Familia Omnia Mea

Alla inlägg den 24 februari 2014

Av Johanna Widoff - 24 februari 2014 02:52

Det finns tillfällen då mötet och arbetet med människor känns extra stort och betydelsefullt. För tid är viktigt. Närvaro är viktigt. Känslan av gemenskap och att någon tar sig tid, för mig, är värd mer än vad många nog förstår.
Ibland kan jag känna mig nästan instängd bakom sjukhusets tjocka väggar, har alltid haft något av en Pocahontas inom mig och skogens sus liksom ekar i mina ådror.. Men att få sitta ner och lyssna på någon och ge av sig själv är vackert och inte alla förunnat. Sådana gånger känns arbetet betydelsefullt, även om det inte ser ut som att jag kanske gör så mycket..
Att min närvaro, ett leende kan ge någon annan sådan trygghet och ro, det är ganska stort, att så lite kan ge och betyda så mycket för en annan människa.

Vi borde dela med oss mer av oss själva! Om så bara fem minuter ibland, om så bara ett varmt leende till någon vi möter på vägen, eller ett gott ord till någon, bara för att visa att vi såg denne person, just nu, just som hon/han är.



Jag har haft körkort i lite mer än en vecka. Konstigt. Ovant. Jag vet inte om jag riktigt själv förstår det än. Det är liksom nästan lite förbjudet att köra alldeles själv.. Samtidigt som det är pirrande härligt, underbart spännande och jätte häftigt! I veckan blir det mera körning, så se upp! ;-p


Läser en underbar bok "Harilr Fry och Hans osannolika pilgrimsfärd" har än bara hunnit ungefär en tredjedel, men längtar varje gång jag lägger den ifrån mig att fortsätta. Det blev ett litet läs uppehåll nu under semestern och när jag tog körkort.. (det var så mycket annat då)


Finns det "förbjudna" känslor? Eller är det bara dom vi tror? Är det kanske något vi inbillar oss, rädslor för att uttala de, eller för hur de ska uppfattas av andra? Handlar det om vår vilja att "vara till lags" och passa in, eller vad vi tror ryms inom normer och boxar människor planeras och placerar sig själva och varandra i?
Många människor har ju en förmåga att fundera tokigt mycket på vad andra tänker och tycker om en själv (helt i onödan!), för jag tror att de allra flesta är för upptagna med att oroa sig och ha koll på sig själv för att ha tid att fundera över och tänka på alla andra...

Som bonusmamma känns det många gånger som om jag står i ett gränsland, en fot på varje sida, eller hur jag ska beskriva det.. Något som jag upplevt att jag inte är ensam om att känna i denna situation och relation.. (Detta beror också på ålder, längd på relationen, personligheter och överenskommelser inom familjen.)
Man är inte mamma, men många gånger precis SOM en mamma... (som sagt individuellt och beroende på person och situation)
Från 4 månader i snart Nio år har jag och min bonusdotter gått igenom (som det känns) allt och lite till tillsammans, vi har lärt känna varandra, byggt upp en stark och trygg relation, som många gånger prövats och testats, ibland både hårt och intensivt.. Ofta på grund av att vi inte alltid själva fått välja var och vad vi ska se i varandra.
Jag har i detta även fått en egen dotter. En lillasyster. Och hur det än är så hade jag inte blivit den mamma jag är utan att först ha "fått" min bonusdotter, eller blivit vald av henne.
För vald har jag blivit, på så sätt att hon ser mig som en självklar del av sitt liv, en viktig nära person och som en relation där hon är trygg, uppskattad och älskad.

Man kan inte jämföra kärlekar eller relationer, för alla är unika, precis som varje människa. Vi behöver olika saker i varandra och får genom våra relationer utlopp för olika delar av oss själva. Det är en vacker tanke tycker jag. För det enda som blir större när vi slösar med det, är ju just kärleken (och glädjen..)!

Men, det brukar ju komma ett sådant, med dessa relationer kommer också en baksida. Den heter "inte", vilket för vissa är ett väldigt viktigt ord (men som turligt nog, ibland? inte hjärnan alltid uppfattar), som gör att den andra foten hamnar i det där gränslandet och i vissa fall kan ställa till det i relationer. Inte är ju inget positivt ord.
Barn har rättigheter, föräldrar har ansvar och skyldigheter, eller hur?!
Beroende på vem man är i detta ser man ju olika på det, och på en bonusförälders plats i detta... Det är just den olikheten som egentligen ställer till det, och när man blandar ihop sina känslor och tankar med någon annans (i detta fall ganska vanligen förälder och barn som ofta känner olika i vissa situationer).

Man är Inte, men man är Som - ja det blir krångligt och rörigt ibland, där av fötterna på olika sidor.
Ett exempel är att man ska göra, men man inte får, man borde, men man ska inte...


Men man får starkare ben i uppförsbacke och en sjöman lär sig att segla...
(det blir så snyggt när man glömmer av hur ordspråket var.. Haha)

ANNONS

Presentation


Öppna ditt hjärta och följ dina drömmar!


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Familia Omnia Mea     med Blogkeen
Följ Familia Omnia Mea     med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se