömmar och önskningar <3 Er uppvaktning av mig var fylld av värme och ni är så viktiga, har alltid varit och kommer alltid vara så betydelsefulla! <3 


Nu, tillbaka till pluggandet och lite lunch!


Av Johanna Widoff - 11 februari 2013 21:15



Klart att man vill vara bra, göra sitt bästa och se dem man tycker om ha det bra. Klart att man gärna vill känna sig uppskattad och välkommen. Hela grejen med att känna sig delaktig och som att man räknas, det är jätte viktigt!

 



Jag har under många år nu gett och delat, försökt och ansträngt mig, med andras bästa i tankar och välmening i mitt hjärta. Jag har velat så väl, att ja, det kanske till och med blivit för mycket stundtals. Allt beror ju på hur man ser på det, antingen är handlingen det viktiga, resultatet av det man gjort, eller tanken bakom det som man vill åstadkomma. Alla har olika utgångspunkt och förhållningssätt.

Att försöka tänka sig in i någon annans situation och hitta vägar till förståelse är alltid en god utgångspunkt och någonting som ofta är fint att bygga ifrån för att komma framåt.

 



Först var jag bara jag, och det är någonting som jag alltid kommer att vara - mig själv. Att värna om sitt jag är viktigt och att både reflektera, söka utveckling och ta till sig även av andra emellanåt kan göra så att man växer. Sätta upp mål, drömma, göra fel, göra om, göra rätt. Välja en väg, prova på, vända om och välja en ny. Ibland får man gå långt, hamnar på ett villospår, innan man till slut ändå kommer fram, och får sätta upp ett nytt mål.

Jag kommer alltid bara vara jag. Sist så har man sig själv och det är den egna personen man alltid kommer att ha kvar.



Därför är det otroligt viktigt att förstå vad mina egna tankar kan göra med mig själv, hur mycket valet av tanke styr vem jag blir och hur jag känner. Genom att välja sitt sätt att tänka kan man välja vem man vill vara och bli - det ligger både kraft och ansvar bakom det!

 



Ibland vill jag bara skrika rakt ut! Jag blir så trött. Så frustrerad. Jag förstår inte. Det är så fel. Så jävla fel. Förlåt. Inte förlåt. Men jag skriker!

 



Man får inte göra så. Man bara får inte. Det är bara så.. Ego!? Bara så.. Vem tror man att man straffar? Vad tror man blir bättre av att göra så? Jag förstår inte - det handlar ju om ett  B A R N,  ett oskyldigt barn som slits emellan och så får det inte vara. Då skriker jag.




Tänk, tänk om jag var en sådan, sominte ville bry mig. Som tyckte det mest var jobbigt, som varken ville ge engagemang, tid eller kärlek på något som inte var mitt. Tänk om det var så. Tänk hur det skulle kännas, och hur fel DET skulle vara.

Vägrade, tänk om jag bara vägrade involvera och låta vara delaktig i det som var i här.. Hur tror du att det skulle kännas för ett barn, ett barn som bara vill få vara med på lika villkor, som bara ska få kärlek för den hon är, som bara måste anpassa sig till den värld som är satt runtomkring den.




Tänk om jag var en sådan som sa nej, jag tänker inte, jag vill inte ha den här för den är så jobbig. Jag har mitt eget. Hur hemskt skulle inte det vara!?

Istället är jag tvärtom, men tydligen passar det sig inte heller.

Tydligen, ska man inte visa kärlek och omtanke om någon som är viktig och betydelsefull. Tydligen ska man inte bry sig så mycket och försöka se till så att såväl praktiska saker som annat fungerar så bra som möjligt. Tydligen, är det inte värt speciellt mycket om andra vill barn väl och är mån om dem.




Jag skriker lite! För  H U R,  jag förstår det faktiskt inte, kan man göra så emot sitt barn, ett oskyldigt, vackert och fantastiskt barn? HUR kan man framhäva sig själv med så många rättigheter och mandat, när man sedan aldrig följer upp och faktiskt tar det ansvar som man borde?!




Jag säger inte att någon ensam gör fel,

eller rätt,

och inte heller att jag har alla svar!

För så vet jag att det inte är.

 

Men jag säger och jag vill att man ska kunna samsas, prata, hjälpas åt och komma överens. Jag vill och jag hoppas att man ska kunna enas i den tanken att det viktigaste är barnet, och för dennes skull ska man kunna göra mer, och ibland till och med sätta sig själv och det egna åt sidan, tills man är mogen att möta det och ta reda på det som man bär inom sig.




Ett barn ska alltid ha rätt att känna sig och vara älskad. Ett barn ska alltid ha rätt att glädjas i sin stund och vara den som den är! Ett barn ska ha rätt till sina känslor och tankar! Ett barn har rätt till sina nära utvalda och att skapa sig egna relationer utifrån sina egna behov. Ett barn har rätt och det är alltid barnets rätt, inte förälderns, som ska räknas först!

Av Johanna Widoff - 10 februari 2013 22:44


Söndags kväll. Mörkret ligger stilla utanför. Lilla skatten sover sött i sin säng, tryggt ombäddad med gosigt täcke och massor av kramdjur... Vilken fin vecka vi har haft! Inte alla dagar blir som man tänkt sig, men det behöver inte betyda att det inte blir bra ändå. :-)

Ibland svider det i mamma hjärtat och det känns som om jag inte riktigt säcker till, eller som att jag gör saker i "fel ordning", just de där dagarna när det är så mycket som ska göras, bli gjort, som man vill, borde...


Det gick bra att skriva provet i fredags, även om det så klart var några saker jag inte kände som att jag fick till som jag hade velat. Sen snabbade jag mig till dagis för att krama om mitt gullehjärta och ta med henne hem, efter lite snö bus ;-)


I lördags hade vi det bara lugnt och skönt på förmiddagen, hade lite tankar om dagen, men som många vet, med små barn blir det inte alltid som man tänker sig... Följde med svärföräldrarna och kikade lite, åkte till Maxi för att handla lite smått och självklart fick Felicia plocka sig en liten godispåse.. Sötaste!

Eftersom jag skulle iväg senare och inte visste säker när Älsklingen skulle bli klar fick dem droppa av mig hemma och ta med sig Felicia för lite mys. Fick mååånga pussar och kramar i bilen innan jag gick upp - mammas kärlek!


Men det var mindre roligt att komma upp och inte ha med mig skatten, som jag så gärna ville bara vara med, just då! Blev alldeles för många känslor på en gång och den där kärleken som det helt enkelt inte finns ord för bara svämmade över lite... Om du bara visste hur mycket mamma Älskar Dig Felicia! <3


Tränade en snabbis och gjorde mig i ordning innan min fina vän kom och hämtade upp mig för lite tjej mys i Gävle med middag ocg bio. Yeey!

Åt på Österns Pärla som är en super mysig restaurang med jätte trevlig personal och good mat! Såg filmen EGO, som var en riktigt fin "må bra" film. Fick en fin present eftersom hon inte kunnat komma när jag firades <3 Du är så klok, varm och fin och jag är så glad att ha en vän som du!!! <3

 


I natt sov jag dåligt för Felicia vaknade och tyckte jag skulle sova med henne.. tur vi valde en lite bredare säng, men den är alldeles för hård.. Måste fixa det! Men det är för härligt endå att ligga och kramas sådär..

Lugn och skön söndag, bara hemma. Promenad till affären för att handla lite smått, fixa hemma, laga god mat som räcker i veckan, duktiga älsklingen! Mysa tillsammans. Felicia ville vara mycket med pappa sin och jag passade på att skriva rent en uppgift, träna lite och vara med i leken på ett hörn eller "byta av" en stund i bland.


Nu ska jag krypa ner med älsklingen och ladda upp för en ny vecka med hela familjen hemma. Brukar bli lite annan fart de veckorna med tjejer som vill både det ena och andra. Men det är kul! Så roligt att hitta på lite saker tillsammans sådär! Blir minst en tripp ut och handla lite, bakning och något annat roligt, ett kalas ska planeras i det sista då vi snart har en tjej som fyller år och blir stor. Usch så fort det går och som barnen växer!!


Tack min stora kärlek för en mysig helg <3 Plock mat och film på kvällen, kramar, skratt och att bara finnas tillsammans. Du ger mig sådan värme och kärlek! Jag är så stolt över allt vi skapat och byggt upp tillsammans. VI har världens vackraste familj! <3



 



 

Av Johanna Widoff - 6 februari 2013 20:59














 




Snabb kikat igenom lite bilder idag och tänker att det kunde passa bra...

För visst längtar man allt lite nu, efter barmark, fågelsång, solvarma vindar, grönska och vårblommor. Färger, skratt och pirr i kroppen av glädjen som liksom följer på köpet av allt som väcks till liv efter vinterns kalla dvala. Gick en rask kvälls promenad med hundarna, kände att jag bara behövde lite luft! Inte ens Ronja var sugen på att vara ute och man hör hur vinden viner utanför.. Det är faktiskt inte lika härligt att vara ute vissa dagar nu!







   

         

          


Felicia och jag har varit hemma idag. Växlat plugg med lek mys, skratt och trötta miner. Nerbäddade i soffan med frukstallad, läst en massa om olika symtom, behandling genom olika delar av kroppssystem - massor av intressant! Men jag är trött, vilket är mindre kul! Vi har målat lite, spelat spel och busat tillsammans skruttis och jag <3

 


Sen ställde vi oss tillsammans i köket och hjälptes åt att röra ihop middagen. DET tycker jag om! För just dagar när man känner hur mycket man  b o r d e  göra vissa saker  e g e n t l i g e n,  då är det inte lika roligt eller lätt att sitta på golvet och bygga med duplo.. typ. Men att stå i köket tillsammans är helt annat, även om det är samma, på något sätt. Felicia tycker i alla fall att det är hur kul som helst! Hon delade potatisar som jag skalade, sedan hällde hon kryddor och hjälpte till att röra ihop köttfärsen innan vi tillsammans rullade köttbullar tills hon övergick till att koka sin egen soppa och göra "fint" i köket på diskbänken ;-p Fint var det och gott blev det! Blomkolsmos med oregano och chili - gott! (tack för tipset och inspon Lena!) med hemmarullade köttbullar.



Dock har ju Felicia varit lite hängigare och gnälligare idag, så något är det. Tror det är hennes "svar" på det som kallas "trots" också.. Hon blir känsligare och har lättare att bli gnällig.. För något rent "trots" som många andra beskriver, det upplever jag inte.. Lilla skruttisen min <3 Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när det blir så.. För du är ju bara så söt och go, och du vill ju bara så gärna och så mycket, så säger mamma nej, att det inte går eller att man inte får.. Sen kommer "förlåt" eller "förlåt mig".. Men vad hon säger förlåt för vet jag inte alltid.. För att hon blev "gnällig", för att man "ska" säga förlåt..? :-/ Det är ju jätte stort och fint att en flicka som är tre år kan säga förlåt! Om det är så att man "råkat göra något", som rita på någon annans teckning, ta någons leksak, råka knuffas eller så.. Men ibland känns det som att hon ber om ursäkt för "för mycket", vilket jag inte heller tycker är bra.. Svårt det där eftersom att be om ursäkt ju ofta är någonting som många kan ha svårt med, både barn som vuxna! Ingentin vi här hemma tjatat om heller, men hon har ändå lyckats snappa upp det och verkligen anamat det..

Hoppas hon vaknar pigg och glad imorgon, redo för dagis (ja, jag säger dagis, förlåt alla förskollärare, jag tycker det låter finare och mysigare!) eftersom jag har massor av plugg att göra..



Nu ska jag slå ihop pluggböckerna och krypa ner med älsklingen, vila upp mig och få lite välbehövlig sömn! Imorgon står massa plugg på schemat, ett träningspass och te mys på kvällen med finaste grannen! ;-)

Ser massor fram till helgen och stundande bio mys kvällen med en annan finis - yeey!! Men före det, prov på redag, mindre yey på den, men det går säkert bra! Skönt med bra "klasskamrater" som gör lektionerna lite roligare och plugget lättare. Me like this!



Avslutar med lite mer kloka ord.. ;-)



Sweet dreams!


 

Presentation


Öppna ditt hjärta och följ dina drömmar!


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Familia Omnia Mea     med Blogkeen
Följ Familia Omnia Mea     med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se