Familia Omnia Mea

Direktlänk till inlägg 24 februari 2014

När tid och närvaro räknas högre än annat

Av Johanna Widoff - 24 februari 2014 02:52

Det finns tillfällen då mötet och arbetet med människor känns extra stort och betydelsefullt. För tid är viktigt. Närvaro är viktigt. Känslan av gemenskap och att någon tar sig tid, för mig, är värd mer än vad många nog förstår.
Ibland kan jag känna mig nästan instängd bakom sjukhusets tjocka väggar, har alltid haft något av en Pocahontas inom mig och skogens sus liksom ekar i mina ådror.. Men att få sitta ner och lyssna på någon och ge av sig själv är vackert och inte alla förunnat. Sådana gånger känns arbetet betydelsefullt, även om det inte ser ut som att jag kanske gör så mycket..
Att min närvaro, ett leende kan ge någon annan sådan trygghet och ro, det är ganska stort, att så lite kan ge och betyda så mycket för en annan människa.

Vi borde dela med oss mer av oss själva! Om så bara fem minuter ibland, om så bara ett varmt leende till någon vi möter på vägen, eller ett gott ord till någon, bara för att visa att vi såg denne person, just nu, just som hon/han är.



Jag har haft körkort i lite mer än en vecka. Konstigt. Ovant. Jag vet inte om jag riktigt själv förstår det än. Det är liksom nästan lite förbjudet att köra alldeles själv.. Samtidigt som det är pirrande härligt, underbart spännande och jätte häftigt! I veckan blir det mera körning, så se upp! ;-p


Läser en underbar bok "Harilr Fry och Hans osannolika pilgrimsfärd" har än bara hunnit ungefär en tredjedel, men längtar varje gång jag lägger den ifrån mig att fortsätta. Det blev ett litet läs uppehåll nu under semestern och när jag tog körkort.. (det var så mycket annat då)


Finns det "förbjudna" känslor? Eller är det bara dom vi tror? Är det kanske något vi inbillar oss, rädslor för att uttala de, eller för hur de ska uppfattas av andra? Handlar det om vår vilja att "vara till lags" och passa in, eller vad vi tror ryms inom normer och boxar människor planeras och placerar sig själva och varandra i?
Många människor har ju en förmåga att fundera tokigt mycket på vad andra tänker och tycker om en själv (helt i onödan!), för jag tror att de allra flesta är för upptagna med att oroa sig och ha koll på sig själv för att ha tid att fundera över och tänka på alla andra...

Som bonusmamma känns det många gånger som om jag står i ett gränsland, en fot på varje sida, eller hur jag ska beskriva det.. Något som jag upplevt att jag inte är ensam om att känna i denna situation och relation.. (Detta beror också på ålder, längd på relationen, personligheter och överenskommelser inom familjen.)
Man är inte mamma, men många gånger precis SOM en mamma... (som sagt individuellt och beroende på person och situation)
Från 4 månader i snart Nio år har jag och min bonusdotter gått igenom (som det känns) allt och lite till tillsammans, vi har lärt känna varandra, byggt upp en stark och trygg relation, som många gånger prövats och testats, ibland både hårt och intensivt.. Ofta på grund av att vi inte alltid själva fått välja var och vad vi ska se i varandra.
Jag har i detta även fått en egen dotter. En lillasyster. Och hur det än är så hade jag inte blivit den mamma jag är utan att först ha "fått" min bonusdotter, eller blivit vald av henne.
För vald har jag blivit, på så sätt att hon ser mig som en självklar del av sitt liv, en viktig nära person och som en relation där hon är trygg, uppskattad och älskad.

Man kan inte jämföra kärlekar eller relationer, för alla är unika, precis som varje människa. Vi behöver olika saker i varandra och får genom våra relationer utlopp för olika delar av oss själva. Det är en vacker tanke tycker jag. För det enda som blir större när vi slösar med det, är ju just kärleken (och glädjen..)!

Men, det brukar ju komma ett sådant, med dessa relationer kommer också en baksida. Den heter "inte", vilket för vissa är ett väldigt viktigt ord (men som turligt nog, ibland? inte hjärnan alltid uppfattar), som gör att den andra foten hamnar i det där gränslandet och i vissa fall kan ställa till det i relationer. Inte är ju inget positivt ord.
Barn har rättigheter, föräldrar har ansvar och skyldigheter, eller hur?!
Beroende på vem man är i detta ser man ju olika på det, och på en bonusförälders plats i detta... Det är just den olikheten som egentligen ställer till det, och när man blandar ihop sina känslor och tankar med någon annans (i detta fall ganska vanligen förälder och barn som ofta känner olika i vissa situationer).

Man är Inte, men man är Som - ja det blir krångligt och rörigt ibland, där av fötterna på olika sidor.
Ett exempel är att man ska göra, men man inte får, man borde, men man ska inte...


Men man får starkare ben i uppförsbacke och en sjöman lär sig att segla...
(det blir så snyggt när man glömmer av hur ordspråket var.. Haha)

 
 
Liz

Liz

24 februari 2014 11:23

fina rosor!

Kolla gärna in min blogg också! :)

http://lizettes.se

Johanna Widoff

25 februari 2014 02:30

Tack :-) älskar att fota.. Trevligt att du lämnade ett fotspår ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johanna Widoff - 22 februari 2017 05:31

Hallå där ute. Jag kan inte sova. Jag vill och tänker så myckey. Här ekar det tyst. Jag saknar att skriva men ibland går luften ur. Motivationen tryter och jag saknar mening. Ja, i perioder är det tungt, mera grått och ingenting går ihop, alls, kan...

Av Johanna Widoff - 18 maj 2016 11:20

  Jag har tappat bort orden och inte skrivit nästan någonting alls på väldigt (för mig) länge. Jag saknar det. Jag älskar att skriva av så många anledningar och det är en av mina drömmar.   Världen är en stressig plats, nya val som ska fattas ö...

Av Johanna Widoff - 26 november 2015 22:41

När mina barn är ledsna, eller har ont, då blöder mitt hjärta. När det känns som att det onda de bär på gör dem tysta och ledsna och berövar dem glädjen som jag önskar dem, då gör det ont i hela mig. När jag känner att de brottas med känslor och t...

Av Johanna Widoff - 16 augusti 2015 23:56

När sommaren är slut och allting börjar om... När ljuset (och värmen falnar, för mörker och svala vindar... Jag välkomnar höstens friska luft, klara färger och varma filtar. (även om det för stunden verkar som att sommaren bestämt sig för att stann...

Av Johanna Widoff - 12 maj 2015 10:59

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning...

Presentation


Öppna ditt hjärta och följ dina drömmar!


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards