Det är vackert som en dröm, där tiden står stilla och himlen möter jorden.
Det grönskar och knoppar brister, vattnet glittrar i solen och en matta av vit-, gul-, och blåsippor breder ut sig så långt ögat når, mellan träden som sträcker sig mot den klarblå himlen, där fåglarna sjunger sin sommar hälsning.
Maskrosor och gullvivor blommar redan, de första myggbetten kliar och smulorna surrar.

Vi balanserar på stockar och stenar, leker och skrattar i solen, medan glassen smälter och det grönskande gräset kittlar våra bara vinter fötter.

Det lugn, den värme och trygghet jag tänker att kyrkan kan ge åt den troende, det ger en stund i den skogen åt mig.
Magiskt.

Balsam åt min själ, lugn, värme och trygghet i kropp och sinne. Där vill jag att hemma är om du är med mig.


När jag faller så kan jag ibland låta mig falla, inte så att jag slår mig, även om det är nära ibland. Kanske behöver jag mina dalar och svackor, för kontrasten, för balans. Men annars väljer jag att välja mina tankar. Jag väljer vilka jag behåller, vilka tankar jag vill tänka igen. Det är också oftast dessa jag mera gärna bevarar och delar med mig av. Vi har makten att välja, även om det är lätt att glömma det. Vi behöver inte vara offer för det som händer runtomkring oss, utan kan själva styra hur vi vill må och tänka, vart vi vill gå därifrån.
Det är en stor tanke.

Det är något visst med solens första strålar, Hur den stiger över horisonten.

Kloka ord, bara för att lite pepp piggar upp