När orden inte räcker till. När allt det lilla är så obeskrivligt stort.
Min kärlek når över alla berg och hav, bortom himlens alla stjärnor.

Underbara flicka, som jag tycker du är fantastisk!

Din förmåga att sätta ord på tankar och känslor, din styrka i att säga hur du känner och tycker,

eller fråga om allt du undrar över. Ditt härliga sätt att sprida sådan värme och glädje.
Mamma är så stolt över dig.

De små sakerna, de största känslorna, som gör att tiden står stilla.

Att hålla din lilla starka hand när du somnar, eller provar någonting nytt. Att kura tätt intill varandra med en sagobok eller till en film. När du slår armarna om min hals eller bara vill vara nära... Att få höra dig viska små ord av kärlek, få dela dina tankar och funderingar om livet och se dig utvecklas. Eller hur du så omtänksamt vill ge och dela med dig, av allt och lite till. Den häpnandsväckande världen du skapar och bygger upp genom lek och fantasi, härliga små äventyr och stilla små plock med skatter och annat.
Tillsammans få upptäcka världen runtomkring eller försöka finna svar på alla dina frågor.
Jag är så tacksam för allt jag får lära mig av dig, allt jag får uppleva, allt det innerligt vackra jag får dela med dig.

Jag vill ge dig allt och lite till.

Men jag vet att det är större att finna sin egen väg, sina egna svar.

Därför vill jag finnas vid din sida och ge dig verktyg.

Lära dig tro på dig själv, uppmuntra, stärka dig och låta dig veta

att du alltid är så älskad.

Sommar längtan, solstråle

Goda ting i livet... Att vara närvarande nog för att uppfatta, se och känna det fantastiska vi möter och upplever.
Äntligen solsken, och hela världen vaknar på nytt. Fåglarna som sjunger, blommar som vågar sig fram efter vintern, färger, liv och rörelse... Känslan!!
Känslan i kroppen när vinterkläderna plockas undan och vår kläder och skor tas fram. Lättheten, enkelheten.

Spring i benen och breda leenden, hålla mjuka händer, leta vår fynd och små glömda skatter. Jaga såpbubblor. Gunga igen och åka kana eller gräva. Det är något visst med våren.

Felicia och jag har varit ute massor och lekt, promenerat, ätit första glassen ute, hittat blåsippor!!

Jag har invigt nya sköna löparskor och känt de första sopade gatorna. Det finns en lycka i det!
En första fluga har surrat i vårt fönster och idag har Felicia hoppat studsmatta och sprungit ute i bara tröja..


Jag kör så ofta tillfälle ges och det är en befriande känsla. Roligt. Stort.
Den här veckan har jag fått ihop både styrketräning, löpning och yoga på det :-) Nu är det bara att hålla i planeringen så det fortsätter lika bra!
Känns ju att jag tappat lite fart sen förra sommaren, men inte så farligt ändå. I löpningen har jag endel mål som ska uppnås...


I veckan fick jag även trevligt samtal från jobbet... Så nu får jag vänta och se i veckan om det kan bli så bra som jag tror..


Det stora i att vara den man är. Att lyssna på och finnas för någon annan. Vänskap. <3 Tacksamhet.


En stund tillsammans.

Alltid viktigast<3

Som vanligt hittar orden mig i nattens stilla mörker, det finns en slags trygghet och obegränsad frihet då...


Det händer saker som påverkar och berör oss. Ord, stora som små, beröring, blick eller en känsla, någon msn upplever och delar med någon...
Tid är relativt och en stund kan vara en evighet, eller ett andetag - där allt eller ingenting hinner hända.


Lov veckan blev riktigt härlig och bra! Lite lite sömn i början (tre dygn med ca 6 h sömn pga jobb och saker som skulle göras och så blev det lite dåligt med sovandet...) Men det blev bra ändå! Lek, kompisar, kalasande, bio, skratt, Högbo, bilkörning och både Gävle och Borlänge. Så uppskattad och viktig tid, tillsammans!

Njuter, myser och tar vara på våra fina stunder tillsammans. Så ovärderligt viktigt! Ditt skratt. Dina tankar och frågor. Busiga påhitt, minnen vi skapar, drömmar vi målar upp... Att få dela dina upptäckter, följa din utveckling och ta med dig på små äventyr. Att få hålla om dig en stund och bara vara nära, eller stoppa om dig och pussa dig godnatt. Alla de där små sakerna och stunderna som gör livet så mycket större, för att du är du och vi är där, Du och jag. Din hand i min.


Så, okej, det här med att ha körkort, det är faktiskt en grej med det! Wiiihooo :-D
Känslan i att ta bilen och köra iväg, vetskapen om att jag kan, det känns inte så "förbjudet", som det nästan kändes i början, jag kan ju!!
Att ta sig fram och inte behöva passa busstider jämt, hitta till nya platser, ta dig fram längs nya vägar, enligt skyltar och beskrivningar, bara fixa det med parkering och allt! Den känslan!

Men jag gillat mina promenad skor och kroppen älskar frisk luft och rörelse! Så inom Sandviken (om inte omständigheter eller så..) tänker jag allt fortsätta promenera och cykla - that's just me!!
Powerwalks och känslan av vinden, fåglarnas sång och fötterna mot marken, det tilltalar mig! Även om så klart det är himla roligt att köra bil ibland, uppfyllelsen i att ha klarat och genomfört det. Knowledge is power!


Nu ska jag äntligen ta upp löpningen efter vintern och blanda upp styrketräningen med intervaller och långpass, meditation! Ska dessutom se om yoga är min grej och testa mer regelbundet och olika sådana övningar.
Insperationen är hög!!


Förutom det skriver jag på CV:n och söker jobb, trivs visserligen på sjukhuset, nätterna.. Men saknar samtidigt lite kollegor i större utsträckning så veckans förmiddags pass var upplyftande ;-P trevliga fina tjejer!

Imorgon kompis dejt med en pärla <3


Listor, planering och engagemang. Har somdet ser ut en del skoj att se fram emot under våren! :-)

Små blygsamma vårtecken, snödroppar och andra små knoppar, barmark och en liten cykel- eller sparkcykel tur... Men sol och värme lyser med frånvaro. Solsken och snö, eller kyla har jag ingenting emot. Men nu är det barmark. Jag längtar efter solsken och ljus!

When Love is in the air.

Nattjobb (igår) följt av obefintlig sömn, bara för att dyka på ett pass till inatt. Ibland går det bra, men man ska väl ta lite vuxen ansvar..! Hittills går det fantastiskt bra i alla fall.
Dagen har i alla fall varit himla fin, vårblommor som knoppar, glada barn, födelsedags fix för hjärtebarnet<3 Härliga cykelturer med favorit sällskap och jag fick äntligen hämta KÖRKORTET!!! Wohoo vilken känsla, så häftigt!

Längtar ut med löparskorna (äntligen utnyttjat presentkortet)! Sen ska yogan vidare utvecklas...
Inspiration <3

Vår känslor. Blomknoppar, fågelsång och cykel premiär. Att skratta tillsammans <3

Muuusic make me happy

Grattis Grattis Grattis Grattis Grattis Grattis Grattis Grattis Grattis

Världens Bästa Nea Madelene på din 9 års dag!

Önskar dig en helt fantastisk dag,

fylld av skratt och roligheter.

Allt och lite till vill jag ge dig. Men jag vill samtidigt bara vara nära,

för att du ska få finna själv, i din egen takt.

Du är så högt älskad, det ska du alltid veta.

Önskningar ska gå i uppfyllelse... Bara det bästa till en av de allra bästa jag vet <3

You are dear and special to me <3

Det finns tillfällen då mötet och arbetet med människor känns extra stort och betydelsefullt. För tid är viktigt. Närvaro är viktigt. Känslan av gemenskap och att någon tar sig tid, för mig, är värd mer än vad många nog förstår.
Ibland kan jag känna mig nästan instängd bakom sjukhusets tjocka väggar, har alltid haft något av en Pocahontas inom mig och skogens sus liksom ekar i mina ådror.. Men att få sitta ner och lyssna på någon och ge av sig själv är vackert och inte alla förunnat. Sådana gånger känns arbetet betydelsefullt, även om det inte ser ut som att jag kanske gör så mycket..
Att min närvaro, ett leende kan ge någon annan sådan trygghet och ro, det är ganska stort, att så lite kan ge och betyda så mycket för en annan människa.

Vi borde dela med oss mer av oss själva! Om så bara fem minuter ibland, om så bara ett varmt leende till någon vi möter på vägen, eller ett gott ord till någon, bara för att visa att vi såg denne person, just nu, just som hon/han är.



Jag har haft körkort i lite mer än en vecka. Konstigt. Ovant. Jag vet inte om jag riktigt själv förstår det än. Det är liksom nästan lite förbjudet att köra alldeles själv.. Samtidigt som det är pirrande härligt, underbart spännande och jätte häftigt! I veckan blir det mera körning, så se upp! ;-p


Läser en underbar bok "Harilr Fry och Hans osannolika pilgrimsfärd" har än bara hunnit ungefär en tredjedel, men längtar varje gång jag lägger den ifrån mig att fortsätta. Det blev ett litet läs uppehåll nu under semestern och när jag tog körkort.. (det var så mycket annat då)


Finns det "förbjudna" känslor? Eller är det bara dom vi tror? Är det kanske något vi inbillar oss, rädslor för att uttala de, eller för hur de ska uppfattas av andra? Handlar det om vår vilja att "vara till lags" och passa in, eller vad vi tror ryms inom normer och boxar människor planeras och placerar sig själva och varandra i?
Många människor har ju en förmåga att fundera tokigt mycket på vad andra tänker och tycker om en själv (helt i onödan!), för jag tror att de allra flesta är för upptagna med att oroa sig och ha koll på sig själv för att ha tid att fundera över och tänka på alla andra...

Som bonusmamma känns det många gånger som om jag står i ett gränsland, en fot på varje sida, eller hur jag ska beskriva det.. Något som jag upplevt att jag inte är ensam om att känna i denna situation och relation.. (Detta beror också på ålder, längd på relationen, personligheter och överenskommelser inom familjen.)
Man är inte mamma, men många gånger precis SOM en mamma... (som sagt individuellt och beroende på person och situation)
Från 4 månader i snart Nio år har jag och min bonusdotter gått igenom (som det känns) allt och lite till tillsammans, vi har lärt känna varandra, byggt upp en stark och trygg relation, som många gånger prövats och testats, ibland både hårt och intensivt.. Ofta på grund av att vi inte alltid själva fått välja var och vad vi ska se i varandra.
Jag har i detta även fått en egen dotter. En lillasyster. Och hur det än är så hade jag inte blivit den mamma jag är utan att först ha "fått" min bonusdotter, eller blivit vald av henne.
För vald har jag blivit, på så sätt att hon ser mig som en självklar del av sitt liv, en viktig nära person och som en relation där hon är trygg, uppskattad och älskad.

Man kan inte jämföra kärlekar eller relationer, för alla är unika, precis som varje människa. Vi behöver olika saker i varandra och får genom våra relationer utlopp för olika delar av oss själva. Det är en vacker tanke tycker jag. För det enda som blir större när vi slösar med det, är ju just kärleken (och glädjen..)!

Men, det brukar ju komma ett sådant, med dessa relationer kommer också en baksida. Den heter "inte", vilket för vissa är ett väldigt viktigt ord (men som turligt nog, ibland? inte hjärnan alltid uppfattar), som gör att den andra foten hamnar i det där gränslandet och i vissa fall kan ställa till det i relationer. Inte är ju inget positivt ord.
Barn har rättigheter, föräldrar har ansvar och skyldigheter, eller hur?!
Beroende på vem man är i detta ser man ju olika på det, och på en bonusförälders plats i detta... Det är just den olikheten som egentligen ställer till det, och när man blandar ihop sina känslor och tankar med någon annans (i detta fall ganska vanligen förälder och barn som ofta känner olika i vissa situationer).

Man är Inte, men man är Som - ja det blir krångligt och rörigt ibland, där av fötterna på olika sidor.
Ett exempel är att man ska göra, men man inte får, man borde, men man ska inte...


Men man får starkare ben i uppförsbacke och en sjöman lär sig att segla...
(det blir så snyggt när man glömmer av hur ordspråket var.. Haha)

Det är fantastiskt hur mycket dom kan hända, på något sätt, under en vecka, utan att det egentligen händer något speciellt. Att det kan kännas som att man är borta så länge, fast inte alls, eftersom allt är detsamma när man kommer hem igen...


För en vecka sedan var Felicia och jag färdig packade. Lördagsmys hemma och en någorlunda lugn söndags morgon före avfärd norröver...
Resan gick bra, lugnt och trevligt. Felicia pratade plockade och små pysslade med sina saker och med mig i baksätet, och passade på att vila en stund.
Vi hann en bra bit innan vintern gjorde sig märkbar och stannade och åt matsäck efter vägen.

I Sälen hyrde vi skidor till Felicia som blev både stolt och glad över hur fina de var :-) Passade på att kika in på stadium outlet när vi var där.. Felicia sprang och lekte jaga och busade (skönt att sträcka på benen!)... Köpte en liten termos, praktiskt litet sittunderlägg och en rosa "rånarluva" med hello Kitty till Felicia, kunde inte låta bli :-p

Strax utanför Hundfjället stannade vi till vid "mormor och morfars stuga" (de har hyrt den varje år i ca 20 år) där vi umgicks och fikade innan vi åkte vidare ca 1km till stugan vi delade med moster med familj och mina jämnåriga kusiner och en respektive. (med Felicia och mig var vi i båda stugor 15 pers)

Gemensamma middagar i vår stuga som varje familj turades om att laga varsin kväll, varav jag och kusinerna hade en kväll. Mysigt och super gott, grytor, soppa, tacos, lax...


Veckan började med strålande sol och klarblå himmel, underbart! Övningsåkning i barnbacken första dagen för att Felicia skulle få träna och känna på hur det var att stå på skidor. Hon klarade det (så klart!) med bravur. <3 Lunch i stugan och lite mys vila innan vi åkte tillbaka till backarna...
Följande dagar skiftade vi åkningen mellan Tandådalen och Hundfjället, tog oss ner för specialen (svart backe) det första åket.. Tack pappa..! Som tur var är pappa säker på skidor och fick lotsa ner Felicia (som tyckte det var skit kul att åka fort med morfar (hon hängde i hans armar o nudda knappt snön) medan jag var lite mer missnöjd med det som första åk ^^ men ner kom vi och bra gick det! Haha

Sen blev det mest gröna backar, trollskogenoch mys körning med Felicia <3 Fick några åk på "tu man hand" med mamma och pappa då vi tog några röda istället.. Sista dagen Stig jag på riktigt bra när jag blivit lite varm i kläderna och fick chansen att köra på lite med pappa ;-) hääärligt!!

Förutom skidåkning klättrade vi runt och busade i snön vid stugan, läste sagor och kramades eller busade med kusiner och vuxna i stugan, Felicia stor trivdes och njöt som bara den! Det var härligt att se.

Vilken stjärna den här tjejen är! Snabblärd, klok, modig och himla härligt häftig!! Så imponerande!! Alla var fascinerade över hur snabbt hon lärde sig och hur bra hon åkte, svängde, bromsade och åkte till och med runt och i gupp och hinder :-)


Borta bra men hemma bäst, för visst var det skönt att komma hem! :-) Felicia satte igång att leka och plocka med sina små saker på en gång :-)

Idag har vi städat och bakat... Mys! Dessutom har jag varit ute och kört, själv! ;-)

Felicia och jag packade in oss med mamma och pappa och åkte till fjällen med släkten och delade en mysig stuga. Veckan började med strålande sol och blå himmel, fantastiskt!

Mera uppdatering kommer senare, här bjuder jag i alla fall på några bilder ;-)
Nu ska jag ut i backarna igen efter en stunds vila i stugan. Mys pys att kramas i soffan efter en snö bus och skidåkning :-D

Du och jag min älskling <3 påväg ut i snön

Solsken i Sälen <3

Världens bästa tjej <3 klok, modig, busig, snäll, snabb lärd, glad, nyfiken, trygg och så högt älskad <3 Mamma är så ofantligt stolt över dig mitt hjärta! Du är helt fantastisk, precis som du är! Jag är så tacksam, så lycklig, som får gå vid din sida, finnas för dig och dela Alla dina upptäckter och hur du utvecklas <3

Njuter <3

Gissa vem..?!

På fjället