Den här veckan har pendlat lite både upp och ner, varit lite svår stundtals och fått både tankar och känslor att fara runt och nästan både krocka och slå knut på sig.

Ibland är det då alls inte lätt! Och hur man än önskar att man hade svar och visste hur man skulle göra, så står man där med sina frågor och vet varken ut eller in.

Tänk ibland, för jag tänker på det, om man kunnat prata med varandra då...
Jag önskar att vi kunde mötas, få lite klarhet och komma vidare, reda ut det som har varit och göra det bättre för det som ska komma.

Jag är en sådan som vill finnas där. Jag är en sådan som tänker till, som kan göra det där lilla extra, som gärna fixar lite.

I veckan har det varit lite jobbigt, i vissa perioder måste relationer testas hårdare än annars, i vissa tider av livet, ska vi pröva både oss själva och dem vi står nära. Kanske bara för att det ska vara så. Men, ibland kommer vi vilse i stormarna och vi behöver någon som pekar i vilken riktning som vi hittar rätt väg igen.
Tryggheten i varandra är en sådan vägvisare, och som jag är glad över det, att vi har varandra!

Att vara i den relationen som jag är, är både krävande och fantastiskt. Det tar stundtals mycket mer och tillkommer så mycket annat, än det som annars är. Det är någonting som jag har tagit på mig, någonting som jag fått, det är så som jag vill och jag har även blivit vald till det, inte bara av en, men av två.
Det är viktigt för mig hur man ser på detta, det är viktigt för mig att vara här, mitt i det där och veta var och varför jag står där jag gör. Att vara här och mitt i allt det där är både omtumlande, lärorikt och jag hade inte varit den jag är i dag, om det inte varit för allt.

Trots motgångar, motsättningar och otaliga uppförsbackar, så finner vi ändå alltid varandra i trassel och oreda. Även när det är mörkt och jobbigt, så ser vi någonstans ljuset i varandra, och det är en styrka och skönhet om något.

Jag vill vara stark och ärlig. Jag vill visa vad livet kan vara och erbjuda. Jag vill så frön som vårdas och växer, som slår rot och som jag får rå om, men som samtidigt får blomma ut i all sin prakt. Med stolthet och glädje får jag vara med om det, med all den kärlek som mitt hjärta förmår till den bredd att det svämmar över.

I alla relationer finner man sin egen del. I alla umgängen har man på något sätt sin plats. Vi behöver ett nätverk av människor som står oss nära, men på olika avstånd. Människor som är bra på olika saker och som tillför olika saker i våra liv. Eftersom alla är bra på något, men inte alla på allt. Detta är ibland en saknad och svår balans. Ibland ett pussel att få ihop bland allt som livet innehåller så får vi stundtals mer eller mindre av något.

Tack för all den tillit som jag får.

Tack för all den kärlek vi förmår.

Tack för all den glädje som vi delar.

Tack för alla skratt som helar.

Tack för det vi tillsammans har.

Jag lovar att alltid stanna kvar.

Du och jag

Bygg en grund, ställ dig där. Känn hur stadigt du står.

Finn kärleken, öppna ditt hjärta och håll fast vid den. Känn tilltro till ditt jag, våga hitta dig själv och känn stolthet i det.

Lär känna dina styrkor, väx med och underhåll dem. Lär känna dina svagheter, för det är en del av dig. Räds inte, men omfamna, bryt ner de lite mindre och bygg om dem.

Lär dig, utvecklas, väx! Sätt upp mål och finn nya styrkor, dröm av hjärtats lust och finn någonting att sträva efter. Känn kärlek till dig själv, känn tilltro till vad du kan och när du står still, lägg ut kursen och börja segla.

En sjöman ber inte om medvind och du får starkare ben i uppförsbacke.

Ta kontrollen över ditt eget liv och lär känna dina tankar.

Är de inte vad du vill att de ska vara.

Tänk om!

Började morgonen med god frukost, tända ljus och mys. Lite mental uppladdning, kramar och sedan iväg. Krama om stora kärlekarna och gå med Felicia till daigs, "spring mamma, spring för livet, sträck ut armarna. weiii!!" Hejja i snömodd! haha Avklädning och sedan sprang skruttis iväg med kompisen <3 Det värmer, och gör ont på samma gång. Rötter och vingar, balansen i att hålla om och vara nära och att samtidigt släppa taget och låta flyga själv..

Sen sprang vi, hundarna och jag. Det är kärlek till sig själv och att fylla på i må bra kontot! <3 Lycka!

Ökade på den först tilltänkta turen och var ute i 45 minuter. Dock ingen app som mäter sträckan.. får se till att fixa det för det är lite kul att "tävla mot sig själv". Men det blev några bra kilometer och jag tyckte jag lyckades hålla tempot bra ändå! :-D Även om det inte var den där känslan som i somras när man bara kan flyga fram! Men alltid öka sista biten och som det kändes då! haha Hemma igen poppade jag musik och körde lite styrka och dansade runt lite, bara för att jag kan! Livs glädje!

TACK världens bästa mamma och pappa för det kanon fina understället och toppen (funktions) jackan. De gamla skorna fick gå, och de gjorde de! Men jag har till de nya som jag bara ska få tid till att prova ut! ;) Tack till fina vänner och världens fantastiskaste släkt för era bidrag till mina drömmar och önskningar <3 Er uppvaktning av mig var fylld av värme och ni är så viktiga, har alltid varit och kommer alltid vara så betydelsefulla! <3 

Nu, tillbaka till pluggandet och lite lunch!

Klart att man vill vara bra, göra sitt bästa och se dem man tycker om ha det bra. Klart att man gärna vill känna sig uppskattad och välkommen. Hela grejen med att känna sig delaktig och som att man räknas, det är jätte viktigt!

Jag har under många år nu gett och delat, försökt och ansträngt mig, med andras bästa i tankar och välmening i mitt hjärta. Jag har velat så väl, att ja, det kanske till och med blivit för mycket stundtals. Allt beror ju på hur man ser på det, antingen är handlingen det viktiga, resultatet av det man gjort, eller tanken bakom det som man vill åstadkomma. Alla har olika utgångspunkt och förhållningssätt.

Att försöka tänka sig in i någon annans situation och hitta vägar till förståelse är alltid en god utgångspunkt och någonting som ofta är fint att bygga ifrån för att komma framåt.

Först var jag bara jag, och det är någonting som jag alltid kommer att vara - mig själv. Att värna om sitt jag är viktigt och att både reflektera, söka utveckling och ta till sig även av andra emellanåt kan göra så att man växer. Sätta upp mål, drömma, göra fel, göra om, göra rätt. Välja en väg, prova på, vända om och välja en ny. Ibland får man gå långt, hamnar på ett villospår, innan man till slut ändå kommer fram, och får sätta upp ett nytt mål.

Jag kommer alltid bara vara jag. Sist så har man sig själv och det är den egna personen man alltid kommer att ha kvar.

Därför är det otroligt viktigt att förstå vad mina egna tankar kan göra med mig själv, hur mycket valet av tanke styr vem jag blir och hur jag känner. Genom att välja sitt sätt att tänka kan man välja vem man vill vara och bli - det ligger både kraft och ansvar bakom det!

Ibland vill jag bara skrika rakt ut! Jag blir så trött. Så frustrerad. Jag förstår inte. Det är så fel. Så jävla fel. Förlåt. Inte förlåt. Men jag skriker!

Man får inte göra så. Man bara får inte. Det är bara så.. Ego!? Bara så.. Vem tror man att man straffar? Vad tror man blir bättre av att göra så? Jag förstår inte - det handlar ju om ett  B A R N,  ett oskyldigt barn som slits emellan och så får det inte vara. Då skriker jag.

Tänk, tänk om jag var en sådan, sominte ville bry mig. Som tyckte det mest var jobbigt, som varken ville ge engagemang, tid eller kärlek på något som inte var mitt. Tänk om det var så. Tänk hur det skulle kännas, och hur fel DET skulle vara.

Vägrade, tänk om jag bara vägrade involvera och låta vara delaktig i det som var i här.. Hur tror du att det skulle kännas för ett barn, ett barn som bara vill få vara med på lika villkor, som bara ska få kärlek för den hon är, som bara måste anpassa sig till den värld som är satt runtomkring den.

Tänk om jag var en sådan som sa nej, jag tänker inte, jag vill inte ha den här för den är så jobbig. Jag har mitt eget. Hur hemskt skulle inte det vara!?

Istället är jag tvärtom, men tydligen passar det sig inte heller.

Tydligen, ska man inte visa kärlek och omtanke om någon som är viktig och betydelsefull. Tydligen ska man inte bry sig så mycket och försöka se till så att såväl praktiska saker som annat fungerar så bra som möjligt. Tydligen, är det inte värt speciellt mycket om andra vill barn väl och är mån om dem.

Jag skriker lite! För  H U R,  jag förstår det faktiskt inte, kan man göra så emot sitt barn, ett oskyldigt, vackert och fantastiskt barn? HUR kan man framhäva sig själv med så många rättigheter och mandat, när man sedan aldrig följer upp och faktiskt tar det ansvar som man borde?!

Jag säger inte att någon ensam gör fel,

eller rätt,

och inte heller att jag har alla svar!

För så vet jag att det inte är.

Men jag säger och jag vill att man ska kunna samsas, prata, hjälpas åt och komma överens. Jag vill och jag hoppas att man ska kunna enas i den tanken att det viktigaste är barnet, och för dennes skull ska man kunna göra mer, och ibland till och med sätta sig själv och det egna åt sidan, tills man är mogen att möta det och ta reda på det som man bär inom sig.

Ett barn ska alltid ha rätt att känna sig och vara älskad. Ett barn ska alltid ha rätt att glädjas i sin stund och vara den som den är! Ett barn ska ha rätt till sina känslor och tankar! Ett barn har rätt till sina nära utvalda och att skapa sig egna relationer utifrån sina egna behov. Ett barn har rätt och det är alltid barnets rätt, inte förälderns, som ska räknas först!

Söndags kväll. Mörkret ligger stilla utanför. Lilla skatten sover sött i sin säng, tryggt ombäddad med gosigt täcke och massor av kramdjur... Vilken fin vecka vi har haft! Inte alla dagar blir som man tänkt sig, men det behöver inte betyda att det inte blir bra ändå. :-)

Ibland svider det i mamma hjärtat och det känns som om jag inte riktigt säcker till, eller som att jag gör saker i "fel ordning", just de där dagarna när det är så mycket som ska göras, bli gjort, som man vill, borde...

Det gick bra att skriva provet i fredags, även om det så klart var några saker jag inte kände som att jag fick till som jag hade velat. Sen snabbade jag mig till dagis för att krama om mitt gullehjärta och ta med henne hem, efter lite snö bus ;-)

I lördags hade vi det bara lugnt och skönt på förmiddagen, hade lite tankar om dagen, men som många vet, med små barn blir det inte alltid som man tänker sig... Följde med svärföräldrarna och kikade lite, åkte till Maxi för att handla lite smått och självklart fick Felicia plocka sig en liten godispåse.. Sötaste!

Eftersom jag skulle iväg senare och inte visste säker när Älsklingen skulle bli klar fick dem droppa av mig hemma och ta med sig Felicia för lite mys. Fick mååånga pussar och kramar i bilen innan jag gick upp - mammas kärlek!

Men det var mindre roligt att komma upp och inte ha med mig skatten, som jag så gärna ville bara vara med, just då! Blev alldeles för många känslor på en gång och den där kärleken som det helt enkelt inte finns ord för bara svämmade över lite... Om du bara visste hur mycket mamma Älskar Dig Felicia! <3

Tränade en snabbis och gjorde mig i ordning innan min fina vän kom och hämtade upp mig för lite tjej mys i Gävle med middag ocg bio. Yeey!

Åt på Österns Pärla som är en super mysig restaurang med jätte trevlig personal och good mat! Såg filmen EGO, som var en riktigt fin "må bra" film. Fick en fin present eftersom hon inte kunnat komma när jag firades <3 Du är så klok, varm och fin och jag är så glad att ha en vän som du!!! <3

I natt sov jag dåligt för Felicia vaknade och tyckte jag skulle sova med henne.. tur vi valde en lite bredare säng, men den är alldeles för hård.. Måste fixa det! Men det är för härligt endå att ligga och kramas sådär..

Lugn och skön söndag, bara hemma. Promenad till affären för att handla lite smått, fixa hemma, laga god mat som räcker i veckan, duktiga älsklingen! Mysa tillsammans. Felicia ville vara mycket med pappa sin och jag passade på att skriva rent en uppgift, träna lite och vara med i leken på ett hörn eller "byta av" en stund i bland.

Nu ska jag krypa ner med älsklingen och ladda upp för en ny vecka med hela familjen hemma. Brukar bli lite annan fart de veckorna med tjejer som vill både det ena och andra. Men det är kul! Så roligt att hitta på lite saker tillsammans sådär! Blir minst en tripp ut och handla lite, bakning och något annat roligt, ett kalas ska planeras i det sista då vi snart har en tjej som fyller år och blir stor. Usch så fort det går och som barnen växer!!

Tack min stora kärlek för en mysig helg <3 Plock mat och film på kvällen, kramar, skratt och att bara finnas tillsammans. Du ger mig sådan värme och kärlek! Jag är så stolt över allt vi skapat och byggt upp tillsammans. VI har världens vackraste familj! <3

Snabb kikat igenom lite bilder idag och tänker att det kunde passa bra...

För visst längtar man allt lite nu, efter barmark, fågelsång, solvarma vindar, grönska och vårblommor. Färger, skratt och pirr i kroppen av glädjen som liksom följer på köpet av allt som väcks till liv efter vinterns kalla dvala. Gick en rask kvälls promenad med hundarna, kände att jag bara behövde lite luft! Inte ens Ronja var sugen på att vara ute och man hör hur vinden viner utanför.. Det är faktiskt inte lika härligt att vara ute vissa dagar nu!

Felicia och jag har varit hemma idag. Växlat plugg med lek mys, skratt och trötta miner. Nerbäddade i soffan med frukstallad, läst en massa om olika symtom, behandling genom olika delar av kroppssystem - massor av intressant! Men jag är trött, vilket är mindre kul! Vi har målat lite, spelat spel och busat tillsammans skruttis och jag <3

Sen ställde vi oss tillsammans i köket och hjälptes åt att röra ihop middagen. DET tycker jag om! För just dagar när man känner hur mycket man  b o r d e  göra vissa saker  e g e n t l i g e n,  då är det inte lika roligt eller lätt att sitta på golvet och bygga med duplo.. typ. Men att stå i köket tillsammans är helt annat, även om det är samma, på något sätt. Felicia tycker i alla fall att det är hur kul som helst! Hon delade potatisar som jag skalade, sedan hällde hon kryddor och hjälpte till att röra ihop köttfärsen innan vi tillsammans rullade köttbullar tills hon övergick till att koka sin egen soppa och göra "fint" i köket på diskbänken ;-p Fint var det och gott blev det! Blomkolsmos med oregano och chili - gott! (tack för tipset och inspon Lena!) med hemmarullade köttbullar.

Dock har ju Felicia varit lite hängigare och gnälligare idag, så något är det. Tror det är hennes "svar" på det som kallas "trots" också.. Hon blir känsligare och har lättare att bli gnällig.. För något rent "trots" som många andra beskriver, det upplever jag inte.. Lilla skruttisen min <3 Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när det blir så.. För du är ju bara så söt och go, och du vill ju bara så gärna och så mycket, så säger mamma nej, att det inte går eller att man inte får.. Sen kommer "förlåt" eller "förlåt mig".. Men vad hon säger förlåt för vet jag inte alltid.. För att hon blev "gnällig", för att man "ska" säga förlåt..? :-/ Det är ju jätte stort och fint att en flicka som är tre år kan säga förlåt! Om det är så att man "råkat göra något", som rita på någon annans teckning, ta någons leksak, råka knuffas eller så.. Men ibland känns det som att hon ber om ursäkt för "för mycket", vilket jag inte heller tycker är bra.. Svårt det där eftersom att be om ursäkt ju ofta är någonting som många kan ha svårt med, både barn som vuxna! Ingentin vi här hemma tjatat om heller, men hon har ändå lyckats snappa upp det och verkligen anamat det..

Hoppas hon vaknar pigg och glad imorgon, redo för dagis (ja, jag säger dagis, förlåt alla förskollärare, jag tycker det låter finare och mysigare!) eftersom jag har massor av plugg att göra..

Nu ska jag slå ihop pluggböckerna och krypa ner med älsklingen, vila upp mig och få lite välbehövlig sömn! Imorgon står massa plugg på schemat, ett träningspass och te mys på kvällen med finaste grannen! ;-)

Ser massor fram till helgen och stundande bio mys kvällen med en annan finis - yeey!! Men före det, prov på redag, mindre yey på den, men det går säkert bra! Skönt med bra "klasskamrater" som gör lektionerna lite roligare och plugget lättare. Me like this!

Avslutar med lite mer kloka ord.. ;-)

Sweet dreams!

♥ Som jag älskar dessa båda flickor och allt som dem är och bringar mitt liv ♥

♥ även om det klart ibland är skönt när de sover.. ♥ Kravlös kärlek, kärlek som ingen annan ♥ 

Det finns stunder då kärleken man bär för någon som man älskar blir extra påtaglig på något sätt. När den bultar och flödar, spänner i hjärtat och rinner längs hela kroppen på ett sätt som både är fantastiskt härligt och nästan gör ont. Ont gör det för all den skörhet som kärleken innebär, all den sårbarhet som den utstår och all den oro man får bära med den. Avsaknaden av någon som inte är hos en eller oron för att den samme ska råka ut för någonting som gör den ont, är väl på något sätt kärlekens baksida. För att älska måste man vara sårbar, för att älska måste man ge bort en del av sig själv till någon annan, och rädslan för att förlora denna någon gör på något sätt kärleken både stark och skör.

Det finns många olika slags kärlekar, kärlekar som kommer och går, kärlekar som i olika stunder betyder olika för oss. Men alla kärlekar är betydelsefulla, vackra och viktiga utifrån vad de är för personerna som ingår i den.

"Att ha något att göra. Att ha någon att älska. Att ha något att hoppas på."

Det skulle kunna vara något i stil med en mening i livet...

En mysig tågresa.. Sötnosar

Stadsvandrade i vackra gamlastan och upptäckte både det ena och andra ;)

 Solsken över vackra Mariefred, ett skyltfönster i Stockholm och kamera lek i solen

 Ronja in action ;) Lösa hundar i skogen och på öppna ängar är bara så härligt!!

Jag har lyckan att dela min vardag med två enastående flickor som bor i mitt liv, som bor i mitt hjärta. Den kärleken vi delar är så stark och innerlig, så ärlig och så vacker. Jag är lycklig som får ha er i mitt liv och lovar att alltid göra mitt allra yttersta för att ni ska ha det så bra det bara är möjligt! Vi står starka tillsammans och finns till för varandra. Jag tror på er och vet att ni förmår mer än vad ni säkert själva förstår. Allt kan ni klara, bara ni vill och försöker. Livet bjuder oss många prövningar, men ingenting som vi inte kan ta oss igenom - tro på er själva och att ni kan! Ni är så viktiga och vackra, precis som ni är! Jag älskar er mer än några ord kan beskriva!

Skriver mer imorgon... Efter plugg och sådant ;-p Helgen var i alla fall kanoners och bjöd på många skratt och kramar.

Jag har världens bästa släkt och familj, åt alla håll man kan titta Tack snälla ni för uppvaktningen - ni är så otroligt viktiga och fina och jag saknar er mycket när det går längre mellan gångerna!! Tack för att ni är dem ni är!

(Nu kan jag äntligen både köpa löparskor och annat fint, unna MIG lite grann och lyxa till det med någonting roligt).

Vi bara njöt och hade det bra!

Jag har kört mer och imponerat med både fin fin backning, smygning där det var trångt, fin körning och mjuka kopplingar! Det går frammåt och känns inte lika långt borta nu..!

Favorit mat, familjemys på "hemlig plats", egen stunder och fina pratstunder <3

Nu ska jag göra mig klar för en kväll på tu man hand med Älsklingen.. Lilla skruttis åkte till farmor och farfar för en  stund sedan för hon skulle vara där imorgon när jag är i skolan ändå, så fick dem lite extra mys, jag som annars är så snål med det..

Trevlig kväll på er! Hoppas ni får en fin start på veckan!

Fokus!

Tänk att det ska vara så svårt ibland.. suck! Men ja, så är väl vissa dagar. Andra kan ju vara så ohyggligt produktiva, nyttiga och så vidare. Antingen eller?!

Efter morgon gos, ljus och lite sådant lämnade jag skruttis på dagis och gick med hundarna. Trött i morse. Röjde runt lite hemma snabbt, just för att jag vet att det är lättare att sitta med mitt sedan. Det är någonting med ordning som skapar ett lugn. (inbillning eller fler som känner så?) Jag vill inte ha saker överallt och veta att det är en massa annat som också ska göras, för då blir liksom ingenting gjort ordentligt - det drar energi på något sätt.

Jag läser fyra kurser nu, heltid. Tjocka böcker, många frågor och ett gäng prov och uppgifter längs med. Till det kommer praktiken (som ska kontaktas nästa vecka) som ska läggas upp på något bra sätt.. I och med att jag läser flera kurser, självklart med viktiga lektioner, förrutom mina distans kurser då, så vill jag i god tid se hur man kan lösa det bra så att allting går ihop.

Det som är bra med mina kurser nu är att de överlappar varandra. Går "hand i hand" och berör många gemensamma saker. Skönt på så sätt att jag, förhoppningsvis, får nöta in det riktigt bra genom upprepning, paralleller och en ännu djupare förståelse för hur allting hör ihop osv.

Dock är det många termer, latinska ord, läkemedel, olika behandlingar och sådant som kan bli lite mycket. Jobbar mig uppåt från cellens organeller och hela kroppens uppyggnad och alla funktioner, mot sjukdommar, orsaker, behandling, medicinering och rehabilitering. Det är så himla spännande och hur intressant som helst! :-)

O R D .

Ord kan trösta och vara helande.

Ord kan skapa trygghet och ge tilltro.

Ord kan bringa styrka och frammana mod.

Ord kan omge kärlek och förmedla förståelse.

Ord kan vara stora och bullriga, eller små och försiktiga.

Ord kan ha flera betydelser och bör alltid yppas med varsamhet.

Ord är kraftfulla vapen och ömma smekningar.

Ord är allt och ingenting.

Lite mera plugg hinner jag med över lunchen innan mina favoriter ska hämtas hem för mys och bus i eftermiddag.. :) Senare kommer en vän över på fika och häng och en annan har jag bokat träff med till nästa vecka då det finns lite mer luckor och svängrum att leka på.. Man får prioritera och välja. Ibland är det svårt att få allt att gå ihop, för så kan det ju vara. Alla har mer eller mindre i perioder, det är ju så livet är. Man har stora ambitioner och mycket man ska och vill hinna med och behöver.

Tjingeling så länge!

Alla dagar kan inte vara toppen dagar,

men det behöver å andra sidan inte betyda att det inte varit bra dagar...

Idag har sista arbetspasset för månaden gjorts, får se hur mycket som väntas nästa... Men det får nog bli lugnare på den fronten till fördel för plugg, välmående, familjen, och ja, sådant. Mycket läsning och flera uppgifter som ska in, snart, eller relativt snart. Jag har hellre tid att läsa och skriva på min nivå än att nöja mig med mindre när jag vet att jag kan.

Kunskap och kompetens är viktigt, och det ena får man inte utan det andra. Ingen kompetens utan faktiskt kunskap och ingen kompetens utan praktisk kunskap, det handlar inte alltid bara om vetande, utan om förståelse, samband och slutledningsförmåga, iaktagelse och sådant.

Idag har jag ängnat mina tankar åt viss reflektion och några kloka råd och meningar. Dessutom har jag åstadkommit en del pluggande, trots att jag varit ovanligt trött på ett mycket ouppskattat sätt av mig själv. Jag vill vara full av kraft och energi, nog för att man inte alltid kan vara det... Jag gav mig själv förmiddagen "ledigt" och bäddade ner mig i soffan med ett gott te. Skönt så! Önskar dock att jag haft lättare att känna mig okej med det och kunde slappna av mer på dagen för att vila ordentligt, när och om det nu behövs (som då). Jag vill så mycket ibland!

Jag tror på att få tilltro, att få rymd att prova, försöka och att själv upptäcka och lära. Jag tror på frågor, nyfikenhet och att vara tillåten att utforska, känna och undra. Livet är stort och fantastiskt och det finns så mycket att tänka och tycka över där i.

Felicia är frågvis och undrar och funderar. Det är så härligt! Och vissa dagar liite jobbigt när man ska svara på samma sak, gärna flera gånger.. :p haha Eller när promenaderna mellan dagis och skola blir allt mer utdragna, bara för att mina bushjärtan vet att dem kan, de får och det är helt okej.. Även om man vissa dagar gärna bara skulle pinna hem för att, jag vet inte egentligen..? Man kan ju inte vara på topp jämt, i alla fall inte i massa minusgrader, snö plask och sådant. Fast samtidigt njuter jag och ler med hela kroppen åt deras stora glädje, upptäckar anda, nyfikenhet och fantasirikedom! Det är ju preciiis så som jag vill att det ska vara, bara det att jag nästan glömmer bort det, lite grann, ibland..

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill.
Ty mörkret är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
Var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.