Beslutsamhet och pepp! Glädje och självtillit! Mod att våga, styrka att fortsätta!

Efter två körlektioner flyttades tiden för halkbanan, körde den igår och det var så häftigt roligt!! :-)
"keep calm and small thé flowers"
Sitta själv i bilen och köra runt känns inte alls långt borta nu efter prov åket där, vilken känsla!!

Mera körning idag, high five på den så kul det är och bra det känns!
Pluggar, gör dator tester och pluggar mer.

Hemma träningen ger både energi och träningsvärk. Tack kroppen för att du blir starkare, för att du bär mig dit jag vill!
Kärlek till kroppen! Jag ska ta hand om dig.

Så en liten snabb uppdatering! Nu ska jag springa ut i snön igen för att hämta hem mina favorit tjejer <3

Älskar nya bilar med sådana här funktioner... Härligt att man blir uppmärksammad.. På halkbanan;-p

Så fin text, så bra att tänka på!!!

När det händer mycket i livet. När stora frågor ställs, ställningstaganden ska göras eller man möter omställningar och nya sorters prövning eller utmaningar... Då kan i alla fall jag bli både tröttare och få svårare att komma till ro.


Jag har läst mycket otroligt spännande och utvecklande, som jag vill grotta ner mig mer i. Imorgon börjar ett nytt litet kapitel att få in i livs pusslet under en period. Redan så försöker jag få ihop tider på två olika arbetsplatser med familjelivet och mig själv.
För jag vill så mycket! Dessutom vill jag utbilda mig mer. Utöver det så har jag på ett sidospår fått förtroendet och möjligheten att ge, av mig själv, mina kunskaper och erfarenheter, dela med mig och stärka någon annan, vilket känns otroligt stort!! Att kunna bidra till andra och ge av sig själv är något så stort och vackert, något jag alltid hoppats kunna få göra!

Engagemang. Närvaro. Empati. Förståelse. Kunskap. .....


Hemma är där ditt hjärta bor.
Felicia och jag. Våra barn. Familjen, kärnan, kärleken, glädjen och tryggheten. Här laddar jag batterierna, finner styrka och mod. Tack mina älsklingar! För att ni finns, för att ni älskar mig för den jag är.

Nattjobb. Hem till kramar skratt och tok bus. Vissa dagar är bättre än andra. Sen finns det dagar som helt enkelt blir oslagbara... It's just like Magic!
Testade att köra ett träningspass direkt, vilket gick förvånansvärt bra! Hejja mig!! Grymt skönt var det, yey! Efter dusch och liten frukost, sängen!
Dock mindre sömn. Så är det ibland, men nu är jag trött!!

Föräldrafika på dagis med min gosis följt av resten av eftermiddagen i pulkabacken:-) Det hann mörkna innan vi gick hem <3 skratt och härligheter i snön - underbart!

Kvällen har sedan spenderats med matlagning och mysigt små prat, ljus, sago stund och telefonsamtal... Samtal som berör, utvecklar och stärker.
Kontakt människor emellan kan verkligen skapa stora krafter. Människan i sig bär på stora krafter!


Jag är stolt över mig själv o h det kan jag säga!! Jag är stolt över hur långt jag kommit i mig själv, vad jag åstadkommit i livet och hur aktivt jag arbetat med mig själv (i perioder, men med gott resultat!!)
Jag känner accepteras för mina styrkor och svagheter, kan utveckla det jag är bra på och i många fall kontrollera, jobba på eller så, vad gäller mina svagheter.
Jag känner min kropp och mitt sinne, jag lyssnar till min kropp o h försöker vara lyhörd för mitt hjärta och inre röst.

Träningen att vara i nuet fortgår, med framsteg, vilket är upplyftande!
Att min resa kan bidra till något gott för andra känns stort och meningsfullt. Det går inte riktigt att ge ord på, just nu...

Jag är så otroligt glad och tacksam för de prövningar jag gått igenom, som stärkt mig att bli den jag är idag. Jag är så tacksam för de vackra personer jag mött, som på ett eller annat sätt påverkat och berört mig. Era ljus lyser som stjärnorna i mörkret!!
Jag är så vördnadsfull och glad för den rikedom jag har i mitt liv, de vänner som jag har, min varma släkt och älskade familj <3


Jag stannar där. Nu ska jag sova.
Imorgon är en ny dag. <3 möt den med öppja sinnen och godhet i hjärtat

Det kan i alla fall kännas ibland som att man blir lite klokare :-) För nog vill jag väl tro att jag blir det! Utveckling, nytänkande, framsteg. Lära av sina misstag, prioritera bättre, leva i nuet och följa sina drömmar, lita på sig själv och visa tilltro till andra.

Livet. Vad går det ut på...

Tacksamhet. För värme, kärlek, skratt, prövningar, glädje och närhet, för snöfall och solsken, för regn och vind. Tacksamhet för familjen som finns, på avstånd och alldeles nära. För vänner att skratta och gråta med. För barnen som gör livet så mycket större och skörare. För kärleken som både överväldigar och ibland skrämmer... För drömmar och mod att våga.


Hemma dagar med min prinsessa. Trötta skruttiga mysiga busiga kärleksfulla dagar. Här och nu. Du och jag, Vi, tillsammans! <3
Felicia som kan sätta ord på sina känslor och påtala när/om jag säger eller gör fel, som frågar och funderar, så jag får chans att bli en bättre människa.
Vi skrattar, ritar, dansar. Vi pysslar och stökar, städar tillsammans, hjälps åt!
Krypa upp i soffan och läsa sagor, fundera vad de gör och varför.
Lära oss nya saker, räkna, prova, finnas och vara.

Livet är stort och fantastiskt, så vackert och så skört!

Jag har uppvaktats med omtänksamhet, generositet och värme, allt som jag hoppas återspegla och ge. Jag fick idag bjuda på middag och fika :-) det är så härligt att umgås, prata och skratta, tillsammans!
Blommor, varma ord och mjuka kramar <3

Nya drömmar, planer och prioriteringar som ska prövas och formas. Det händer saker, roliga, spännande saker!! Delmål, stora mål, drömmar, förhoppningar och pirr i magen nervositet.

Att vara förälder är ett stort ansvar, och en underbar resa. Som förälder måste man kunna sätta sig själv åt sidan emellanåt, samtidigt som man ska kunna visa på sina egna behov, att jag, andra människor är viktiga och behöver respekteras, lika mycket som respekt ska visas mot barnen!
Vi vuxna måste visa respekt för våra barns tankar, känslor och behov, visa förståelse för och hitta sätt att mötas, utan att kränka eller förminska, även om vi inte alltid förstår. Det är klart vi inte förstår allting, bara för att vi är vuxna! Jag vill inte att våra barn ska tro att de måste vara perfekta, jag vill att de ska känna tillit till sig själva, styrka och kärlek till sin egen person.
Jag vill lära och ge mina barn känslan av att de duger, är älskade och viktiga, precis som de är!

Barn är så ofantligt kloka, som ett oskrivet blad i en bok, fast fyllda med livets hemligheter och visdom. De är ärliga, generösa, fyllda av kärlek och glädje, de känner tilltro, de ser gott i andra, de vill väl och frågar nyfiket och vill gärna lära sig. De är starka, modiga med massor av idéer och fantasi. Barn är öppna vilket gör att de lätt upptäcker, möter och får del av allt härligt livet kan erbjuda, till skillnad mot många vuxna, som blivit rädda, som slutat våga eller tro...

Jag vill alltid lära mig mer, bli bättre, agera "bättre", om nu bättre är rätt ord? Jag vill i alla fall att mitt sätt att tänka, mitt bemötande och mina ordval agerar stärkande, inte dömer, jag vill känna och visa respekt och mötet med andra ska vara på lika villkor, i samförstånd.

Läsa läsa läsa! :-) Längtar efter att gå tillbaka till skolan igen och hoppas hitta spännande kurser som utvecklar det här! Så länge tackar jag mamma och pappa för min nya fina bok, skriven av en bloggerska/föreläsare som jag följt ett tag, Yeeey!!

Jag har glädjen att dela tillvaro och få livet förgyllt och berikat av två enastående fantastiska flickor! De hat lärt mig massor om både livet och mig själv. Att få följa deras utveckling, stå och vandra vid deras sida längs livet, är både ett stort ansvar och en vacker resa. Vilket ärofyllt uppdrag det är att få vara förälder!

Inte för att jag egentligen är så mycket för saker, kan det ju ändå ibland vara något som man skulle kunna behöva, eller vilja ha, bara för att tillvaron skulle bli, antingen lite roligare, eller enklare... ;-)


(utan särskild ordningsföljd)
* En riktig sådan där fiiiiin bakmaskin
* En upplevelse (övernattning, bio, klättervägg, uteritt, mång kamp med släkt och vänner....)
* Pengar till körkortet... Snaaaart :-D
* Badkort...
* Träningskläder / viss utrustning för mer hemma träning
* Danskurs
* "Personal shopper" (skulle kunna vara moster/faster/syster....)
* En speciell bok om relationen mellan barn och föräldrar o självkänsla mm

Kakstämpel; Home made / made whit love
http://www.leilasgeneralstore.com/sv/articles/2.34.572/suck-uk-kakstampel-home-made

Ekologiskt vaniljpulver

You and me <3

Att veta vad man tror på Och drömmer om... Att våga satsa för att vinna...

När snön kom tillbaka

<3 bortom himlens alla stjärnor <3

Att göra val, eller avstå från att välja. Att själv hålla rodret och styra sin väg, eller låta sig skjutsas fram av vind och vågor omständigheter. Det egna ansvaret över vad du säger, gör och tänker, för vi bär ansvar över oss själva.
Vi har alltid möjligheten att välja, förändra, ta en annan väg eller styra mot vad vi vill se eller vem vi vill vara.

"Jag bär nyckeln till min egen lycka!"

Att välja förhållningssätt. Att ställa sig frågan om vad mina tankar ger mig, vart de för mig.
Att våga möta dig själv där man är, och vara ärlig mot sig själv. Är jag den jag vill vara? Är jag där jag vill vara? Och, vad krävs av mig för att ta mig dit jag vill?

Att förstå och acceptera sig själv, svagheter och styrkor, känna kärlek till sig själv och ta hand om sig. Skapa möjligheter och ta ansvar.
Att se ljusen i livet, för ofta är de små sakerna de stora.

Man kan välja att ändra förhållningssätt, förändra eller byta tankebanor och bemötande, för att därigenom ofta skapa förändring i mötet med andra.

"All förändring börjar hos en själv!"

Ta ställning, välj ditt sätt att förhålla dig till; att vara offer för det som händer runt omkring mig, eller ta eget ansvar och välja hut jag ser och bemöter det. Jag väljer att styra, eller styras. Jag väljer att göra val, eller avstår från att välja. Jag väljer att göra för och tillsammans med andra, för mig själv, eller att göra mot andra.


Jag vet att jag har ansvar över vem jag är och att jag genom det kan styra var jag är, vem jag vill vara samt hur långt jag kan komma.
Bortom stjärnorna finns inga gränser...
Jag väljer att möta mig själv, mina känslor och tankar, om mig själv och om andra, för där utvecklas jag. Genom det kan jag byta tankar, för nya känslor, som kan göra mig till en bättre version av mig själv. Ständig utveckling.

Jag väljer att göra för andra. Jag väljer att vårda mina relationer, stärka de jag älskar, våra relationer och mig själv.
Mår jag bra, är jag trygg, stark och känner kärlek och tillförsikt (även till mig själv, eller framförallt till mig själv), är det också vad jag utstrålar, speglar och ger ifrån mig.


Det här är lite funderingar som delvis formats och kommit från de olika böcker jag läser om självkänsla och personlig utveckling. Mycket intressant och givande!
Bland annat Mia Törnblom och Kaj Pollack, utmärkta författare och föreläsare!
Det kommer även efter fina samtal med min kära pappa (som jag tycker är mycket klok), och mitt eget driv och vilja att lära, utvecklas och skapa starka relationer som bygger på empati, kärlek, förståelse, närhet och respekt. (som bottnar i en själv, bilden av sig själv och hur man väljer att möta och förhålla sig till andra)

Att skriva, eller inte skriva, det är frågan...

Gott nytt år på er förresten! Hoppas ni avslutade gågna året på härligt vis och bär med er både fina minnen och goda lärdommar. Önskar er också en fin början på det nya året, möt det med öppna sinnen, ta vara på stunden och lev närvarande.

Jag hade de fyra allra viktigaste (ja fyra, för man ska alltid räkna sig själv har jag lärt mig, återkommer till det) hos mig - och då är jag som lyckligast.

Familjen, min kärna, min glädje, min kärlek och trygghet!
Som alltid när tjejerna får vara med och bestämma blev det en hel massa lek-bus och tok, skratt och tillsammans vara. Lite smussel, tassel och annat skoj. (det enda mindre skojiga var att jag tog över Felicias förkylning, som tur är på övergående igen).

I alla fall, god mat, trevligt sällskap, lite färglatt sprakande och skålande vid tolvslaget, bland annat.

Vilka räknas? Det finns sådana kluringar om vilka man räddar, eller som får sitta med i båten, eller övningar med "skriv de tre/fyra viktigaste personerna i ditt liv"...
1. Respektive/ barn, liksom på 2:an, en vän eller förälder sedan osv... Men de allra flesta skriver inte sig själv. Varför? Varför räknas man inte? "Ja men vadå, jag är väl inte så viktig..!?" Eller? - JO! Det är jag, och DU med, för dig själv framförallt! K'nner du inte det, JOBBA PÅ DET! Det är ju DU (jag själv) som ska ta mig överallt, uppleva, krama, känna, se... Utan mig själv, missar jag ju allt det härliga som livet är! Tänk på det.

Kärleken, stormande nyckfull kan den kasta sig fram, hungrig, äventyrslysten och full av liv, drömmar, hopp och vilja. Het och livfull, samtidigt så mild och öm, som en ljummen sommarbris, en lätt smekning. I vågor kommer den, omtumlande het och sval, stark och mild.

Den överväldigande kärleken, till sitt barn, som inte ter sig så som kärleken till en livskamrat. Oändligt stark, så stor att den lätt svämmar över, den får en att växa och krympa på samma gång, av allt man känner stolthet över, eller rädsla för. Av all den kärlek och lycka man delar, av allt som man vill.. Mot baksidan av allt som kan hända, man vill skydda, förebygga, men, det är inte ens riktigt tänkt att man ska det, för. Man får hålla handen bara en liten bit på vägen, sedan stå och finnas kvar, ibland lite mer på avstånd, och förmana, påminna, eller bli tillfrågad om något...

Redan igår hade jag svårt att somna, och säkert lite före det. Skriva, kli i fingrarna och tankar som vill ta ord, komma ut, få fäste och ta plats och rum.
Det är så mycket ibland som jag funderar över, tänker på, vill förmedla. Så många saker, som jag för mig själv vill reda ut.

Älskade, vackraste, charmigaste och allra mest fantasiska små stora flickor ligger tryggt nerbäddade i sina sängar och sover så gott. Som jag har uppskattat och tagit tillvara på ledig tiden nu under lovet. Visst jobbade jag lite vid jul, bra det. Men all tid vi fått tillsamans har varit, är(!) så oändligt mycket värd.

Felicia vår kloka flicka. Du är så fantastisk, sprider sådan glädje och har ett större hjärta en någon annan jag känner. Du delar frikostigt med dig, ger gärna och din strålande närvaro sprider glädje och värme långt omkring dig. Med din mjuka hand mot kinden, din varma hand i min, berör du långt in i hjärtat, inte bara på mig.

Fyra år och redan så stor, fast du är liten. Väx inte upp så fort, ha inte så brottom att bli stor! Passa på, var barn, njut av allt som hör barndommen till och lek, allt vad du kan min älskade skatt, det önskar jag dig.
Roll lekar, spel regler och massor av små plockande, små djur och dockor, serveringar och en fantasi fylld av förundrande magi. Det är förtrollande att lyssna till och få följa med dina målande beskrivningar, få ta del av dina egen påhittade spel och lekar, där massor av spännande saker kan hända.
Stunden på kvällen, när vi kurar i soffan tätt intill varandra och du funderar över allt som händer i filmen, vad, varför och vem... Du har alls ingenting emot att gå och lägga dig, det är en så fin och mysig stund vi har då, men att borsta tänderna är ändå inte alls så roligt, varför måste man..?
Välja saga, läsa och bara killi-busa lite grann, för mamma kan inte låta bli att snosa och pussa lite på dig, fastän det killas lite. Och du kan inte låta bli att böka och stöka lite, innan du får varm mjölk, håller handen och lägger dig tillrätta alldeles intill...

Jag har under hela din uppväxt, Felicia, sett fram emot alla "första gången", leendet, äta, julen, krypa, steget, och alla andra stunder och tillfällen man möter tillsammans. Till att sedan möta de sista... Sista gångerna du vill ha hjälp med något, sista gången något görs, för snart har du blivit så stor, och jag har inte hunnit med...
Fantastiska flicka, älskade Felicia, mammas gullehjärta, jag är så stolt över dig och allt som du är, så glad och lycklig för allt jag får dela med dig och så tacksam för allt som du lär mig varje dag.

Nea, min oslipade diamant. Så stark och skimrande vacker, så skör på samma gång... Jag tror på en högre mening, att saker sker av en anledning. Jag tror att vi alla kan påverka hur vi tar oss vidare, men inte alltid kan styra vad vi möter. Du och jag min bästis tjej, vi delar något alldeles visst...

Jag önskar att du ska få bära med dig din glädje, uppfinningsrikedom, din otroliga styrka och godheten för andra i ditt hjärta. Håll fast vid hoppet, glädjen i att dela och att vara tillsammans och släpp aldrig förmågan att be om hjälp när den behövs. Håll fast vid modet att sätta ner foten, att säga nej när något inte känns rätt och lyssna till din kropp och ditt hjärta.

Det finns inte ord för den storheten och skönheten
i att vara och att veta.
Det finns inte ord i det oändligt svåra
som det faktiskt innebär att det är så.
Det finns inte ord för den självklarheten
i att bara finnas där, att helhjärtat ge
utan att kräva någonting tillbaka.

.

.

.

 (endel saker är bäst att behålla för sig själv, till dess de kan tas emot med öppnare sinne)

Nu är klockan långt över läggdags, och jag vill vara pigg imorgon!... Hur ska det gå :-p Stillat mitt skriva-läsa-ord begär som jag får ibland... kikat lite gamla texter när jag ändå var igång ^^

Sweet dreams... skriva eller inte skriva... vi får se hur det blir...