Familia Omnia Mea

Alla inlägg den 14 oktober 2013

Av Johanna Widoff - 14 oktober 2013 23:13

Det finns dagar som känns sådär ofantligt bra, sådär bra så man inte tror att det är sant att man får vara så lycklig. Sen finns det andra dagar också så klart.. Dagar där det liksom bara blir fel, Hur man än vänder och vrider på sig. Men de dagarna behöver man ju nödvändigtvis inte fokusera så mycket på, om man inte fint nog tyckte att man kunde lära sig någonting av det.

Hösten har varit lång, varm och sprakande vacker tycker jag. Länge har man klarat sig utan direkt mycket kläder, solen har fortsatt värma och trädens alla färger har strålat vackrare än någonsin. Vi har tagit tillvara på detta och varit ute mycket, njutit, skrattat, lekt och busat mycket. Så gör vi, så är vi helt enkelt. Jag tycker det är viktigt att visa barnen att det är okej att vara barn, på alla sätt man är barn på. Med lek skratt frågor kladd och utan oro och annat grått, det finns det nog av senare i livet!

När man har barn, när man är förälder och när man är barn, så vill man ju ofta (och gärna) så mycket. Man vill väl, man vill göra, ge, ha, dela, få, vara... Och det ska vara rättvist också. Men vad är rättvist, egentligen? För vi är ju så olika. Vi är i olika åldrar, tycker om olika saker, har olika tankar om vad som är viktigt och behöver olika saker. Att man får lika många jordgubbar eller chokladbitar, det kan för all del vara väst för husfriden, man ska inte äta allt gott själv! Men sen... För visst är det så att du och jag oftast inte behöver samma sak?!

När man har barn är detta en svår fråga. En har vuxit och behöver en ny vinterjacka, den andra fick kängor föras veckan för hen behövde det. Någon älskar att bada och den andra sitter helst och pysslar, tillexempel.

Jag tror på att visa hur mycket man älskar någon och att kärleken man ger är lika mycket värd, eftersom barnen är det. Men ibland behöver maner för att få lika mycket (hörde det någonstans o det lät så fint).

Innan jag blev mamma fick jag prova på att vara förälder. Jag känner mig så lyckligt lottad som fick en bonusdotter, en flicka som tog mitt hjärta med storm och är så viktig och betydelsefull för mig. Hon lärde mig ju en hel massa tills jag fick bli mamma! Men hon tycker ju att hon hade mig först! Att vår egentid är viktig, och det tycker jag med!
Nu är det så att vi bara har henne hemma varannan vecka, vilket ju också är orättvist, för båda flickorna. Att ha två hem, eller ett, att fira en jul, eller flera. Liksom med kalas, garderober och ja, det är som med mycket både på gott och ont. Man kan inte få allt samtidigt heller och får i några situationer hjälpas åt att fokusera på det positiva.

Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag njuter och myser fullt ut av egentligen med min dotter varannan vecka. Bara vara vi två, mysa vara och göra på vårt sätt, som vi kan. Enkelheten, ömheten närheten, glädjen och allt som vi delar. Min kloka varma omtänksamma flicka som växer fortare än jag ibland hinner med!
Mot tomheten, saknaden efter och ibland skuldkänslor för bonusdotter som då inte är hemma... Ibland har jag inte känner att jag kan åka på roligheter med bara min dotter, för då är ju inte stora flickan med, hon missar... Det är ju ingens fel att det är så, och varken min dotter eller jag kan ju avstå jämt, för det är ju klart att stor tjejen får göra saker i sitt andra hem också, som min lilla flicka då inte är med på. Men ändå, så svårt i och med att systrarna är så tighta och ju vill vara med båda två!

Man behöver olika saker, ibland på olika sätt, utifrån där man är just nu. Det är viktigare att vara lyhörd i det, se individen, personen och möta behovet och känslan. För livet är ju inte rättvist. Men det är alldeles lika orättvist! :-)

Det är sådana gånger jag är så glad att vi har den närheten till varandra, öppenheten och känslan för varandra. Alla ska ju få kunna vara med. På sitt sätt. Alla ska få så många kramar den vill, slippa kramas när den inte vill. Det är viktigt!
Så som det värmer när jag får höra att jag är viktig, eller ens inte göra det, men känna!

Idag glömde Felicia först att hon ju ville att jag skulle läsa och lägga henne, efter att hin glatt och ömt bäddat ner mig i soffan och trippar iväg med sin pappa... Så kom hon och hämtade mig, hand i hand. En varm hand mot min kind och små mjuka armar runt min hals. Killigt men mjukt hår mot min näsa och glittrande busiga ögon. "mamma du är den bästa för mig!"

Jag ser kärlek skönhet och glädje överallt, jag väljer att se det så...

ANNONS

Presentation


Öppna ditt hjärta och följ dina drömmar!


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Familia Omnia Mea     med Blogkeen
Följ Familia Omnia Mea     med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se