Tacksamheten, stoltheten och glädjen över att vara mamma / bonusmamma är ofantlig!

Kärleken jag delar med barnen och allt det fantastiska jag får uppleva tillsammans med er

är det bästa jag vet!

Ni är underbara och att ha Er i mitt liv är det största någonsin!

Jag uppskattar varje ögonblick, är tacksam för varje minut

Jag älskar varje litet ögonblick,

alla de där fantastiska små egenheterna, stunderna där tiden kunde stå stilla

upplevelserna och äventyren som berör och föralltid kommer stanna i mitt hjärta.

En varm kram, en blick, ett skratt, ett minne, en längtan och en delad dröm.

Men det är inte de varmaste stunderna som mäter en relation eller ger den dess styrka,

utan stunderna av prövning och motgång, som visar på hållbarhet och tillit.

Det är gångerna vi kanske nästan tvivlar och mörkret ligger tungt

som vi tillsammans kan finna nya vägar och känna styrkan i varandra.

Varje dag är en gåva jag alltid är tacksam för,

allt som vi kan lära av varandra, som får oss att utveklas och växa.

Tillsammans kan vi glädjas åt livets alla glädjeämnen,

eller ta oss över de hinder och prövningar som kommer längs vår väg.

Jag älskar er mer än vad ord kan beskriva

högre än alla berg, bortom stjärnorna och

hetare än solen.

♥ ♥ ♥ ♥

Här kommer lite bilder från veckan/helgen, för att dela lite av all den glädje och värme jag får dela och uppleva <3

Som synes har jag gått lös lite med kameran på den färggranna prakt som finns omkring oss nu.. Det gör mig bara så glad!

Förutom den soliga frukosten och goda buffé tallriken har det blivit glassar i solen, tårta grillat, Högbo mys, barfotafötter i gröngräset och mycket annat fint!

Ute lyser grönskan, härligt uppiggande, fåglarna kvittrar, blommorna doftar, sprider färg och gräset kittlar härligt under bara fötter. Idag är det mulet och blåsigt, men ändå ganska varmt ute, molnen håller sommarregn, som ger ny skjuts åt allt som växer och rensar luften.

Det var nästan en månad sedan jag skrev. Jag saknar det. Tänker mycket på vad jag vill att orden ska innehålla och förmedla. Tänker mycket på vad jag har, vad jag strävar efter, vad jag vill uppnå. På rädslor och oro som finns och alla glädje ämnen jag känner och bär.

Ett gäng tjejer springer runt här och leker och stojar. Halva tiden ska man vara med i leken, delta, fixa och vara den som "gör tråk görat", sen blir man utslängd när dem ska leka ifred.. Fina barn, fina härliga goa barn! <3 Jag är så glad att jag har er i mitt liv, att jag får vara en del i erat. Jag är så tacksam och stolt över allt som vi delar och klarar av, hur bra vi gör det - tillsammans!

Jag hoppas att jag ska kunna dela med mig av och ge er, några av de redskap som behövs längs livets vägar, får er att känna trygghet i era egna förmågor, tilltro till er själva, vilja och mod att försöka och vetskap om att vi alltid finns här intill, med öppna famnar ni alltid är välkomna till. Om ni bara visste hur oändligt högt älskade ni är!

Idag lämnades det allra sista, sista in för skolan, nu väntar jag bara på sista omdömmena och betygssamtal - sen är jag examinerad undersköterska med avklarad gymnasieutbildning! Whoop whoop!! :-D Lite stolt är jag allt - med all rätt!! För jag tycker mig allt ha klarat det riktigt bra, med himla spännande, givande och intressanta kurser - som jag dessutom, för det mesta, lyckats få riktigt fina betyg i!

Nu blir det lite ledighet innan sommarjobbet kör igång, på ny mark, förutom praktik svängen jag gjorde. Byter den trygga välkända platsen som personlig assistent (kommer sakna!!) till att jobba som underskötereska på sjukhuset! :-O Med förhoppningen om fortsatta arbetsmöjligheter i höst...

Sen sist jag skrev har det badats ute i sjön - ett måste för att inviga sommaren! Spenderats massor av tid i lekparker, i gröngräset på baksidan, på utflykter, med glass, grillning, skratt, skrubbsår, sommarlortiga små vackra barn, blommor, såpbubblor, djur, cykel turer, vid sjön... och jag vet inte allt!

Jag har varit ute och sprungit en del och försöker få till både sådana rundor och styrketräning. Som alltid matchar inte alltid tid, ork, möjlighet och motivation, men, jag försöker och man får ibland ta det som det kommer. Jag vill må bra, vara stark och det är det viktigaste! Ibland är sömnen viktigare, eller tiden för någonting annat.. Men nu börjar motivationen återkomma ordentligt och med den brukar även möljligheterna ofta dyka upp!!

Nu när jag inte har en massa plugg för utbildningen läggs fokus om på annat istället - körkorts teori! Hejja mig!

Vad har ni för semester planer? Finns där smultronställen eller roliga aktiviteter ni vill dela med er av? Börjar i alla fall prata om och styra upp sommaren lite här hemma med en del guldkorn och favoriter i repris!

Här kommer lite bilder för att komplettera uppdateringen ;-)

Man ska inte dömma andra efter vad som varit i det förflutna

utan tillåta dem bli allt det dem kan vara i framtiden...

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider

-tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra

-svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden

-känner en sekund sin största trygghet,

i den tillit som skapar världen.

Dikt av Karin Boye

Jag är så ofantligt stolt och glad

att jag får vara och finnas till.

Att jag får uppleva och dela

att vi kan göra som vi vill.

Jag är så full av kärlek och av skratt

stundtals av rädslor och av oro.

Du och jag som leker tafatt

delar allt som vi behagar.

Jag är så ofantligt stolt och glad

för våra minnen skratt och tårar

att jag får vara stark om du blir svag

vetskapen om att vi har varann

att vi tillsammans kan.

Lördag

En himlans fin dag. Sådär härligt varm och glad, som lämnar ett fånigt leende på läpparna när man tänker tillbaka...

Men jag skulle behöva en såndär tids klocka, som kan stoppa tiden, eller hoppa i tiden, eller ja... Hermione har en i Harry Potter och i någon annan film eller något finns en som stoppar alla andras tid... Jag har nyss duschat efter ett träningspass (klockan är 00:44...) Det hanns liksom inte med och efter filmen och myset med Älsklingen kände jag bara att jag ju hade planerat och tänkt ett pass idag.. för det blev inget igår.. och jag har inte sprungit som jag också hade tänkt i veckan.. Skönt var det i alla fall, nu ska jag varva ner lite innan jag däckar på kudden och kurar in mig i kärlekens famn.

Det har blivit en del allt för sena kvällar nu känner jag, för att få den där lilla stunden, tiden.. Någon kväll blev det plugg, för jag gillar det verkligen - läsa, skriva, fundera osv. Träningspassen som inte hinns med på dagen, för när solen skiner vill jag (vi!) ju allra helst vara ute!
Det har blivit massor ordnat på baksidan nu och börjar bli ganska fint.. Men slit görat får allt blandas upp med lek, cykel turer och annat mys med mina fina tjejer <3

Idag (går?) cyklade vi i alla fall för att kika på klädbytar dagen då det var lite smått som behövdes.. Hade gärna gått lite mer "ordentligt", men det passade inte idag och vi var liksom inte sugna på att hänga där mer. Fynda gjorde vi i alla fall och fick hem alldeles lagom mycket till kanon pris! Tjejerna valde ut varsin fin klänning - bus tjejerna <3 sen blev det tunn fodrat regnset till hösten för Felicia, en tunn galonjacka med sylvester som allt var i topp skick. Ballerina skor och typ skinn stövlar som var fina, två leggings i jeans färg, ryggsäck och en söt blommig topp/tunika - för 200! :-D

Och jag måste säga att jag är otroligt stolt över de här båda flickorna som är så himla duktiga, bra, fina och goa! Vi pratar, lyssnar på varandra, kommer på lösningar och fixar så att det blir bra. Ja, ibland tycker vi olika, ibland blir det knas och så måste man ju bara försöka få sin vilja fram emellanåt, mot alla andras... Det hör liksom till! Men som jag är stolt och så glad över allt som vi klarar tillsammans och har lärt varandra!

Söndag
Lite tunnare med bilder här inne nu än vanligt... men har faktiskt inte orkat koppla ihop och lägga över och dona med det nu. Just nu är det full fokus på annat! Som skolan. Körning och teori. BARNEN!! .. annat :-) Men för intresserade kan jag ordna det.. i veckan kanske.

Just nu funderar jag över om jag är för trött och bara ska ta en dusch och gå och lägga mig.. eller om jag ska samla lite ork och plugga lite innan jag slocknar, ladda om och orka mer imorgon istället?! Hurrrm.. Svårt val!
Sista provet i en kurs ska skrivas och sista inlämningsuppgiften i en annan ska in.

Vilken omtumlande härlig dag, även idag! Men helgerna går på tok för fort och den här veckan med :-/ buhuu.. Hade gärna haft någon dag till eller två, njuta av ledighet, tid med familjen, bara vara tillsammans och hitta på bus <3 Hela dagen har spenderats ute tror jag. Jag har kört, vi har grillat och lekt, busat och farit runt, ätit suuuper god mat som Älsklingen lagat och pratat om både det ena och andra.

JAG KAN! Whooop whoop!! Göra liten volt på studsmatta och stå fint (!?) på händer kan jag nu!!! Yeey (bildbevis på det kommer garanterat! hehe)

Nä, nu hoppar jag i duschen, så får vi se hur mycket ork som finns kvar efter det ;-)

God natt

Från Facebook: Linda Lärka, Är du med rätt partner?

Under ett seminarium frågade en kvinna; "Hur vet jag om jag är med rätt person?"

Mannen som ledde seminariet la då märke till att det satt en stor man bredvid henne så han sa, "Det beror på. Är det där din partner??" Kvinnan svarade med uppriktighet i rösten "Hur vet du det??"

"Eftersom din fundering förmodligen tynger dig ska jag besvara din fråga?" svarade mannen.

Så här lyder svaret; Alla förhållanden följer samma mönster. I början är du förälskad. Du längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners små egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var tvärtom en helt naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA någonting. Det är därför man säger att man "faller" för någon. Människor som är förälskade säger "jag föll som en fura" eller "det sa bara klick".

Fundera på uttrycken.

Det antyder att du bara stod där, utan att göra något, och så plötsligt hände något dig. Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i ALLA förhållanden. Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om dom alls kommer) en källa till irritation, beröring är (när den väl sker) inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre charmiga, dom driver dig till vansinne.

Symptomen för det här stadiet varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare. Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er "Är jag med rätt person??" Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon annan. Det är nu förhållanden rasar samman.

Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära sig att älska den person man har hittat.

Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se ut på många sätt. Otrohet är det vanligaste. Men ibland gräver människor istället ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet tevetittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte utanför förhållandet. Det ligger inom det. Jag säger inte att du inte kan förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara tillbaks i samma situation. Skälet till det är, och lyssna nu noga: Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du har hittat. Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.

Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden. Om du vet hur du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart. Kärlek är alltså ett "beslut", inte bara en känsla.

Kom ihåg: Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar att släppa taget om!

...

Den här texten berörde mig på något sätt och jag tyckte den var så värd att dela med mig av, låta andra ta del av, reflektera över och ta till sig (förhoppningsvis). För jag tror verkligen det kan vara så, mer eller mindre... Jag ser, märker och hör om så många som går ifrån varandra, ser och hör om förhållanden som går sönder och det fullkomliga ras som kan ske där efter. Många gånger drabbar det inte heller bara just de två som först "råkade bli förälskade", utan även barn, kanske vänner och familj. På något sätt är det inte bara två som hör ihop, utan vi länkas alla saman genom de relationer vi knyter an och det umgänget vi har.

Genom Daniel har jag inte bara en kärleks relation, det är inte bara så att vi lever tillsammans och är han och jag, efter det att vi blev förälskade. Vi har barn, lever i en familj. Vi har vänner, varav en del av dessa är gemensamma, vi har relationer till respektives föräldrar och systrar med respektive.. Där jag kanske har, i och med var vi bor, en starkare relation till hans. Både jag och min svärmor, men även svärfar och svägerska, tycker otroligt mycket om varandra och har en nära och fin relation med god kontakt. Något som säkert skulle såras och påverkas i det fall att vi skulle välja att inte längre vara tillsammans.

Allra mest skulle det påverka våra härliga barn, på sätt som jag inte ens vill tänka på!

Det är inte lätt med relationer, och alla måste vårdas. Alla vill bli uppmärksammade, sedda, omhändertagna, betrodda och önskade. Alla vill känna att de räknas, blir tillfrågade, lyssnade på och känna att någon prioriterar och vill vara med dem. Man får inte ta någon för given, vare sig man bor med dem, eller inte. Vare sig man haft ett långt förhållande, eller ett kort. Liksom man många gånger i början ger varandra tid, uppskattning och det där "lilla extra", behövs det, hela tiden, mer eller mindre, i alla relationer.

Ville bara dela med mig, av någonting som jag tycker är tänkvärt, och viktigt.

Ta hand om varandra! Man vet sällan vad man har, förän man förlorat det.

Som tur är, vet jag vad jag har, och det är någonting som jag är berädd att välja, prioritera och kämpa för

Alltid!

April väder var det ja... ;-p

Det går en stund mellan gångerna det skrivs, men så kan det vara när livet får ta plats och annat får stå i centrum. Familjen, plugget, sömnen, träning och annat sådat tar plats mer och hellre än dator tid... Men, en liten uppdatering är kanske på plats ändå.. Jag tycker om att skriva och det är skönt att sätta ord på tankar och känslor, rensa upp, belysa, eller bara få ur sig.

PLUGGET: Sista praktiken är avslutad.. Det var oootroligt roligt, givande, spännande, lärorikt och himlans kul, jag ville inte sluta! Jag har tagit blodprov och massor av annat, och dessutom själv fått instruera och visa andra praktikanter det jag lärt mig.. Jag har tagit för mig, pratat och sett mer av olika arbetskategorier och gått mycket på egen hand och fått kanon fina omdömmen! :-D

Nu är det bara slut spörten kvar med några prov och uppgifter som ska in - sen är jag liksom klar! :-O (och det ska så klart firas, ordentligt!!)

De senast inlämnade uppgifterna har jag fått tillbaka med kanon fina omdömen. Nästa vecka skrivs sista provet i en kurs, en uppg och ett prov kvar i nästa och den sista en pågående plus slut examination i två delar kvar.. 

KÖRNINGEN: Övningskörningen blir väl lite mer sporadisk än vad jag önskar att det blev, men när jag kör, då kör jag bra tycker älsklingen och han blir lite imponerad!! (själv tycker jag också att det känns himla bra och att det rullar på.. haha kul jag! :-p ) Jag backar, runt hörn till och med, planerar körningen inför korsningar och rödljus, läser skyltar, kollar speglar, med trafikanter och fartgupp.. Dessutom fickparkerar jag och håller koll på högerregler och annat. Lite mera läsning på klurigheterna så är jag snart "good to go"! :-D

FAMILJEN: Är ändå det som tar mest plats och det som är allra viktigast! Försöker planera in så mycket tid tillsammans som bara är möjligt, mycket vara ute, pyssla, hitta på, turas om och bara ha det bra stunder tillsammans. Det är ändå det som är värt mest <3 

Nu är ändå våren här, jag har samlat vårtecken och hittat alla blommor, gatorna är nästintill sopade rena och fåglarna kvittrar härligt! Vinterkläderna är undan stoppade sen härom veckan och jag har kört igång med vår städningen (ute, än så länge).. Förra veckan sopade jag nästan hela framsidan från grus och igår spenderades ca tre timmar med ihärdigt krattande på baksidan medan tjejerna härjade runt och busade <3

Att vara en av ca 30 från över 400 sökande känndes rätt bra bara det, jag var på påsklovet in till Gävle en sväng som jag skrev lite kort om... Och i måndags fick jag det glädjande beskedet! :-D Nu har jag en Uska nål och den gröna "brickan" också... Jag bara log, det var en så pirrigt härlig och bra känsla. Shit vad det händer saker! Känns helt fantastiskt!

Det är skillnad på att ha ett eller två barn hemma, och det är skillnad på hur och vilka barn man har, på samma sätt som det skiljer sig åt hur man är som person, och är med sina barn. Vilket inte är någonting som behöver vara negativt. Jag har vänner som tycker jag är så väldigt "lekig" av mig (men det är inte ens jag alla gånger, eller kanske, men på mitt sätt, och det fungerar för mig, oss, i mina relationer), och så är det ju, att vi är bra på olika sätt och har förmågor som tillgodoser olika behov, eller alla behov, men på vårt eget sätt. För ingen väg är sämre än någon annan, så länge man når fram! :-) Det viktiga är ju just att vara närvarande, att ge av kärlek och att möta varandra där man är, utifrån sina egna förutsättningar.

När Felicia och jag var lediga lite längre härom veckan...  spelade vi mycket spel, dansade, pysslade, eller gjort annat, som sago stunder, tillsammans.

Jag blir både stolt och glad, över både Felicia och mig själv, som skapat någonting så fint kring nattningen och sängen. Felicia älskar sin säng, så pass att hon knappt ens vill komma in och sova i våran på natten (dock får jag lägga mig i hennes ibland istället.. tur att den är bred :-p ). Det blir inte tjat på kvällen när det är läggdags (förrutom om tandborstningen ibland!) och det känns så fint att ha kunnat ge det till henne och skapa en trygghet i det.

Jag har fixat Felicias cykel, så hon väljer gärna att cykla till dagis och om vi ska någonstans. :-) Våran duktiga lilla flicka! Det går fantastiskt bra och som hon orkar och kan våran goa tjej! <3

Stolta mamman får höra så mycket gott och fint, om hur klok och bra hon är, om hur glad hon jämt verkar vara och så mysigt hon leker med andra barn och jag vet inte allt.. Men jag suger åt mig, för jag vet ju..! :-D Det är någonting jag hoppas Felicia får bära med sig! Inte bara att hon vet och säger det själv nu, att hon är bäst, att hon kan, precis som Lotta på Bråkmakargatan ;-p Utan att vi kan och får så ett frö inom henne som hon kan låta växa; tryggheten i sig själv som hon redan har, modet, styrkan, att våga och att tro!

Att ha fina, riktiga vänner betyder så otroligt mycket, och tjejer, jag blir så himla glad av er! Ni är helt fantastiska och jag ser fram emot många härliga stunder i vår och sommar!!! Våra turer till lekparken har varit så mysiga, gott fika, många skratt och tokiga barn.. Badhus lek, planer och drömmar. Känslor, prat och delade erfarenheter. Om ni bara visste hur otroligt vackra oc hstarka ni är! <3

Felicia och jag har dessutom dansat och gympat tillsammans, tokisen skulle en sen eftermiddag lagom efter att vi varit ute hela dagen, så gott som, och jag var sådär mosig och trött, sätta igång en dvd med instruktör.. Hon säger "nu vill jag vara ifred mamma", går in på sitt rum och kommer ut i gympadräkt.. "Nu ska vi gympa mamma, här" så tar hon fram dvd:n ... Och ja, det är ju bara att haka på! :p haha Fick man köra igång kräningen också så jag sprang mellan maten på spisen och att skutta runt med mitt lilla energiknippe. Mys unge! <3

Hon tränar, för er som vill veta, inte bara på att cykla nu, utan även på att stå på händer och att rocka rockring! Skam den som ger sig säger jag för händerna står hon på, mot en vägg, och ringen snurrar snart fint, bara hon får ihop allt på en gång ;-)

Dem borde inte få växa sådär fort! Usch, för jag kan nästan inte förstå hur stor hon är ibland, så mycket som hon kan och så många saker som hon vet.. Klokare flicka får man leta efter, envis kan hon också vara, och så fantastiskt go, fin, mysig, SNÄLL och jag vet inte allt! Social är hon, prata för sig kan hon och är bra på att både visa och beskriva...

igen lyckas jag med ett kanske hattigt virrigt inlägg, skrivet lite här och var, för ja, det är ju mycket man vill göra och ha tid med... haha bättring där!
Hej så länge

Fredagen blev inte så lugn... Den blev magisk. Felicia och jag <3
Det blev hopp skratt tok och bus. Följt av lunch och vila i vagnen medan jag gick en power walk i rugg vädret. Det bättrade på sig och när jag väckte Felicia efter en timme ville hon stanna ute och leka... Hela eftermiddagen spenderades i en jätte mysig lekpark i en skogsdunge där Felicia sprang hoppade klättrade och busade. Picknickade jordgubbar och hade det alldels underbart.
När vi skulle börja gå hemmåt skulle vi bara... först och det märks hur stor vår lilla flicka börjar bli! Men så klok och förståndig <3

Felicia fick hälsa på i en gård och både klappa djuren och rida. Vi har kalasat med bästa släkten och njutit av både brunsh och grillat... Skruttisen lånade min mobil och fotade en massa tok ;-)

En så enorm lycka kärlek och värme jag känner. Så stolt jag är och så otroligt fantastisk du är!!! Always and forever, you my lovely! <3 You're my sunshine!

Daniel har saknat oss en hel massa och skickat sms fyllda av kärlek <3 Det kan verkligen vara fint och mysigt att längta och sakna lite grann.. Min fina älskling! Som jobbar på och är så duktig och bra! Fina pappan som tjejerna älskar så mycket. Och dem har sånna härliga bus och påhitt för sig.. Cykelturerna på morgnarna och små egen stunder med pappa mys..

Nu börjar en ny vecka med plugg dagis skola och bus. Fixa mer på baksidan, hoppas på fin väder så vi kan göra lite utflykter och vara ute o leka.
Hoppas ni andra också haft en härlig helg, sov gott!

Lång ledigt och tillsammans mys <3
Coola tjejen som kan, nästan, allting själv! Som att stå på händer (mot en vägg) cykla med stödhjul, räkna, nästan rocka rockring, göra kullerbyttor... Hjälpa till med alla möjliga saker, skriva sitt namn. Bygga svåra pussel, kloss torn och massor av annat..
Fantastiska goa lilla tjejen <3 Mamma är så stolt över dig och så glad att jag har dig!

Igår hälsade vi på en fin vän och hennes lilla bebis <3 såå gosigt! Idag ska vi gå en promenad och ha en riktig mys dag, bara vara och göra vad vi vill. Mycket kramar har det blivit för jag har en riktig liten gosis! Mammas största skatt<3

Igår fick jag betyg på en uppgift, wohiii blir så glad att det går så bra! :-D
Ska försöka senare att få lite mera skrivet på en pågående, bara för jag tycker det är så kul och intressant!!

Nu ska jag kika vidare på Nicke Nyfiken (en mysig favorit, mot mycket annat tråk som visas) och kramas lite till innan vi gör oss iordning