Bus trollen sover tryggt och gott hemma efter en kall ruggig, varm härlig dag efter skola och dagis. Idag var det höst ruggigt ute! Fast vi har haft en enormt härlig början på hösten!
Jag sitter på nattjobb, med Celsius och teori plugg. Baksidan med en sjukvecka och att vara timmis när man blir inringd bara strax före. Hejja mig i alla fall!

I veckan har jag kört dator test så att jag nu kan styra upp plugget mer och riktiga in läsningen på det som inte riktigt sitter än. Underbart med feedback på körningen i alla fall där trygghet, lugn, säkerhet och jämn körning sitter bra. Lite mera planering, skyltar och små fix så! Plugga, köra, testa, upprepa!
Snart får jag brumma själv på vägarna och som det kan underlätta och möjliggöra! Samtidigt tänker jag inte släppa mys promenader och cykelturer för det!

I måndags värkte det i mamma hjärtat när Felicia höll hårt i min hand, höll om och ville inte släppa, med tårar i ögonen. Vad gör man då?! När man bara vill bära hem sitt lilla hjärta i famnen "självklart ska du vara hemma med mamma..!" när jag inte är bokad på jobb... Men tänk sen när jag då ska jobba och förskolan (rättar mig själv, men dagis låter så mycket mysigare, finare för små barn!) är ett faktum.. Och jag vet ju hur roligt det brukar vara, vilken tid det kan ta att komma hem, när leken inte är färdiglekt och man bara måste leka klart...

Idag gick vi hand i hand, för vagnen kunde stå kvar hemma tyckte jag. Bara för att när det finns tid är det så fint att göra så. För attjag tycker om att hålla din mjuka varma hand i min, lyssna till dina tankar och möta världen vid din sida. Fånga dig när du kastar dig ut från höga stenar eller vabalanserar dig fram, att få finnas vid din sida då.

Det är inte alltid så lätt, för när man vill göra allting bra, men även när man gör sitt bästa, räcker det inte riktigt till.
Jag vill bära din oro och lyfta dina sorger. Jag vill hålla dig när du är rädd och försäkra dig att allt blir bra. Jag vill att du ska veta att jag alltid finns vid din sida, för livet är inte alltid så lätt, men tillsammans klarar vi det. För har man varandra blir det lite lättare när det är tungt. Du är vacker i dig själv, precis som du är, just så älskar jag dig!

Det finns en del att klura kring, som alltihop och ingenting...

I helgen ska jag första gången ställa ut mina foton, några utvalda i alla fall! Pirrigt roligt spännande nervöst! Förhoppningsvis får jag också lite häst mys, usch sådant ska jag inte få smak på, men jag är ju såld sedan länge!

Nu mera plugg medan jag har huvudet någorlunda med mig...

Celcius för att vara pigg, teoriplugg, för jag är en pluggis! Och jag vet vad jag vill!

Love you more than words can say <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallå där ute. Jag kan inte sova. Jag vill och tänker så myckey. Här ekar det tyst. Jag saknar att skriva men ibland går luften ur. Motivationen tryter och jag saknar mening. Ja, i perioder är det tungt, mera grått och ingenting går ihop, alls, kan...

  Jag har tappat bort orden och inte skrivit nästan någonting alls på väldigt (för mig) länge. Jag saknar det. Jag älskar att skriva av så många anledningar och det är en av mina drömmar.   Världen är en stressig plats, nya val som ska fattas ö...

När mina barn är ledsna, eller har ont, då blöder mitt hjärta. När det känns som att det onda de bär på gör dem tysta och ledsna och berövar dem glädjen som jag önskar dem, då gör det ont i hela mig. När jag känner att de brottas med känslor och t...

När sommaren är slut och allting börjar om... När ljuset (och värmen falnar, för mörker och svala vindar... Jag välkomnar höstens friska luft, klara färger och varma filtar. (även om det för stunden verkar som att sommaren bestämt sig för att stann...

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning...