Familia Omnia Mea

Alla inlägg den 11 februari 2013

Av Johanna Widoff - 11 februari 2013 21:15



Klart att man vill vara bra, göra sitt bästa och se dem man tycker om ha det bra. Klart att man gärna vill känna sig uppskattad och välkommen. Hela grejen med att känna sig delaktig och som att man räknas, det är jätte viktigt!

 



Jag har under många år nu gett och delat, försökt och ansträngt mig, med andras bästa i tankar och välmening i mitt hjärta. Jag har velat så väl, att ja, det kanske till och med blivit för mycket stundtals. Allt beror ju på hur man ser på det, antingen är handlingen det viktiga, resultatet av det man gjort, eller tanken bakom det som man vill åstadkomma. Alla har olika utgångspunkt och förhållningssätt.

Att försöka tänka sig in i någon annans situation och hitta vägar till förståelse är alltid en god utgångspunkt och någonting som ofta är fint att bygga ifrån för att komma framåt.

 



Först var jag bara jag, och det är någonting som jag alltid kommer att vara - mig själv. Att värna om sitt jag är viktigt och att både reflektera, söka utveckling och ta till sig även av andra emellanåt kan göra så att man växer. Sätta upp mål, drömma, göra fel, göra om, göra rätt. Välja en väg, prova på, vända om och välja en ny. Ibland får man gå långt, hamnar på ett villospår, innan man till slut ändå kommer fram, och får sätta upp ett nytt mål.

Jag kommer alltid bara vara jag. Sist så har man sig själv och det är den egna personen man alltid kommer att ha kvar.



Därför är det otroligt viktigt att förstå vad mina egna tankar kan göra med mig själv, hur mycket valet av tanke styr vem jag blir och hur jag känner. Genom att välja sitt sätt att tänka kan man välja vem man vill vara och bli - det ligger både kraft och ansvar bakom det!

 



Ibland vill jag bara skrika rakt ut! Jag blir så trött. Så frustrerad. Jag förstår inte. Det är så fel. Så jävla fel. Förlåt. Inte förlåt. Men jag skriker!

 



Man får inte göra så. Man bara får inte. Det är bara så.. Ego!? Bara så.. Vem tror man att man straffar? Vad tror man blir bättre av att göra så? Jag förstår inte - det handlar ju om ett  B A R N,  ett oskyldigt barn som slits emellan och så får det inte vara. Då skriker jag.




Tänk, tänk om jag var en sådan, sominte ville bry mig. Som tyckte det mest var jobbigt, som varken ville ge engagemang, tid eller kärlek på något som inte var mitt. Tänk om det var så. Tänk hur det skulle kännas, och hur fel DET skulle vara.

Vägrade, tänk om jag bara vägrade involvera och låta vara delaktig i det som var i här.. Hur tror du att det skulle kännas för ett barn, ett barn som bara vill få vara med på lika villkor, som bara ska få kärlek för den hon är, som bara måste anpassa sig till den värld som är satt runtomkring den.




Tänk om jag var en sådan som sa nej, jag tänker inte, jag vill inte ha den här för den är så jobbig. Jag har mitt eget. Hur hemskt skulle inte det vara!?

Istället är jag tvärtom, men tydligen passar det sig inte heller.

Tydligen, ska man inte visa kärlek och omtanke om någon som är viktig och betydelsefull. Tydligen ska man inte bry sig så mycket och försöka se till så att såväl praktiska saker som annat fungerar så bra som möjligt. Tydligen, är det inte värt speciellt mycket om andra vill barn väl och är mån om dem.




Jag skriker lite! För  H U R,  jag förstår det faktiskt inte, kan man göra så emot sitt barn, ett oskyldigt, vackert och fantastiskt barn? HUR kan man framhäva sig själv med så många rättigheter och mandat, när man sedan aldrig följer upp och faktiskt tar det ansvar som man borde?!




Jag säger inte att någon ensam gör fel,

eller rätt,

och inte heller att jag har alla svar!

För så vet jag att det inte är.

 

Men jag säger och jag vill att man ska kunna samsas, prata, hjälpas åt och komma överens. Jag vill och jag hoppas att man ska kunna enas i den tanken att det viktigaste är barnet, och för dennes skull ska man kunna göra mer, och ibland till och med sätta sig själv och det egna åt sidan, tills man är mogen att möta det och ta reda på det som man bär inom sig.




Ett barn ska alltid ha rätt att känna sig och vara älskad. Ett barn ska alltid ha rätt att glädjas i sin stund och vara den som den är! Ett barn ska ha rätt till sina känslor och tankar! Ett barn har rätt till sina nära utvalda och att skapa sig egna relationer utifrån sina egna behov. Ett barn har rätt och det är alltid barnets rätt, inte förälderns, som ska räknas först!

ANNONS

Presentation


Öppna ditt hjärta och följ dina drömmar!


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Familia Omnia Mea     med Blogkeen
Följ Familia Omnia Mea     med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se